tisdag 17 december 2013

Tomas och Katarina

Ni som brukar läsa min blogg då och då vet kanske att jag har en bror som också cyklar en hel del och som dessutom är riktigt bra på det vilket i sin tur gör att jag verkligen få anstränga mig för att ens lyckas hålla någorlunda jämna steg.

Det kanske inte riktigt alla vet är att han även har ett tufft och krävande jobb samt två fina barn tillsammans med sin sambo Katarina. Det äldre barnet, Tova, har dock ett gravt handikapp som utsätter hela familjen för riktigt tuffa prövningar. Tova har åkt akut till olika sjukhus minst 40 gånger och blivit kvar under totalt minst 500 dagar av hennes tolvåriga liv. I år har hon exempelvis legat på intensiven vid ett flertal tillfällen.

Min bror kan vara en mästare på att måla fan på väggen över småsaker i livet så som att han är på väg att bli förkyld, att han fått en repa på sin nya cykelsadel eller något annat men han är även en mästare på att när det verkligen spelar roll fokusera på det som är viktigt och väsentligt i livet och fokusera på det positiva.

Både han och Katarina är fantastiska på att kämpa sig igenom alla motgångar och göra det tillsammans utan glömma bort varandra på vägen. Alla prövningar och all osäkerhet om vad som väntar runt hörnet som de utsätts för skulle ta tagit knäcken på de flesta, både individer och par men de står kvar när de flesta andra viktig ner sig för länge sedan.

De står dessutom inte heller bara kvar rakt upp och ner utan de lyckas dessutom finnas tillgängliga för oss som vänner och ställer alltid upp för andra om det behövs.

Tomas och Katarina - ni är fantastiska och skulle fler vara lika bra på att se ljuset i mörkret, att söka lösningar istället för problem och se varandras styrkor istället för svagheter så skulle världen vara en bättre plats.

Om ni inte redan gjort det så bör ni läsa dessa blogginlägg från Tomas blogg:
Att slita spjutet ur mitt bröst
Hur mår du - allt är relativt!

Bild från http://tomascykelblogg.blogspot.se

5 kommentarer:

  1. Sitter här med mina tankar kring min fantastiska dotter, när jag helt plötsligt ser ditt blogginlägg. Vilka fantastiska ord min älskade bror. Du rör mig till tårar, och dina ord kommer ge mig styrka.

    Ett sätt att orka är att ha en stöttande omgivning. Därför är jag otroligt glad att ha dig och din familj i vår närhet.

    Att ha en bror som du som alltid ställer upp, framför allt när det kört ihop sig eller det är problem - är otroligt skönt och stöttande.

    Tack

    SvaraRadera
  2. Jag gråter och läser era bloggar! Gråter av sorg över Tova och hennes familj och gråter av rörelse över dina fina och sanna ord Joakim! Samtidigt är jag glad och tacksam för det stöd och den omtanke som ni ger varandra när det behövs! Kram till er båda

    SvaraRadera
  3. Har läst bägges bloggar, lider med er, finns inget värre än att se bsrn som inte får vsra frisk, msn står där ganska hjälplös. Jocke du skriver väldigt fint om en älskad bror och hans familj, dom har tur som har en så fin och stöttande familj.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alvina01 är jag Marianne Haraldsson

      Radera
  4. Tack för dina fina ord, Joakim.

    SvaraRadera