Premiär som licensierad - Gottne Veterancup

I slutet av förra veckan fick jag min tävlingslicens som cyklist och idag körde jag mitt första lopp som licensierad. Jag har tidigare kört två lopp i sportklass men idag var det riktig tävlingspremiär i Gottne Linjelopp som ingår i SWE-cup för veteraner.

Då det var start redan kl 09:00 blev det uppstigning i ottan för att bila ner till Gottne utanför Övik. I bilen åt jag det som numer är min standardiserade racefrukost, pannkakor. Tyvärr fick jag köra ner ensam då brodern sitter på intensiven med sin fina Tova.

Väl framme så hämtade jag ut nummerlappen som nålades fast och sedan bytte jag om och konstaterade att det var en tuff bana som väntade och att det var många forta gubbar som skulle köra.

På startlinjen var det ca 55 gubbar som stod och jag hade som mål att inte bli avhängd och försöka undvika sistaplatsen i H30-klassen.

Det började med ca 4 km masterstart fram till banans stora backe som förövrigt låg i byn Backe. Backen innebar en klättring på ca 80 höjdmeter och den skulle vi köra uppför 4 gånger då vi körde 4 varv på en 26 km bana. Första gången vi körde uppför backen tänkte jag att detta kommer bli jobbigt vilket det också blev men det kändes nästan bättre för varje gång vi körde den.

Nästan direkt gick det iväg en utbrytning som dock blev inhämtad med ca 3 mil kvar då farten i klungan var rätt hög.

Själv låg jag mestadels långt bak i klungan och konstaterar att min placeringsförmågan i klungan inte är fantastisk. Jag har en förmåga att hamna lite för långt bak och för långt ut åt sidorna vilket gör att jag inte skyddas optimalt från vinden men trots detta så gick det bra att hänga med och på sista varvet började jag även avancera lite i fältet.

I sista backen innan målet tog jag ytterligare några placeringar och gick i mål någonstans kring mitten av startfältet vilket jag helt klart är nöjd med, skönt att inte behöva skämma ut sig i tävlingspremiären. Jag är även nöjd med att benen kändes bra hela dagen även om jag fick slita en del i backen i Backe men det var jag nog inte ensam om.

Det blev 104 km med ett snitt på ganska exakt 40 km/h och ca 800 höjdmeter.

Wattmätare

Det kom förbi en lastbil med ett paket från Tyskland idag när jag var på jobbet. Paketet innehöll det som jag använt skatteåterbäringen till, en tysk högkvalitativ effektmätare till cykeln.

Jag har i kväll installerat den och varit ute på en testrunda på hela 7 minuter och presterat enorma wattsiffror...

Installationen var förvånansvärt enkel och tog knappt 10 minuter plus tid för att åka till lillebror och låna en tillräckligt stor skiftnyckel. Att synca ihop den med cykeldatorn var också det väldigt enkelt och tog knappa 10 sekunder.

I morgon blir det ett lite längre test då jag tänkt ta ut den på en riktigt träningsrunda.

Tysk kvalité

Tempocykling

Igår tog jag för första gången i år fram tempocykeln. Det blev först ca 15 mån uppvärmning följt av 16 km tempocykling i blåsten. 

Jag hade tänkt att köra 20 km men de hade grävt av vägen jag cyklade på så jag var tvungen att vända i förtid. 

Snittfarten, exklusive vändningen, blev 40,0 km/h. 

Tempocykling är förövrigt inte den bekvämaste typen av cykling och det är extra obekvämt för gammal stela gubbar. 

Vätternrundan - den långa berättelsen om min vätternkarriär

I lördags strax efter 18 rullade jag i mål efter min sjunde vätternrunda på åtta år. Jag börjar med andra ord vara en ganska runtinerad vätterncyklist trots min relativa ungdom...

2006 - Första rundan
Första rundan genomförde jag 2006 efter att ha cyklat lite mest som sommarträning inför min dåvarande vintersysselsättning som var att åka runt i randig tröja och få skit kastad efter mig. Jag åkte ner tillsammans med min god vän tillika cykelkamrat Klas för att tillsammans med honom cykla den ofattbart långa turen runt sjön.

