Idag kördes Vännästrampet för tredje gången och det blev deltagarrekord. Innan var vi lite oroliga för att det skulle bli få deltagare då antalet föranmälningar var få men efteranmälningarna tickade på i bra tack och tillslut var det 36 anmälda varav 34 stod på startlinjen. Dessutom var det många riktigt starka cyklister som var med.
Ner till Nordmaling gick det i hög fart och inte allt för mycket ryck för att vara ett lopp med tävlingskaraktär. Snittet så långt låg en bit över 40 km/h.
Efter Nordmaling och på väg mot Bjurholm var farten betydligt ojämnare, bitvis gick det riktigt långsamt och bitvis riktigt, riktigt fort. Det fortsatte på ungefär samma vis efter Bjurholm med en del ryck och attacker blandat med ganska avvaktande körning. Inga lyckades dock komma iväg på riktigt och det var ca 15 cyklister samlade fram till sista backen.
För egen del hade jag tyvärr en ganska dålig känsla större delen loppet. Redan ganska tidigt började jag få problem med bålen och fick något som kändes ungefär som håll. Detta har börjat dyka upp efter min revbensskada och beror sannolikt på skadade/ansträngda muskler kring nedre delen av revbenen och i bålen. Det var dock inte värre än att det var hanterbart.
Senare under loppet med kanske 4-5 mil kvar dök det upp ytterligare problem då jag började få ont i själva magen och blev dessutom illamående vilket gjorde att jag fick svårt att äta och dricka. Detta har aldrig hänt mig tidigare under cykling och det var ingen angenäm känsla.
Dessa problem gjorde att jag blev betydligt mer passiv och låg längre bak i klungan de sista milen än vad jag hade tänkt mig vilket sällan är ett framgångsrecept.
Denna passivitet gjorde att jag gick in som en av de sista i målbacken. Ganska tidigt tog jag några placeringar men då hade det redan spruckit upp i två grupper framför mig. Jag körde på i ett hyfsat tempo och körde jämt med andragruppen som låg 20-30 meter framför. Efter knappt halva backen släppte jag fram Christer Lundin som låg på min rulle och som är stark uppför. Han körde på riktigt bra och vi knapade sakta men säkert in på gruppen framför. Vi nådde dock inte riktigt ända fram då bror som låg i gruppen framför höjde tempot i slutet av backen men vi plockade en av cyklisterna som fått släppa gruppen vi jagade.
På upploppsrakan ställde jag mig upp för att känna om det fanns kvar något krut för en spurt men det var ganska tomt så jag rullade in i mål på Christers rulle. Dessutom förtjänade Christer att gå in på placeringen framför mig efter hans fina körning i backen.
Det blev en 8:e plats för min del vilket jag tycker känns helt ok i det startfältet som var och med de problem jag hade. Det som var positivt var att jag egentligen aldrig hade några problem att gå med i attackerna (utom en gång då jag låg lite för långt bak i klungan) trots den mindre bra känslan. Jag ångrar dock att jag var för passiv i början av backen, hade jag inte varit det kanske jag kunnat komma någon plats högre.
Bror som som vanligt var stark och aktiv i klungan stor del av dagen rullade in på en fin 4:e plats. Vännäs CK hade alltså 3 cyklister bland de 8 första vilket får anses vara bra för vår lilla klubb.
Efter loppet var det fika och utdelning av tårtor till de som var snabbast uppför backen. Vi i tävlingsledningen fick mycket lovord av cyklisterna för ett bra arrangemang och förhoppningsvis blir det ännu fler till start nästa år.
Nu hoppas jag att denna genomkörare ska göra susen för formen inför cykelvasan nästa helg och att jag då ska slippa ha ont på andra ställen än i benen.
Du är stark i år. Extra starkt att vara så långt framme med känningar i magen och nästan ingen tillförsel av energi. Tack också för gott samarbete av arrangemanget.
SvaraRadera