2006 - Första rundan
Första rundan genomförde jag 2006 efter att ha cyklat lite mest som sommarträning inför min dåvarande vintersysselsättning som var att åka runt i randig tröja och få skit kastad efter mig. Jag åkte ner tillsammans med min god vän tillika cykelkamrat Klas för att tillsammans med honom cykla den ofattbart långa turen runt sjön.
Tyvärr så blev Klas sjuk på natten innan start vilket gjorde att han inte kunde köra så plötsligt stod jag där ensam på startlinjen och hade egentligen ingen aning om vad som väntade. Jag startade samtidigt som happymtbs sub9-gäng ledda av Leo men min ambitionsnivå var klart lägre än så och jag hade egentligen inget tidsmål. I någon kilometer hängde jag på sub9orna innan jag anslöt till en grupp som körde klart långsammare. Alldeles för långsamt visade det sig och jag hoppade emellan klungor ett bra tag innan jag hittade en som kändes bra innan Gränna. Då visade det sig att jag hade begått ett vanligt nybörjarmisstag genom att dricka väldigt mycket just innan start och jag var så kissnödig när vi kom till kullerstenen i Gränna att jag höll på avlida. Det var bara att stanna och låta den fina klungan försvinna.
Efter det stoppet hakade jag på en klunga där det gick ganska snabbt och när vi kom ner till Jönköping var jag rätt trött och började då tänka att det var 20 mil kvar och jag började tvivla på om detta skulle gå vägen. Jag la mig dock bakom en stor klunga från Hissingen som körde på i ett hanterbart tempo och jag började fokusera på hur långt det var kvar till nästa depå istället för hur grymt långt det var kvar till mål.
Efter en hel del lidande och en massa blåbärssoppa i Hammarsundet cyklade jag tillslut i mål och möttes av Klas som gratulerade till en bra tid - jag hade tagit mig runt på 9:33 vilket jag var väldigt nöjd med även om jag var så trött att jag var gråtfärdig och illamående.
Redan i bilen på väg hem pratade jag och Klas om att köra nästa år så att han även fick vara med på rundan.
Vätternrundan 2007
Ett år senare stod vi där bredvid varandra i startfållan tillsammans med ett sub10-gäng från happymtb som rullade iväg på ett enda långt ryckigt led. Denna gång är enda gången jag varit direkt inblandad i en olycka på vätternrundan då rundan höll på att ta slut för både mig och Klas. En kille i klungan gick i backen några cyklister framför oss. När Klas skulle försöka styra förbi körde han på cykeln som kom glidande längs vägen. Han flög över styret och landade i diket. Han gjorde dock en riktig stuntmanrullning och var snabbt uppe på benen helt oskadd. Själv så åkte jag med helt låsta däck en bra bit på vägen och lyckades på något sätt komma emellan de två som kraschade.
Vid stoppet i Fagerhult tappade vi bort happyklungan och klungsurfade oss mot mål. Tyvärr tappade jag bort Klas vid Hammarsundet då han tydligen tappat kedjan.
2007 års tid blev 9:54, alltså något sämre än året innan men förhållanderna var tuffare och jag var inte gråtfärdig och illamående efter denna runda som året innan. Snabbaste tid detta år var 7:43
Denna gång pratade vi inte om att köra igen nästa år utan Klas sa att han nog aldrig mer skulle köra då han drabbats av den stora tröttheten som även slog till mot mig året innan. Detta höll i sig ett år och ingen av oss anmälde sig till året efteråt.
Vår vän Johan köpte dock en cykel under året och 2009 var vi återigen anmälda.
Vätternrundan 2009
Nu var jag, Klas och Johan anmälda men Klas kunde av olika anledningar inte åka med så det blev jag och Johan som satt oss i bilen för den nätta bilturen på 80 mil.
Sista prognosen på kvällen visade att vi skulle klara oss från regn i stort sett hela tiden förutom kanske en liten skur i starten. Den skuren i starten höll dock i sig mer eller mindre omfattande i 17 mil... Kring Gränna regnade det så mycket att sikten var ytterst begränsad och man blev verkligen blästrad i ansiktet av grus och smuts från vägen. När det regnade som mest gick dessutom min framväxel upp vilket var lite frustrerande. Jag fick dock upp kedjan på den stora klingan där den låg resten av dagen. Vi lyckade trots det minst sagt ogynnsamma vädret hålla humöret uppe på ett bra sätt och hade roligt hela vägen från start till mål och cyklingen flöt på rätt bra hela tiden.