Tyvärr så blev Klas sjuk på natten innan start vilket gjorde att han inte kunde köra så plötsligt stod jag där ensam på startlinjen och hade egentligen ingen aning om vad som väntade. Jag startade samtidigt som happymtbs sub9-gäng ledda av Leo men min ambitionsnivå var klart lägre än så och jag hade egentligen inget tidsmål. I någon kilometer hängde jag på sub9orna innan jag anslöt till en grupp som körde klart långsammare. Alldeles för långsamt visade det sig och jag hoppade emellan klungor ett bra tag innan jag hittade en som kändes bra innan Gränna. Då visade det sig att jag hade begått ett vanligt nybörjarmisstag genom att dricka väldigt mycket just innan start och jag var så kissnödig när vi kom till kullerstenen i Gränna att jag höll på avlida. Det var bara att stanna och låta den fina klungan försvinna.

Efter det stoppet hakade jag på en klunga där det gick ganska snabbt och när vi kom ner till Jönköping var jag rätt trött och började då tänka att det var 20 mil kvar och jag började tvivla på om detta skulle gå vägen. Jag la mig dock bakom en stor klunga från Hissingen som körde på i ett hanterbart tempo och jag började fokusera på hur långt det var kvar till nästa depå istället för hur grymt långt det var kvar till mål.

Efter en hel del lidande och en massa blåbärssoppa i Hammarsundet cyklade jag tillslut i mål och möttes av Klas som gratulerade till en bra tid - jag hade tagit mig runt på 9:33 vilket jag var väldigt nöjd med även om jag var så trött att jag var gråtfärdig och illamående.

Redan i bilen på väg hem pratade jag och Klas om att köra nästa år så att han även fick vara med på rundan.

Vätternrundan 2007
Ett år senare stod vi där bredvid varandra i startfållan tillsammans med ett sub10-gäng från happymtb som rullade iväg på ett enda långt ryckigt led. Denna gång är enda gången jag varit direkt inblandad i en olycka på vätternrundan då rundan höll på att ta slut för både mig och Klas. En kille i klungan gick i backen några cyklister framför oss. När Klas skulle försöka styra förbi körde han på cykeln som kom glidande längs vägen. Han flög över styret och landade i diket. Han gjorde dock en riktig stuntmanrullning och var snabbt uppe på benen helt oskadd. Själv så åkte jag med helt låsta däck en bra bit på vägen och lyckades på något sätt komma emellan de två som kraschade.

Vid stoppet i Fagerhult tappade vi bort happyklungan och klungsurfade oss mot mål. Tyvärr tappade jag bort Klas vid Hammarsundet då han tydligen tappat kedjan.

2007 års tid blev 9:54, alltså något sämre än året innan men förhållanderna var tuffare och jag var inte gråtfärdig och illamående efter denna runda som året innan. Snabbaste tid detta år var 7:43

Denna gång pratade vi inte om att köra igen nästa år utan Klas sa att han nog aldrig mer skulle köra då han drabbats av den stora tröttheten som även slog till mot mig året innan. Detta höll i sig ett år och ingen av oss anmälde sig till året efteråt.

Vår vän Johan köpte dock en cykel under året och 2009 var vi återigen anmälda.

Vätternrundan 2009

Nu var jag, Klas och Johan anmälda men Klas kunde av olika anledningar inte åka med så det blev jag och Johan som satt oss i bilen för den nätta bilturen på 80 mil.

Sista prognosen på kvällen visade att vi skulle klara oss från regn i stort sett hela tiden förutom kanske en liten skur i starten. Den skuren i starten höll dock i sig mer eller mindre omfattande i 17 mil... Kring Gränna regnade det så mycket att sikten var ytterst begränsad och man blev verkligen blästrad i ansiktet av grus och smuts från vägen. När det regnade som mest gick dessutom min framväxel upp vilket var lite frustrerande. Jag fick dock upp kedjan på den stora klingan där den låg resten av dagen. Vi lyckade trots det minst sagt ogynnsamma vädret hålla humöret uppe på ett bra sätt och hade roligt hela vägen från start till mål och cyklingen flöt på rätt bra hela tiden.

