Förkylningen som jag kände var på väg redan på planet hem från GC har hållit sig på en hanterbar nivå fram till nu. Idag har den dock den tagit ett bastant grepp om min veka lekamen med rinnande näsa och ögon, svidande hals, värkande rygg och skyhög puls som följd.
För att fördriva förkylningen konsumerar jag stora mängder socker, halstabletter och tveksamma hälsokostprodukter (konsumtionen av halstabletter får inte bli för stor då det kan leda till förödande biverkningar). Jag hoppas att detta tillsammans med rejält med sömn kommer göra susen för hälsan och att jag kommer vinna kampen mot förkylningen.
torsdag 31 januari 2013
tisdag 29 januari 2013
Bilder från Gran Canaria 2013 - del 4
Här kommer näst sista bildbloggningen från Gran Canaria. Dessa bilder kommer från turen som går från Playa del Ingles till Ayacata, över Pedro Gonzales och sedan tillbaka till Playa del Ingles igen.
måndag 28 januari 2013
Tillbaka på trainer
Idag var jag tillbaka på monarken efter några dagars vila sedan hemkomsten från GC. Det blev ett riktigt monsterpass på 30 minuter i lugnt tempo med en 30 sek spurt på mitten. Ganska lagom för en småförkyld gubbkropp.
Det är verkligen jättekul med inomhuscykling...
Det är verkligen jättekul med inomhuscykling...
Bilder från Gran Canaria 2013 - del 3
Jag har inga bilder från tur nr 4 och 5 att bjuda på. Tur nr 4 blev välidgt kort pga av haveri och på tur 5 lämnades kameran på hotellet. Från den sjätte turen som gick till Mogan och vidare till Soria har jag dock mängder med bilder. Några har jag redan publicerat i inlägget där jag beskriver turen och här kommer några till.
söndag 27 januari 2013
Bilder från Gran Canaria 2013 del 2
Här kommer det lite bilder från årets tredje cykelrunda på Gran Canaria. Denna runda körde jag ensam då bror tog en vilodag. Turen gick mot Fataga upp mot San Bartolome där jag svängde höger mot Santa Lucia och ner mot kusten igen genom dalen som kallas Gran Canarias grand canyon.
Turen innehåll långa backar både uppför och utför, fint väder och även en punktering.
Turen innehåll långa backar både uppför och utför, fint väder och även en punktering.
lördag 26 januari 2013
Snabbt tillbaka till verkligheten
När vi kom hem från Gran Canaria var det rejält kallt hemma i Vännäs. Det var ca minus 20 grader vilket innebär att temperaturskillanden mot vad vi åkte i från var ungefär 40 grader.
När vi klev in innanför dörren hemma visade det sig att vårt hus inte hanterat de senaste dagarnas kyla särskilt bra utan att en av tre huvudsäkringar hade gått vilket innebar att värmeluftpumpen samt ett antal element var ur funktion. Dessutom går frysen på denna fas.
Temperaturen i huset var ca 10 grader och vi fick ställa oss där på natten och gå igenom innehållet i frysen för att se vad av som kunde räddas och vad som var tvunget att kasseras.
Efter någon timmes jobb kunde vi tillslut gå och lägga oss i en rejält kall säng.
Snabbt tillbaka till verkligheten med andra ord...
När vi klev in innanför dörren hemma visade det sig att vårt hus inte hanterat de senaste dagarnas kyla särskilt bra utan att en av tre huvudsäkringar hade gått vilket innebar att värmeluftpumpen samt ett antal element var ur funktion. Dessutom går frysen på denna fas.
Temperaturen i huset var ca 10 grader och vi fick ställa oss där på natten och gå igenom innehållet i frysen för att se vad av som kunde räddas och vad som var tvunget att kasseras.
Efter någon timmes jobb kunde vi tillslut gå och lägga oss i en rejält kall säng.
Snabbt tillbaka till verkligheten med andra ord...
Bilder från Gran Canaria 2013 del 1
Då vi satt med en internetuppkoppling av tveksam karaktär på hotell på Gran Canaria så blev det ju rätt få bilder publicerade från våra cykelturer. Det kommer jag kompensera genom att bildbomba i några inlägg.
Här kommer bilder från våra två första turer.
Tur 1 - Cykling efter kusten till Puerto de Mogan och tillbaka till San Agustin.
Tur två var den så kallade getrundan där vi cyklade österut till El Doctral och sedan svängde upp som Santa Lucia. Halvvägs till Santa Lucia svängde vi dock höger och körde genom getdalen bort till Agüimes och vidare Ingenio för att sedan cykla hem längs kusten.
Här kommer bilder från våra två första turer.