Johan som tränat ca 50 mil innan klagade någon gång på att det gick lite för fort men ville samtidigt inte byta till någon långsammare klunga och tillslut kom vi in på 9:19.
Vätternrundan 2010
Detta år lyckades alla tre som var anmälda i fjol komma iväg. Själv var jag på konferens i Uppsala torsdag och fredag och laddade upp med en del vin vilket visade sig vara en ganska ok uppladdning. Jag blev upplockad av mina kamrater i Uppsala och sedan fortsatte resan mot Vättern.
När väckaren ringde tidigt på morgonen steg vi upp och gjorde oss i ordning. Johan var lite mer noggrann än oss övriga då han duschade och drog på dig deodorant såhär innan start.
Första stoppet under rundan blev i snabbdepån i Fagerhult (14 mil). Då hade vi snittat 33,6 km/h i mot/sidvinden och jag började tro att min målsättning (som jag inte berättat för de övriga) om att få in gruppen på under 9 timmar kanske skulle kunna uppnås.
Precis när vi rullade ut från depån kom en riktigt stor organiserad klunga körandes. Vi hade inte fått upp farten så de kom ikapp och började skrika och domdera om att vi skulle hålla oss undan och att vi fick lägga oss längst bak om vi ville åka med. Lite överdrivet kan jag tycka då jag inte tror att vår 5 personersgrupp togs särskilt mycket plats men samtidigt tänkte jag att detta kanske är en grupp som kör ganska fort och att det kunde vara skönt att åka med ett tag utan att behöva dra. Efter någon minuter frågade jag dock en av deltagarna i gruppen hur fort de körde och fick då svart: "här kör vi jävligt fort." Efter en följdfråga fick jag veta att de satsade på att klara 12 timmar varpå jag meddelade att det var alldeles för långsamt och cyklade om och ifrån klungan tillsammans med den lilla femmannagruppen som vi kört med stor del av dagen.
Vi rullade i mål på 8:51 i vår lilla grupp och det hade för egen del känts mycket bra hela dagen och tankarna på sub 8 i framtiden väcktes.
Vätternrundan 2011
Till min femte runda hade jag, Klas och Johan även fått med oss bror på resan och vi åkte ner tillsammans i en minibuss.
Fredagskvällen ägnades åt att hämta startbevis, förbereda cyklar och äta. Vi hann även med förmöten med de grupper vi skulle åka med. Johan och Klas skulle åka med en sub9 grupp och jag och bror med en sub8 grupp via happymtb.org
Redan på förmötet började vi förstå att vårt mål att cykla under 8 timmar skulle bli svårt då det endast dök upp 6 personer på mötet. Vi försökte dock intala oss att övriga som visat intresse skulle dyka upp i startfållan.
Väl i fållan visade det sig att det var inte så många till som dök upp, bara 2-3 st till vilket innebär att det nästan skulle vara omöjligt att nå sub8. Vi körde dock på så gott vi kunde efter förutsättningarna bla tillsammans med delar av sub9 gruppen som startade samtidigt och sedan med en del folk som kom till och föll av efter vägen. Sammanfattningsvis helt oorganiserat och ibland var det rena rama vilda västern i klungan.
Någonstans efter ca 20 mil räknade jag efter på möjlig måltid och kom fram till att vi skulle landa kring 8:15 vilket efter omständigheterna kändes rätt okej. Någon mil senare blev vi dock upphunna av en stor snabb grupp som vi valde att hänga på. Här var det ordning och reda och det var slut på vilda västerntakterna i klungan trots att gruppen hette Team High Chaparall.
De höll ett mycket bra tempo någonstans kring 40 km/h i snitt men lugnt i backarna. Med denna hjälp rullade vi in på 8:02, alltså endast 2 min från vårt mål på att komma under 8 timmar. Vi kunde dock inte ha gjort något annorlunda för att ha cyklat fortare under de rådande omständigheterna och därför var jag riktigt nöjd med tiden.
Vätternrundan 2012
Detta år blev det bara jag och bror som åkte ner då Johan och Klas drabbats av lunginflammationer och andra problem.
