Uppstartsmöte med Team Sportia Umeå VR2015 Sub 8 och dubbelpass

I tisdags kom jag hem efter en veckas cykling på Mallorca med cykelklubben. Resan var mycket bra och om jag plötsligt drabbas av skrivinspiration kanske det kommer en sammanfattning av resan här. Om inte så kan ni läsa om det på brors blogg.

Idag var det planerat att köra första träningen med Team Sportia Umeå VR2015 Sub 8 inför vätternrundan. Vädret gjorde dock att vi ställde in utomhusträningen då det är långt ifrån optimalt att köra i klunga i 2 grader och regn.

Istället fick vi möjlighet att hålla oss inomhus på Träna. Ca 20 st var på plats och vi inledde med ca en timmes möte där alla fick presentera sig och vi lagkaptener gick igenom lite förutsättningar och taktik och tog emot synpunkter på upplägget från gruppen. Kul att träffa alla och att vi är igång med gruppen.

Efter genomgången var det dags för 90 minuter spinning ledd av den eminente instruktören tillika gruppdeltagaren Christian Skanderby.

För egen del var det första spinningpasset på säkert 7-8 år vilket märktes då jag begick en rad misstag innan passet. Jag glömde pulsklockan hemma och hade inte med mig någon vattenflaska. Detta var hanterabart men värre var att jag hade glömt att ta med mig iläggssulorna till cykelskorna då de låg kvar hemma i lvgskorna. Så istället för att köra med iläggssulor fick jag köra helt utan sulor vilket inte var helt optimalt då det varken var särskilt skönt eller bra för mina ganska känsliga knän. Därför tog jag det rätt lugnt på passet och "rullade" mer eller mindre igenom det.

Istället blev det ett till pass i kväll då jag körde 3 st 4 minutersintervaller på just över 360 watt samt två stycken 1-minutare på just över 400 watt vilket innebär att jag är tillbaka på min acceptabla nivå att kunna köra fyror på 360 watt.

Nu är det bara att hoppas på bättre väder till nästa söndag då det återigen är planerat träning med denna grupp.

Jobbigt grande

Träningen fortsätter hacka. Efter att ha tränat på bra i januari och drygt halva februari blev det ett rejält hack i träningen då jag drabbades av den sjuka som höll hela familjen i ett järngrepp senare delen av februari. Detta ledde till ett träningsuppehåll på 3,5 veckor vilket gjort att jag återigen är i ganska kass form. 

Nu har jag dock kunnat köra igång igen och i helgen var jag tom ute på ett pass på mtbn.

Idag körde jag vo2max intervaller och med hjälp av dålig form och tjockt pannbenet lyckades jag pressa upp pulsen rejält, till ca 96% av max. Detta på en wattnivå som inte är något att skriva hem till mamma om. 

Success fyror och dödsinfluensan från helvetet

Dödsinfluensan från helvetet har verkligen hållit familjen i ett järngrepp i veckan. Både frun och sonen har varit helt utslagna och legat med 40 graders feber nästan hela veckan. Nu verkar den värsta febern vara på väg bort men de är fortfarande helt knäckta.

Jag är dock otroligt nog fortfarande på benen men har samtidigt som detta den mest hektiska perioden på jobbet på bra länge vilket innebär att jag verkligen måste jobba ett rätt stort antal timmar denna helg för att få ihop ett antal saker som inte går att skjuta på. Känns inte alls bra då jag i stort sett aldrig jobbar på helgen i vanliga fall och mycket hellre skulle vilja vara hemma och ta hand om fru och barn. Vi har dock tur som har barnens mor- och farföräldrar nära som ställer upp i helgen och avlastar med att ta hand om sonen så att frun får möjlighet att vila.

Mitt i detta har jag ändå hunnit med två korta träningspass sedan tisdagens failfyror. Det har blivit två omgångar till med fyraminutersintervaller då jag planerat vo2max-fokus denna vecka.

Efter att ha misslyckats med fyrorna på 360 watt i tisdags körde jag på något lägre watt i torsdags och utfallet blev 4 intervaller på i stort sett exakt 350 watt.