Johan som tränat ca 50 mil innan klagade någon gång på att det gick lite för fort men ville samtidigt inte byta till någon långsammare klunga och tillslut kom vi in på 9:19.

Vätternrundan 2010
Detta år lyckades alla tre som var anmälda i fjol komma iväg. Själv var jag på konferens i Uppsala torsdag och fredag och laddade upp med en del vin vilket visade sig vara en ganska ok uppladdning. Jag blev upplockad av mina kamrater i Uppsala och sedan fortsatte resan mot Vättern.

När väckaren ringde tidigt på morgonen steg vi upp och gjorde oss i ordning. Johan var lite mer noggrann än oss övriga då han duschade och drog på dig deodorant såhär innan start.

Första stoppet under rundan blev i snabbdepån i Fagerhult (14 mil). Då hade vi snittat 33,6 km/h i mot/sidvinden och jag började tro att min målsättning (som jag inte berättat för de övriga) om att få in gruppen på under 9 timmar kanske skulle kunna uppnås.

Precis när vi rullade ut från depån kom en riktigt stor organiserad klunga körandes. Vi hade inte fått upp farten så de kom ikapp och började skrika och domdera om att vi skulle hålla oss undan och att vi fick lägga oss längst bak om vi ville åka med. Lite överdrivet kan jag tycka då jag inte tror att vår 5 personersgrupp togs särskilt mycket plats men samtidigt tänkte jag att detta kanske är en grupp som kör ganska fort och att det kunde vara skönt att åka med ett tag utan att behöva dra. Efter någon minuter frågade jag dock en av deltagarna i gruppen hur fort de körde och fick då svart: "här kör vi jävligt fort." Efter en följdfråga fick jag veta att de satsade på att klara 12 timmar varpå jag meddelade att det var alldeles för långsamt och cyklade om och ifrån klungan tillsammans med den lilla femmannagruppen som vi kört med stor del av dagen.

Vi rullade i mål på 8:51 i vår lilla grupp och det hade för egen del känts mycket bra hela dagen och tankarna på sub 8 i framtiden väcktes. 

Vätternrundan 2011
Till min femte runda hade jag, Klas och Johan även fått med oss bror på resan och vi åkte ner tillsammans i en minibuss.

Fredagskvällen ägnades åt att hämta startbevis, förbereda cyklar och äta. Vi hann även med förmöten med de grupper vi skulle åka med. Johan och Klas skulle åka med en sub9 grupp och jag och bror med en sub8 grupp via happymtb.org

Redan på förmötet började vi förstå att vårt mål att cykla under 8 timmar skulle bli svårt då det endast dök upp 6 personer på mötet. Vi försökte dock intala oss att övriga som visat intresse skulle dyka upp i startfållan.

Väl i fållan visade det sig att det var inte så många till som dök upp, bara 2-3 st till vilket innebär att det nästan skulle vara omöjligt att nå sub8. Vi körde dock på så gott vi kunde efter förutsättningarna bla tillsammans med delar av sub9 gruppen som startade samtidigt och sedan med en del folk som kom till och föll av efter vägen. Sammanfattningsvis helt oorganiserat och ibland var det rena rama vilda västern i klungan.

Någonstans efter ca 20 mil räknade jag efter på möjlig måltid och kom fram till att vi skulle landa kring 8:15 vilket efter omständigheterna kändes rätt okej. Någon mil senare blev vi dock upphunna av en stor snabb grupp som vi valde att hänga på. Här var det ordning och reda och det var slut på vilda västerntakterna i klungan trots att gruppen hette Team High Chaparall.