Tur 1 - Cykling efter kusten till Puerto de Mogan och tillbaka till San Agustin.
resans första cykelmekande |
liten backe |
skäggig gubbe |
mer mekande |
vy |
bror |
väg |
bror |
här svängde vi höger |
stretch |
mera väg |
gubbe |
fredag 25 januari 2013
Pico de las Nieves - ett litet äventyr
Free Motion skriver i sina informationsblad och på sin hemsida att ingen riktig cyklist är på Gran Canaria utan att cykla upp till toppen, Pico de las Nieves, som ligger på 1949 meters höjd. Jag och bror vill gärna kunna kalla oss cyklister (även om vi inte hade rakat benen inför denna resa) och bestämde oss därför att ta oss en tur upp på detta berg.
Vi började klättringen från Playa del Ingles upp mot Fataga och San Bartolome. Efter 480 meters klättring kommer man upp till utkiksplatsen Degollado de las Yeguas där utsikten verkligen är fantastisk. Vid denna plats började ett gäng värmlänningar med väldigt markant dialekt prata med oss. Trots dialekten så förstod vi åtminstone 80% av vad de sa. Bland annat frågade de om det verkligen var roligt att cykla i dessa backar varpå jag svarade att det i varje fall är roligt efteråt. Detta visade sig bli en väldigt bra beskrivning av dagens tur.
Från denna topp är det sedan en kortare utförskörning innan klättringen upp mot San Bartolome börjar. Vi höll ett ganska lugnt tempo i klättringen då det var långt kvar till toppen och då vi dessutom började känna av att vi hade cyklat en hel del under resan. Vi fick dock ingen hjälp av moder natur då det blåste kraftig motvind hela vägen.
Just innan San Bartolome når man en höjdmarkering som säger 930 höjdmeter, vi hade alltså drygt 1000 höjdmeter kvar innan vi var framme.
Kring San Bartolome var vi rätt förvirrade ett tag då de hade dragit om vägen och vi inte hittade några vägskyltar vilket innebär en del förvirrade minuter för vår del. Vi letade samtidigt efter ett ställe att köpa vatten och lite annat på. Tillslut hittade med hjälp av våra mobiltelefoner rätt väg och även en bar att göra lite inköp på. Inne på baren var ljudnivån minst sagt hög och hade det varit hemma i Sverige så hade jag varit säker på att det snart skulle bryta ut ett slagsmål. Det blev dock inget slagsmål utan vi kunde göra våra inköp utan problem.
Från San Bartolome fortsatte vi klättringen vidare mot Ayacata. Bror sa nu att han började känna sig rätt seg vilket kan ha att göra med att han kört dubbla pass dagen innan.
I Ayacata stannade vi för att fylla på lite energi och det blev en cola och en snickers innan vi började på den sista delen mot toppen. Det återstod ca en mil och 700 höjdmeter. Här började det minst sagt kännas lite svalt så vi tog på oss alla förstärkningsplagg vi hade med oss. Det var dock inget mot vad som skulle komma.
Första delen efter Ayacata var rätt brant och det blåste fortfarande motvind. För att göra det hela ännu lite mer utmanande så cyklade vi in i ett moln vilket gjorde att det dessutom blev fuktigt och riktigt dålig sikt, bror var dessutom drabbad av kolhydratbrist viket innebar att han för första gången på ett par år faktiskt var tröttare än vad jag var.
Tillslut nådde vi dock toppen som bjöd på en fantastisk utsikt, vi såg säkert 5 meter i dimman. Dessutom blåste det storm och var 3 grader. Inte allt för behagligt med andra ord så vi tillbringade ingen längre tid på toppen. Vi måste ha sett ganska lidande ut då några övriga toppbesökare som satt i en bil öppnade bildörren och frågade om vi behövde hjälp.
Om klättringen från Ayacata hade varit tuff så var det ingenting mot vad nedfarten var. Jag kan säga att det blir ganska kallt att cykla utför i 3 grader och storm. Vi har tvungna att stanna flera gånger för att värma händerna innanför jackan och jag kan säga att det inte var långt till tårarna. Efter några kilometer med riktigt dålig asfalt kom vi ut på en något bättre väg vilket gjorde att jag vågade trä mina två "nödplastpåsar" över händerna utan att vara orolig för att tappa greppet om styret. Plastpåsarna gjorde skillnad även om det fortfarande var sjukt kallt.
Nere i Ayacata blev det återigen ett besök på baren där vi tidigare stannat, denna gång för en värmande kopp kaffe. Baren hade helt plötsligt två kalla gubbar som satt och höll krampaktigt i sitt kaffe som besökare.
Under tiden vi satt på baren såg vi solen titta fram och vi fick tillbaka tron på att vi skulle ta oss ner utan att frysa ihjäl. Det var fortfarande svalt när vi fortsatte nedfarten men det var nu på en hanterbar nivå.