I kväll var det dags för veckas tredje pass med fyror och nu gav jag min åter på att köra på 360 watt och nu gick det vägen, utfallet på de fyra intervallerna blev 363, 363, 362 och 364 wattt. Jämt och stabilt med andra ord :-)

Tanken är att i morgon köra ytterlige en omgång med vo2max intervaller.

Failfyror och sjukstuga

Att köra fyraminutersintervaller på 360 watt brukar vara en bra avstämningspunkt för formen för min del, klarar jag det är jag i ganska bra form.

Igår körde jag ett avstämningspass för att se ur långt ifrån den nivån jag är. Jag körde första intervallen på 358 watt vilket får ses vara inom felmarginalen. Intervall två kördes på 356 watt men efter 3 minuter på intervall 3 gav jag upp även om jag nog hade 20-30 sek kvar i benen om pannbenen varit lite tjockare. Det är alltså en liten bit kvar till formen men den är på väg sakta men säkert.

Jag hade tänkt att köra en fjärde intervall på något lägre belastning men precis som jag skulle köra igång påkallade den allt annat än friska familjen uppmärksamhet.

Febern har verkligen intagit huset här och igår hade både frun och sonen över 40 grader. I morse var det dock ingen över 40 grader utan bara två stycken på 39.9. Även lillasyster har haft feber senaste dagarna även om det varit något lägre.

Själv hade jag en släng av febbran i början av förra veckan men det som nu övriga familjen har tycks vara någon annan sjuka, typ influensan, så risken är överhängande att jag själv också trillar dit snart.

Dyrt haveri och dödsåttor

Mina Specialized S-Works racer skor är efter ganska precis 4 års användning på väg att ge upp. Som framgår av bilden nedan så har högerskon börjat spricka vid ett av spännena. Det funkar fortfarande att använda dem med det är bara en tidsfråga innan de ger upp på riktigt.

Jag har varit grymt nöjd med dessa skor så det mesta pekar på att jag köper ett nytt par S-Works även om de egentligen är absurt dyra.

Jag behöver dessutom ett par nya MTB-skor då mina nuvarande av olika anledningar lukar död trots diverse behandlingar med ättika och andra huskurer. Här blir det också ett par Specialized då de passar mina fötter bra. Jag beställde faktiskt hem ett par Bont i höstas men de satt inte alls bra så de fick åka tillbaka med posten. När det gäller MTB skorna blir det dock inte toppmodellen då det får finnas någon måtta när det gäller att lägga pengar på cykelskor.

I övrigt så har jag tränat idag. Det blev 3 st 8 min intervaller där jag körde första 90 sekunderna på 120% av FTP och resterade tid på 100%. Det blev ganska jobbigt.

Acceptabel nivå på watten

Tystnaden på bloggen har varit fortsatt påtaglig. Detta då jag haft mycket annat att fokusera på och motivationen för att blogga inte har infunnit sig. Träningen har dock flutit på hyfsat och legat på en ok nivå även om det i huvudsak varit korta pass på mellan 15-45 minuter förutom en vecka då det blev bra med mängd.

Idag körde jag ett 20 minuters test för att stämma av formen och det visade sig att jag är tillbaka i acceptabel form. Jag började testet rätt försiktigt men ökade lite efter några minuter och avslutade med en liten spurt sista minuterna. Effekten landade på 307 watt för dessa 20 minuter vilket får sägas vara en okej nivå men ca 20 watt efter mina toppnoteringar jag hade under fjolåret. Det är dock bra med tid kvar till sommaren.

Igång igen, denna gång på riktigt?

Jag skrev ju ett inlägg för ca en månad sedan att jag var igång med träningen igen. Det tog dock bara ca en vecka innan jag drabbades av förkylningen från helvetet och tvingades till ytterligare två veckors uppehåll. 

Förra söndagen körde jag dock återigen igång och då med ca 40 min ganska lugnt. Efter det har jag kört 4 intensiva pass i veckan bestående av ett pass tabata, ett med 3*3 min intervaller, ett med 30/15 intervaller i två sett om 9,5 min och idag ett pass med 4 st 3 min intervaller. Alla pass har sista intervallerna avslutats på 95-96% av maxpuls. 