För första gången startade jag och bror på förmiddagen och det tillsammans ca 35 st andra i Team Knowit som hade som mål att cykla under 8 timmar, dvs minst 3 minuter snabbare än vad jag cyklade året innan. Team Knowit var en sammanslutning av cyklister som hittat varandra via happymtb.org
Vädret var rätt tråkigt innan start med precis innan vi skulle starta så slutade det att regna vilket kändes väldigt skönt. Det kom dock några riktigt rejäla skurar under rundan men vi verkar ha klarat oss betydligt bättre än de som cyklade tidigare än oss.
Jag hade haft ett struligt träningsår med skada på hösten och mycket sjukdomar under våren så jag var rätt osäker på formen och framförallt så var jag orolig för att starten skulle bli hård och ryckig då vi i klungan aldrig kört tillsammans tidigare. Tyvärr var min oro berättigad och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle orka gå med denna klunga då det gick alldeles för snabbt och ryckigt för mig i mot-/kantvinden. Efter knappa 5 mil gick snöret och jag såg klungan försvinna sakta men säkert i fjärran. Jag hade då gått på vilja ett tag och blivit ordenligt stum och fick släppa iväg även nästa klunga som kom ikapp mig nästan direkt. Min snittpuls fram till dess hade nästan varit 90% av max.
Då var inte tankarna direkt jättepositiva och tanken slog mig att jag skulle kliva av men kom då att tänka på att jag kolhydratladdat i flera dagar och att bukfetman skulle löpa amok om jag klev av efter så kort tid.
Jag körde då en knapp mil bakom en tjej som skulle göra solo på under 10 timmar. Jag låg bakom henne tills en snabb grupp från Fredrikhof kom ikapp och då hakade jag på den. Det kändes rätt bra att ligga bakom den och fick då tillbaka lite hopp om att ta mig runt den där sjön. Tyvärr så blev det en ordenligt lucka i svansen bakom denna grupp strax efter Gränna. Denna lucka försökte jag täppa själv vilket gick åt skogen och nu var jag återigen väldigt väldigt trött och utan klunga.
Efter detta kom det efter att jag cyklat någon mil ensam en ny klunga från Hofet som jag åkte med ner till Jönköping där det skedde en krasch i en rondell varpå jag stannade. När jag stod och väntade kom Team Knowits systergrupp från happymtb.org som skulle åka på under 8:30 ikapp och jag hakade på dem resten av rundan.
Efter den tuffa inledningen var jag rätt krokig och hade krampkänningar på båda vaderna i typ 10 mil så jag åkte mest i svansen även bakom denna grupp även om jag var med och snurrade några varv då och då.
Slutligen rullade jag in på 8:22 vilket var en bit ifrån målet men med tanke på att jag var mer eller mindre döende redan efter 5 mil så känns det ändå tiden ok. Känslan under dagen hade dock varit allt annat än trevlig och angenäm.
Efter detta funderade jag en hel del på om det skulle bli någon mer satsning på att cykla snabbt runt den där sjön eller om jag nu skulle skita i det. När startplatserna till happymtbs snabbgrupp dök upp några månader efteråt till 2013 års lopp hade jag efter en hel del funderande bestämt mig för att ge detta en chans till. Till 2013 hoppades jag kunna träna ordenligt.
Vätternrundan 2013
Träningen hade flytit på riktigt bra egentligen ända sedan i höstas och jag har kört på bra efter ett träningsprogram som Aktivitus tagit fram. Trots bra träning och ganska bra testresultat var självförtroendet inför årets runda inte på topp. Den otrevliga känslan från året innan då jag var för svag och för trött låg och gnagde i huvudet plus att jag haft ont i ryggen veckan innan.
Det visade sig dock att oron var obefogad och att jag hade en positiv känsla i kroppen hela dagen och knappt kände av ryggen. Inte ens när jag ett tag inte trodde att vi skulle klara måltiden så blev jag särskilt negativ utan försökte då fokusera på min egen prestation och känsla.
När sedan farten gick upp efter Fagerhult och jag var fortsatt pigg i benen började det kännas riktigt bra och roligt och ju närmare mål vi kom desto säkrare blev jag på att vi skulle nå målet.
Vi rullade in på 7:44, alltså bara en minut långsammare än den snabbaste tiden någon hade 2007.
Mer om årets runda här.
Även om årets runda var grymt rolig och delar om mig känner att jag vill köra igen så snart som möjligt så känns det som att detta blir en bra avrundning på Vätternkarriären eller vi varje fall sista snabbsatsningen på några år. Om det blir någon fler runda kanske det är dags att nyttja startavgiften bättre än till att ta några flaskor vatten utan istället försöka äta och fika så mycket som möjligt i depåerna.