De höll ett mycket bra tempo någonstans kring 40 km/h i snitt men lugnt i backarna. Med denna hjälp rullade vi in på 8:02, alltså endast 2 min från vårt mål på att komma under 8 timmar. Vi kunde dock inte ha gjort något annorlunda för att ha cyklat fortare under de rådande omständigheterna och därför var jag riktigt nöjd med tiden.

Vätternrundan 2012
Detta år blev det bara jag och bror som åkte ner då Johan och Klas drabbats av lunginflammationer och andra problem.

För första gången startade jag och bror på förmiddagen och det tillsammans ca 35 st andra i Team Knowit som hade som mål att cykla under 8 timmar, dvs minst 3 minuter snabbare än vad jag cyklade året innan. Team Knowit var en sammanslutning av cyklister som hittat varandra via happymtb.org

Vädret var rätt tråkigt innan start med precis innan vi skulle starta så slutade det att regna vilket kändes väldigt skönt. Det kom dock några riktigt rejäla skurar under rundan men vi verkar ha klarat oss betydligt bättre än de som cyklade tidigare än oss.

Jag hade haft ett struligt träningsår med skada på hösten och mycket sjukdomar under våren så jag var rätt osäker på formen och framförallt så var jag orolig för att starten skulle bli hård och ryckig då vi i klungan aldrig kört tillsammans tidigare. Tyvärr var min oro berättigad och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle orka gå med denna klunga då det gick alldeles för snabbt och ryckigt för mig i mot-/kantvinden. Efter knappa 5 mil gick snöret och jag såg klungan försvinna sakta men säkert i fjärran. Jag hade då gått på vilja ett tag och blivit ordenligt stum och fick släppa iväg även nästa klunga som kom ikapp mig nästan direkt. Min snittpuls fram till dess hade nästan varit 90% av max.

Då var inte tankarna direkt jättepositiva och tanken slog mig att jag skulle kliva av men kom då att tänka på att jag kolhydratladdat i flera dagar och att bukfetman skulle löpa amok om jag klev av efter så kort tid.

Jag körde då en knapp mil bakom en tjej som skulle göra solo på under 10 timmar. Jag låg bakom henne tills en snabb grupp från Fredrikhof kom ikapp och då hakade jag på den. Det kändes rätt bra att ligga bakom den och fick då tillbaka lite hopp om att ta mig runt den där sjön. Tyvärr så blev det en ordenligt lucka i svansen bakom denna grupp strax efter Gränna. Denna lucka försökte jag täppa själv vilket gick åt skogen och nu var jag återigen väldigt väldigt trött och utan klunga.

Efter detta kom det efter att jag cyklat någon mil ensam en ny klunga från Hofet som jag åkte med ner till Jönköping där det skedde en krasch i en rondell varpå jag stannade. När jag stod och väntade kom Team Knowits systergrupp från happymtb.org som skulle åka på under 8:30 ikapp och jag hakade på dem resten av rundan.

Efter den tuffa inledningen var jag rätt krokig och hade krampkänningar på båda vaderna i typ 10 mil så jag åkte mest i svansen även bakom denna grupp även om jag var med och snurrade några varv då och då.

Slutligen rullade jag in på 8:22 vilket var en bit ifrån målet men med tanke på att jag var mer eller mindre döende redan efter 5 mil så känns det ändå tiden ok. Känslan under dagen hade dock varit allt annat än trevlig och angenäm.

Efter detta funderade jag en hel del på om det skulle bli någon mer satsning på att cykla snabbt runt den där sjön eller om jag nu skulle skita i det. När startplatserna till happymtbs snabbgrupp dök upp några månader efteråt till 2013 års lopp hade jag efter en hel del funderande bestämt mig för att ge detta en chans till. Till 2013 hoppades jag kunna träna ordenligt.

Vätternrundan 2013
Träningen hade flytit på riktigt bra egentligen ända sedan i höstas och jag har kört på bra efter ett träningsprogram som Aktivitus tagit fram. Trots bra träning och ganska bra testresultat var självförtroendet inför årets runda inte på topp. Den otrevliga känslan från året innan då jag var för svag och för trött låg och gnagde i huvudet plus att jag haft ont i ryggen veckan innan.