Förhoppningen är att denna kickstart ska ta mig tillbaka till hyfsad form ganska snabbt. 

Tillbaka?

Efter 8 sorger och 14 bedrövelser i form av käkfraktur, motivationsbrist, förkylning och bihåleinflammation var jag idag åter uppe på monarken och kunde genomföra ett helt träningspass på första gången på mycket länge.


Passet i sig var verkligen inget att skriva hem till mamma om men förhoppningsvis var detta starten på en riktigt bra träningsperiod. Första indikationen på om det blir så eller ej får jag redan i morgon då jag med spänning ser fram emot hur bihålorna reagerar. Förhoppningsvis ballar de inte ur igen.

Friska familjen - NOT

Nu har det gått precis en vecka sedan min krasch som resulterade i en käkfraktur. Det har gått relativt ok och jag har faktiskt inte haft så farligt ont.

Det har gått rätt bra att få i mig tillräckligt med näring men det ska sägas att det är rätt tråkigt att bara äta flytande föda och inte kunna få i sig "riktig mat". Det finns ju många som går på sopp/pulverdiet eller som fastar och tycker det funkar bra. Skillnaden är dock att det är då är ett aktivt val och min flytande diet är långt i från självvald.

I övrigt så är det ganska ansträngande att socialisera med andra människor då det är jobbigt att prata med stängd mun några längre stunder och ofta kommer då huvudvärken som ett brev på posten.

Det är dock tur att när jag är något ur fas att övriga familjen är pigg...

I fredags fick frun ordentligt hög feber och hudutslag vilket misstänks vara rosfeber så nu går hon på rejält mycket antibiotika och dessutom kortison.

Som inte det vore nog så fick junior öroninflammation i natt och över 39 graders feber så det är verkligen klackarna i taket här nu.

Nu blir det soppa efter årets andra rejäla krasch

Igår var det ett gäng VCK:are som åkte till Obbola för att testa MTB-banan där. Jag kände mig lite för förkyld för att följa med men bestämde mig på eftermiddagen för att köra ett lugnt pass i Nordmaling med omnejd.

Efter att ha kört ca 40 minuter hamnade jag på ett elljusspår och då var olyckan plötsligt framme.I en utförsbacke tänkte jag att jag inte skulle göra som jag alltid gör, dvs fegbromsa i kurvan som kom efteråt. Det visade sig vara en jävligt dålig idé då framhjulet skar ned i det lösa gruset och jag fick ett kast som gjorde att jag flög över styret.

Det visade sig även vara dåligt  och göra ont att bromsa från ca 35 km/h till 0 enbart med ansiktet.

Jag kände direkt att det tagit rejält och blodvitet som uppstod visade på samma sak. Efter att ha legat ner i någon minut fick jag upp telefonen och ringde till frun och bad om att bli hämtad. Jag tog mig sedan upp på benen och började gå de ca 500 m som det var ut till närmaste väg.

Väl ute på vägen satte jag mig i diket och väntade på skjuts. Jag kände då att käken inte alls kändes bra och att jag hade rejält ont i bröstryggen.

Väl inne på akuten fick jag komma in direkt och fick för första gången prova morfin intravenöst.

Sedan blev det väntan i både diverse rum och diverse korridorer för att röntga både rygg och ansikte.

Röntgen visade att ryggen var hel men att käken inte var lika hel utan att den skulle behöva behandlas.

När de fått besked om att ryggen var ok blev det rengöring av såren jag fått i ansikten och återigen åkte borstarna fram. Sedan blev det att både sy och limma.

Efter ca 6 timmar fick jag åka hem får att direkt på morgonen infinna mig på käkkirurgen. De hade fattat beslut om att inte operera utan att mobilisera till käken i rätt läge och sedan fixera ihop tänderna för att håla käken helt still.

Det blir alltså soppa ett bra tag nu framöver. För tillfället får jag dock inte ens i mig soppa då läpparna är så svullna att till och med självaste Kissie skulle vara avundsjuk.