Så efter drygt 10 mil cykling och 2600 höjdmeter var vi tillbaka vid kusten och varken backen, kylan eller stormen hade knäckt oss även om stormen blåst omkull brors cykel i San Bartolome med en ful skada som följd. Vi kan alltså numer kalla oss riktiga cyklister om än med orakade ben.
Vi började klättringen från Playa del Ingles upp mot Fataga och San Bartolome. Efter 480 meters klättring kommer man upp till utkiksplatsen Degollado de las Yeguas där utsikten verkligen är fantastisk. Vid denna plats började ett gäng värmlänningar med väldigt markant dialekt prata med oss. Trots dialekten så förstod vi åtminstone 80% av vad de sa. Bland annat frågade de om det verkligen var roligt att cykla i dessa backar varpå jag svarade att det i varje fall är roligt efteråt. Detta visade sig bli en väldigt bra beskrivning av dagens tur.
Från denna topp är det sedan en kortare utförskörning innan klättringen upp mot San Bartolome börjar. Vi höll ett ganska lugnt tempo i klättringen då det var långt kvar till toppen och då vi dessutom började känna av att vi hade cyklat en hel del under resan. Vi fick dock ingen hjälp av moder natur då det blåste kraftig motvind hela vägen.
Just innan San Bartolome når man en höjdmarkering som säger 930 höjdmeter, vi hade alltså drygt 1000 höjdmeter kvar innan vi var framme.
Kring San Bartolome var vi rätt förvirrade ett tag då de hade dragit om vägen och vi inte hittade några vägskyltar vilket innebär en del förvirrade minuter för vår del. Vi letade samtidigt efter ett ställe att köpa vatten och lite annat på. Tillslut hittade med hjälp av våra mobiltelefoner rätt väg och även en bar att göra lite inköp på. Inne på baren var ljudnivån minst sagt hög och hade det varit hemma i Sverige så hade jag varit säker på att det snart skulle bryta ut ett slagsmål. Det blev dock inget slagsmål utan vi kunde göra våra inköp utan problem.
Från San Bartolome fortsatte vi klättringen vidare mot Ayacata. Bror sa nu att han började känna sig rätt seg vilket kan ha att göra med att han kört dubbla pass dagen innan.
I Ayacata stannade vi för att fylla på lite energi och det blev en cola och en snickers innan vi började på den sista delen mot toppen. Det återstod ca en mil och 700 höjdmeter. Här började det minst sagt kännas lite svalt så vi tog på oss alla förstärkningsplagg vi hade med oss. Det var dock inget mot vad som skulle komma.
Första delen efter Ayacata var rätt brant och det blåste fortfarande motvind. För att göra det hela ännu lite mer utmanande så cyklade vi in i ett moln vilket gjorde att det dessutom blev fuktigt och riktigt dålig sikt, bror var dessutom drabbad av kolhydratbrist viket innebar att han för första gången på ett par år faktiskt var tröttare än vad jag var.
Tillslut nådde vi dock toppen som bjöd på en fantastisk utsikt, vi såg säkert 5 meter i dimman. Dessutom blåste det storm och var 3 grader. Inte allt för behagligt med andra ord så vi tillbringade ingen längre tid på toppen. Vi måste ha sett ganska lidande ut då några övriga toppbesökare som satt i en bil öppnade bildörren och frågade om vi behövde hjälp.
Om klättringen från Ayacata hade varit tuff så var det ingenting mot vad nedfarten var. Jag kan säga att det blir ganska kallt att cykla utför i 3 grader och storm. Vi har tvungna att stanna flera gånger för att värma händerna innanför jackan och jag kan säga att det inte var långt till tårarna. Efter några kilometer med riktigt dålig asfalt kom vi ut på en något bättre väg vilket gjorde att jag vågade trä mina två "nödplastpåsar" över händerna utan att vara orolig för att tappa greppet om styret. Plastpåsarna gjorde skillnad även om det fortfarande var sjukt kallt.
Nere i Ayacata blev det återigen ett besök på baren där vi tidigare stannat, denna gång för en värmande kopp kaffe. Baren hade helt plötsligt två kalla gubbar som satt och höll krampaktigt i sitt kaffe som besökare.
Under tiden vi satt på baren såg vi solen titta fram och vi fick tillbaka tron på att vi skulle ta oss ner utan att frysa ihjäl. Det var fortfarande svalt när vi fortsatte nedfarten men det var nu på en hanterbar nivå.
Så efter drygt 10 mil cykling och 2600 höjdmeter var vi tillbaka vid kusten och varken backen, kylan eller stormen hade knäckt oss även om stormen blåst omkull brors cykel i San Bartolome med en ful skada som följd. Vi kan alltså numer kalla oss riktiga cyklister om än med orakade ben.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)