Det visade sig dock att oron var obefogad och att jag hade en positiv känsla i kroppen hela dagen och knappt kände av ryggen. Inte ens när jag ett tag inte trodde att vi skulle klara måltiden så blev jag särskilt negativ utan försökte då fokusera på min egen prestation och känsla.

När sedan farten gick upp efter Fagerhult och jag var fortsatt pigg i benen började det kännas riktigt bra och roligt och ju närmare mål vi kom desto säkrare blev jag på att vi skulle nå målet.

Vi rullade in på 7:44, alltså bara en minut långsammare än den snabbaste tiden någon hade 2007.

Mer om årets runda här.

Även om årets runda var grymt rolig och delar om mig känner att jag vill köra igen så snart som möjligt så känns det som att detta blir en bra avrundning på Vätternkarriären eller vi varje fall sista snabbsatsningen på några år. Om det blir någon fler runda kanske det är dags att nyttja startavgiften bättre än till att ta några flaskor vatten utan istället försöka äta och fika så mycket som möjligt i depåerna.

Nöjda gubbar efter årets runda

Vätternrundan sub8 - my story

Bild från www.eskillaago.wordpress.com

I fredags vid 07.00 kom bror och förbi och hämtade upp mig för vidare transport mot Motala och Vätternrundan. De 80 milens bilåkande ägnades åt godisätande, struntsnack samt till att med jämna mellanrum kontrollera väderprognosen och oroa oss för vindens som såg ut att vänta på oss runt rundan.

Bilresan rullade på bra och vi var framme i Motala vid 18 tiden där vi inackorderade oss i en mycket centralt belägen lägenhet med hög standard.

Efter att vi lastat av våra saker gick vi för att hämta ut nummerlapparna samt för att äta middag. Vi gick på en restaurang som erbjöd pastabuffé och dryck för 139 kr. Vi lastade på rejält med lasagne som vi tryckte i oss i en rasande fart. Middagen tog ganska exakt 8 minuter och med tanke på att den kostade vad den kostade så var timpriset rätt högt.

När vi ätit gav vi oss åter till lägenheten för fixande av utrustningen inför dagen efter samt för att sakta men säkert bygga upp ångestnivån.

På lördag morgon när väckarklockan ringde steg jag upp för att äta en frukost bestående av pannkakor och nutella. Trots den fina frukosten kände jag av ett svagt illamående som främst berodde på nervositet inför vad som komma skulle. Jag skulle cykla 30 mil tillsammans med happymtbs sub8-gäng vilket jag även försökte mig på i fjol då det gick åt skogen. Då gick jag på rött från första metern och åkte av redan efter knappa 5 mil rejält krokig. Den känslan ville jag inte uppleva igen och då vi var nästa sista grupp som startade så fanns risken att det skulle bli väldigt många mil cyklande på egen hand.

Efter morgonbestyr innehållande att antal toabesök rullade vi ner mot starten och en förträff med gruppen. Som vanligt tyckte jag att alla andra såg mycket starkare ut än vad jag är.

Klockan 10:30 rullade vi iväg och då hade jag hunnit med ytterligare ett toabesök, denna gång på en bajamaja vid starten.

Det började som vanligt i sann happymtb-anda, rejält ryckigt, och redan efter 3 minuter gick någon lätt på hjul precis framför mig och vinglade till rejält men det redde upp sig. Sedan fortsatte den ryckiga körningen i rätt många mil. Jag tror dock att det är väldigt svårt att få till smidig och lugn klungkörning utan dödsryck i en sub8-klunga ihopsatt via internet. Det är en jättegrupp som aldrig kört ihop tidigare och där det dessutom skiljer rätt mycket i kapacitet.

I fjol tyckte jag det gick hysteriskt fort från början och jag åkte av så det sjöng om det innan Ödeshög. I år tyckte jag det gick mycket lugnare, sedan om det verkligen gick lugnare eller om känslan berodde på att jag tränat ungefär 50% mer än i fjol vet jag inte.

