Jag klarade det!

Jag klarade av Sa Calobra!

Redan innan vi åkte till Mallorca hade jag bestämt att jag skulle cykla upp för den berömda backen vid Sa Calobra. Johanna ville följa med fast inte cyklandes utan på moped vilket var en väldigt trevlig idé.

Vi hade tänkt att göra det ganska tidigt på resan men jag var inte riktigt mentalt förberedd så vi sköt upp det någon gång. Tillslut så bestämde vi oss dock efter att ha tittat på väderprognoserna (vädret var överlag rätt instabilt under tiden vi var där, sämsta maj på 30 år) att det var onsdagen andra veckan på resan som gällde. Vi ställde väckarklockan på 8.00 och när jag steg upp var det helt mulet och det hade regnat under natten. Jag la mig i sängen igen och tänkte att det snart skulle klarna på himlen. Vi sov en halvtimme till och kollade sedan vädret igen. Samma som tidigare så det blev återigen sängen. Denna procedur upprepade sig några gånger. Vid klockan 10 såg det dock ut som att risken för att himlen skulle öppna sig helt var ganska låg och då bestämde vi oss för att ge oss iväg. Vi steg upp och jag åt en frukost bestående av 2 bananer, 2 frallor, 1 liten yoghurt och ett par glas apelsinjos. Sedan gav vi oss iväg.

Första anhalt var mopeduthyraren. Det visade sig dock att alla mopeder var uthyrda så det fick bli en motorcykel för Johanna istället. En 125 cc scooter blev det för att vara mer exakt.

Vi gav oss iväg. Johanna först och jag tätt bakom. Det visade sig dock att vespan inte var något perfekt fordon för att agera pace. Så fort Johanna släppte gasen så tappade den farten väldigt snabbt. Dessutom gillade den inte att köra kring 30 km/h. Den ville gå fortare. Vi gav upp denna taktik rätt snabbt.

Efter ca 2 mil kom vi in i bergen. Jag cyklade och Johanna fotade. Första stigningen var ca 8 km med en lutning på ca 5,5%. Överlägset den största backe jag cyklat i. Det skulle dock bli värre...

Efter ytterligare en i sammanhanget liten backe var vi framme i Lluc där vi passade på att titta på klostret en kort stund och gå på toaletten. De hade förövrigt väldigt fräscha toaletter på klostret.

När vi gjort våra behov fortsatte turen men både utförbackar men framförallt fler uppförsbackar. Benen kändes dock ganska pigga och naturen var väldigt vacker.

En dryg mil efter Lluc svängde vi av in på den berömda vägen till Sa Calobra. Vägen byggdes på 30-talet utan att det sprängdes något i berget. Det gör att sträckningen verkligen på många ställen är spektakulär. Första 2,5 kilometrarna på vägen är det rejält uppför innan man kommer upp på högsta punkten som ligger på ca 700 meters höjd över havet. Här är en actionbild på mig på väg mot högsta punkten:


Sedan bar det av utför. Jag först och Johanna efter med kameran i hösta hugg.

Om man tittar väldigt noga syns jag som en prick bakom en vit bil.

När jag var nästan nere stannade jag vid en utsicktsplats och väntade på Johanna. När det gått 10 minuter började jag ana oråd. Så långt före kunde jag inte vara nästan oavsett hur mycket hon stannat och fotat. Jag plockade fram telefonen och såg att jag missat när hon ringt. Jag ringde upp och det visade sig att hennes moped bara valt att lägga av mitt i backen och vägrade starta. Hon rullade dock ned med mopeden dit jag stod och utsikten var fantastisk:

Vi fortsatte sedan vår nedfärd. Jag på cykel och Johanna med en död scooter. Tur att det var nedförsbacke. När vi var längst ned bestämde vi oss för att äta lunch och sedan pröva lyckan med scootern. Vi åt lunch på en restaurang alldeles vid stranden. Jag åt en grillad baguette och Johanna en pizza. Efter att ha suttit i ca 40 min gick vi upp till scootern. Vi höll tummarna men tyvärr så vägrade den vara med nå mer den dagen. Johanna fick ringa till uthyrarna som sa att det skulle komma och hämta henne om en timme. Det visade sig dock att det tog en bra bit över två... Det var väldigt tråkigt att Johanna inte kunde köra hem. Tanken var bland annat att hon skulle fota coola actionbilder på vägen upp. Dock var det tur att mopeden inte gick sönder tidigare för nu fick hon uppleva den fantastiska vägen i varje fall på väg ned.

Jag väntade inte in mopeduthyraren för att jag skulle hinna hem innan det blev mörkt. Jag gav mig av påväg upp för den gigantiska backen. 10 km med en snittlutning på 7%. Jag hade tänkt att ta den i 4 etapper med några minuters paus mellan varje. Det kändes dock väldigt bra hela vägen så jag tog den i ett svep vilket jag är väldigt nöjd med. Det tog ca 47 minuter från botten till toppen av backen. Det var en fantastisk känsla att att nå toppen. Jag hade räknat lite fel på höjdmätaren så jag trodde att backen skulle vara längre än den var vilket innebär att jag blev väldigt positivt överraskad då jag plötsligt var uppe. Nu var det bara ca 5 mil kvar hem... De milen gick dock förvånansvärt bra trots att vädret efterhand blev sämre och sämre och att jag körde ensam hela vägen. Naturen och känslan av att ha klarat av Sa Calobra var motivation nog. Det positiva med vädret var att det bara duggregnade när jag cyklade utför bergen. Det var fört när jag kommit ned och hade ca 2 mil kvar som det började regna riktigt riktigt mycket.

Efter att ha cyklat 11 mil och 1980 höjdmeter kom jag tillbaka till hotellet trött och blöt men väldigt nöjd. Det var den mest fantastiska cykeltur jag någonsin gjort.