I just Ödeshög låg jag långt bak i gruppen och det sprack upp rejält framför mig och luckan växte snabbt så då fick jag bita i och jaga ikapp luckan som hunnit växa till uppskattningsvis 150-200 meter vilket gjorde att rundans klart högsta puls uppnåddes. Det lugnade dock ner sig ett tag efter att jag kommit ikapp då Mr 29:er var framme och röt lite grann.  Även om det lugnade sig så var det ett antal som åkte av här.

På morgonen innan start så postade jag ett inlägg på facebook där jag undrade vad denna typ av aktivitet skulle vara bra för men när vi rullade genom Gränna på kullerstenen i 40 km/h och jag dessutom kände mig pigg så förstod jag återigen varför, det är helt enkelt jäkligt kul.

Vid stoppet i Fagerhult så snackade jag kort med bror och sa att det kändes riktigt bra i kroppen, jag var dock inte riktigt så offensiv som honom då han sa att han inte var det minsta trött. Nog tyckte jag att det ändå kändes lite att vi cyklat i 14 mil...

Min enda oro vid stoppet var att vi låg efter tidschemat och att vi skulle få svårt att nå måltiden. Efter pausen drogs dock tempot upp och det rullade på rejält. Någon gång när jag tittade ner på cykeldatorn låg vi på i 45 km/h i det långsamma ledet och hoppet om att nå tiden väcktes igen.

Med fem mil kvar räknade jag på att vi skulle klara tiden även om vi bara snittade 35 km/h sista biten och då jag fortsatt var rätt pigg i benen började det kännas riktigt bra.

Vi höll uppe tempot även sista biten och rullade in på 7:44 vilket jag är mer än nöjd med. Lika nöjd som jag är över tiden är jag över känslan. Att jag kände mig stark hela dagen och rullade runt i kedjan hela vägen utan att stå över ett enda varv frivilligt (jag fastnade dock av misstag i svansen några km i trängseln efter Medevi) känns grymt bra och en enorm skillnad mot fjolårets misärkänsla. Extra kul också att bror lyckades lika bra och att vi rullade i mål tillsammans.

Årets runda är ett tydligt bevis på att kontinuerlig och bra träning gör skillnad.

Min rumpa längst bak till vänster

Äntligen!

Äntligen lyckades jag spräcka åttatimmarsgränsen på Vätternrundan. Jag gjorde det dessutom med marginal och bidrog till farthållningen i gruppen hela rundan. Tiden blev 7:44 och brodern lyckades lika bra.

Mer info kommer någon annan gång för nu ska jag äta chips.

Tävlingsklass kirrad

Jag har precis fått seedningsresultaten från lördagens mtb tävling i Skellefteå och konstaterar att tiden jag hade räcker för att kvala in till tävlingsklass på cykelvasan vilket var ett mål inför denna säsong. Tiden räckte till startled 3 av 4 tävlingsled.

Om drygt ett dygn vet jag om jag kan bocka av ytterligare ett mål, Vätternrundan under 8 timmar. Än så länge flyter i varje fall bilresan på utan bekymmer.

Vätternkittad gubbe

Jag fick ganska rejält ont i ryggen i lördags under MTB-tävlingen och har haft ganska rejäla känningar under veckan. Detta har inte känns helt optimalt då jag snart ska cykla i 30 mil. Jag bokade därför en tid hos en naprapat och idag var jag dit. Naprapaten konstaterade att mitt bäcken var ganska snett och bröt och bände en hel del i mig för att få det rakt.

Efter genomförd behandling tipsade han om att det kunde vara bra att stretcha någon gång nu och då. Sedan sa han att det fanns risk att jag blev öm i kroppen ett tag efter behandlingen så jag hoppas att eventuell ömhet har gått över innan 10:30 på lördag.

Just nu känns dock ryggen något bättre än tidigare och jag tror att behandlingen gör att ryggen är redo för Vättern.

Vätternkittad

Delar av gårdagskvällen ägnades åt att förbereda cykeln för en tur runt Vättern. Jag började med att rengöra kedja och drev för att undvika eventuella effektförluster i drivlinan. All effekt som går att pressa ur benen lär behövas så inget får gå till spillo. Jag passade även på att byta trissorna i bakväxeln vilket tog lite längre tid än tänkt då hjärnan inte riktigt ville fungera när jag skulle sätta dit de nya.

Sedan gnussade jag övriga delar av cykeln rena och fina och monterade på zipparna. Sista men inte minst satt jag dit en ny och fräsch styrlina. Nu ska jag bara sätta din en lite ramväska att förvara energi i och sedan är cykeln redo för en snabb tur runt sjön. Nu är det bara att hoppas att även gubben är redo.

Krafttrampen MTB - tävlingspremiär på MTB

I morse ringde väckarklockan innan tuppen hunnit stiga upp eftersom jag, bror och Niclas Nyman skulle åka till Skellefteå tillsammans för att köra Krafttrampen MTB.

Detta var första MTB-tävlingen för mig och bror och en viss osäkerhet har funnits i några dagar då jag inte visste vad som väntade och att träningsmängden på MTB är ytterst begränsad. Det visade sig dock gå bättre än vad jag trodde även om det finns en del kvar att lära.

Vi var på plats god tid innan start och efter att vi hämtat ut nummerlappar, druckit kaffe (som mina medresenärer hade med sig) och bytt om värmde vi upp och rekade starten av banan. Att vi rekat inledningen hjälpte dock föga då starten blev allt annat än lyckad.

Till skillnad från alla andra tävlingar jag kört så började det inte med att rulla lugnt bakom en bil eller motorcykel utan starten skedde från stillastående och redan efter typ 100 meter svängde det 90 grader och sedan bar det av rejält uppför längs ett elljusspår. Den stillastående starten var som sagt allt annat än lyckad och innan vi var inne i backen hade typ halva startfältet passerat trots att vi stod ganska långt fram.

I stort sett alla körde i det högra ledet och farten var inte särskilt hög i kön vilket gjorde att jag bytte spår till det vänstra med förhoppning om att kunna runda delar av fältet. Det visade sig inte bli någon succé då det spåret var klart sämre och enda effekten var att det blev jobbigare, fortare gick det inte.

Efter några kilometer började det dock rulla på bättre och jag, bror och Niclas turades om att dra och började komma ikapp fler och fler cyklister och efter ett tag hade några hakat på och vi hade skapat en mindre grupp där vi var de klart mest aktiva.

Efter ca 3 mil kom ett skogsparti där jag fick en lucka bakåt efter att någon hakat ihop med bror så de fick stopp. Jag körde på i mitt tempo resten av skogspartiet men började kolla bakåt när vi kom ut på närmaste väg. När jag såg att gruppen anförd av bror var ganska nära slog jag av någon procent och ganska snart var bror ikapp. Det hade då börjat spricka upp ordenligt i gruppen och då det gick uppför i några kilometer så sprack det helt och nu var det bara jag och bror.

Vi turades om att dra och fortsatte att köra ikapp och ifrån några ytterliga cyklister och gick i mål samtidigt efter ca 1 timme och 53 minuter. Enligt den officiella resultatlistan gick vi i mål som 6 & 7 i motionsklass och jag hade enligt listan 1 sekund snabbare tid än bror då jag gick i mål typ en meter innan honom men det är tveksamt om det verkligen skiljde en hel sekund.

Någon minut senare rullade Niclas i mål. Tyvärr hade han kört fel på slutet och tappat ett antal placeringar men kände sig ändå nöjd med dagen.

För att kunna köra snabbare än vad jag gjorde idag så skulle jag behöva bli bättre på att köra i stökig terräng då det antingen går sakta eller så krävs stor insats för att hålla ok fart. Jag behöver helt enkelt mer träning.

Sammanfattningsvis så var det en mycket trevlig dag med både trevligt sällskap, bra bana samt en prestation som jag känner mig nöjd med. Arrangemanget var bra och det kom 194 cyklister till start vilket är riktigt bra för en norrlandstävling.

Felval?

Efter att ha kört hårda intervaller på MTBn igår så har det inte blivit någon cykling idag. Istället har jag använt delar av kvällen till att lasta in ved i vedboden.

Det verkar inte har varit ett av de smartaste val jag gjort då jag dels är stel i benen plus att jag har fått någon form av allergisk reaktion med svidande ögon och kliande hals som följd. Nu är det bara att hoppas att detta är snabbt övergående och inte kommer ha någon inverkan på lördagens form på cykelvasan.

MTB-tur, krasch och oro

Igår blev det en tur tillsammans med MTB-gänget här i Vännäs. Vi var 10 stycken som rullade iväg i kvällsolen på en tur på dryga 2 timmar i varierad terräng. Även tempot var varierat från bitvis väldigt lugnt till ibland väldigt högt.

Jag hade planerat att hålla ett lugnt distanstempo och lät därför de snabbaste i gruppen cykla iväg i första riktiga backen men efter det gick mina planer i stöpet då jag inte lyckades hålla igen i de kommande backarna utan hängde med när tempot drogs upp. Inte vad som var planerat med det var kul.

Överlag var det en riktigt rolig runda. Det enda som inte var bra var att det blev en rejäl krasch i gruppen när två gick ihop. De klarade sig dock från allvarliga skador och kom undan med en del blåmärken. En av cyklarna klarade sig dock inte så bra då framhjulen blev så krokigt att det inte gick runt i framgaffeln men med en ganska stor kraftinsats gick det att böja till så att det gick att snurra runt så att Peter (cykelägaren) kunde rulla ut till närmaste större väg och ringa efter hjälp.

Benen kändes rätt ok igår trots nästan 50 mil cykling under veckan och förhoppningen är att de ska kännas riktigt bra nu till helgen då det är dags för Krafttrampen MTB som är seedningslopp inför Cykelvasan. Det ska bli mycket intressant att göra tävlingspremiär på MTB och jag har egentligen ingen aning om vad som väntar förutom att man kommer bli rejält trött. Något som tyvärr är ganska oroande är att väderprognosen för Skellefteå ser allt annat än bra ut och just nu sägs det att det kommer att ösregna vilket inte kommer vara till min fördel då jag hade föredragit torrt och lättcyklat som den solskensälskande landsvägscyklist som man är. Förhoppningsvis hinner de ända prognosen innan det är lördag men det är inte så troligt då jag aldrig lyckats cykla i något annat än skitväder i Skellefteå.

Fikatur till Vindeln

Igår var det årspremiär för fikatur till Vindeln, dock med ett lite annorlunda upplägg än det vanliga. Det var både en ny väg och ett nytt café.

Det var jag och Titanen som rullade iväg strax efter nio i går morse och vädret var återigen fantastiskt. Istället för att ta vägen via E12:an och sedan Tvärålund så cyklade mot Bjurholm för att svänga av efter två mil längs Bjurholmsvägen mot Skivsjö och Vindeln. Jag har aldrig tidigare cyklat den vägen så det var en ny bekantskap, dessutom en riktigt trevlig sådan. Bror körde den för någon vecka sedan och lovordade vägen och den förtjänade verkligen alla lovord. Bra underlag och fantastisk norrländsk natur.

När vi var framme i Vindeln efter dryga 7 mil blev det fika på Vejos Café. Fikat var riktigt bra och de har fått till en trevlig innemiljö. Uteserveringen kan dock inte riktigt mäta sig med som Café Kvarn erbjuder nere vid älven.

Efter fikat bar det av hemåt via Rödåsel längs med Vindelälven. För att förbättra träningseffekten så hade det börjat blåsa en hel del under vår fikapaus så nu hade vi rak motvind i nästan 5 mil. Det säga ju att man blir stark av motvind så vi tackade och tog emot och det hördes inga svordomar alls kring att det blåste fan rakt på näsan...

Totalt blev rundan rätt exakt 12 mil och jag tror att det är svårt att få ihop en runda i närområdet längs vackrare vägar.