Sista prognosen på kvällen visade att vi skulle klara oss från regn i stort sett hela tiden förutom kanske en liten skur i starten. Den skuren i starten höll dock i sig mer eller mindre omfattande i 17 mil... Kring Gränna regnade det så mycket att sikten var ytterst begränsad och man blev verkligen blästrad i ansiktet av grus och smuts från vägen. När det regnade som mest gick dessutom min framväxel upp vilket var lite frustrerande. Jag fick dock upp kedjan på den stora klingan där den låg resten av dagen. Vi lyckade trots det minst sagt ogynnsamma vädret hålla humöret uppe på ett bra sätt och hade roligt hela vägen från start till mål och cyklingen flöt på rätt bra hela tiden.
Johan som tränat ca 50 mil innan klagade någon gång på att det gick lite för fort men ville samtidigt inte byta till någon långsammare klunga och tillslut kom vi in på 9:19.
Vätternrundan 2010
Detta år lyckades alla tre som var anmälda i fjol komma iväg. Själv var jag på konferens i Uppsala torsdag och fredag och laddade upp med en del vin vilket visade sig vara en ganska ok uppladdning. Jag blev upplockad av mina kamrater i Uppsala och sedan fortsatte resan mot Vättern.
När väckaren ringde tidigt på morgonen steg vi upp och gjorde oss i ordning. Johan var lite mer noggrann än oss övriga då han duschade och drog på dig deodorant såhär innan start.
Första stoppet under rundan blev i snabbdepån i Fagerhult (14 mil). Då hade vi snittat 33,6 km/h i mot/sidvinden och jag började tro att min målsättning (som jag inte berättat för de övriga) om att få in gruppen på under 9 timmar kanske skulle kunna uppnås.
Precis när vi rullade ut från depån kom en riktigt stor organiserad klunga körandes. Vi hade inte fått upp farten så de kom ikapp och började skrika och domdera om att vi skulle hålla oss undan och att vi fick lägga oss längst bak om vi ville åka med. Lite överdrivet kan jag tycka då jag inte tror att vår 5 personersgrupp togs särskilt mycket plats men samtidigt tänkte jag att detta kanske är en grupp som kör ganska fort och att det kunde vara skönt att åka med ett tag utan att behöva dra. Efter någon minuter frågade jag dock en av deltagarna i gruppen hur fort de körde och fick då svart: "här kör vi jävligt fort." Efter en följdfråga fick jag veta att de satsade på att klara 12 timmar varpå jag meddelade att det var alldeles för långsamt och cyklade om och ifrån klungan tillsammans med den lilla femmannagruppen som vi kört med stor del av dagen.
Vi rullade i mål på 8:51 i vår lilla grupp och det hade för egen del känts mycket bra hela dagen och tankarna på sub 8 i framtiden väcktes.
Vätternrundan 2011
Till min femte runda hade jag, Klas och Johan även fått med oss bror på resan och vi åkte ner tillsammans i en minibuss.
Fredagskvällen ägnades åt att hämta startbevis, förbereda cyklar och äta. Vi hann även med förmöten med de grupper vi skulle åka med. Johan och Klas skulle åka med en sub9 grupp och jag och bror med en sub8 grupp via happymtb.org
Redan på förmötet började vi förstå att vårt mål att cykla under 8 timmar skulle bli svårt då det endast dök upp 6 personer på mötet. Vi försökte dock intala oss att övriga som visat intresse skulle dyka upp i startfållan.
Väl i fållan visade det sig att det var inte så många till som dök upp, bara 2-3 st till vilket innebär att det nästan skulle vara omöjligt att nå sub8. Vi körde dock på så gott vi kunde efter förutsättningarna bla tillsammans med delar av sub9 gruppen som startade samtidigt och sedan med en del folk som kom till och föll av efter vägen. Sammanfattningsvis helt oorganiserat och ibland var det rena rama vilda västern i klungan.
Någonstans efter ca 20 mil räknade jag efter på möjlig måltid och kom fram till att vi skulle landa kring 8:15 vilket efter omständigheterna kändes rätt okej. Någon mil senare blev vi dock upphunna av en stor snabb grupp som vi valde att hänga på. Här var det ordning och reda och det var slut på vilda västerntakterna i klungan trots att gruppen hette Team High Chaparall.
De höll ett mycket bra tempo någonstans kring 40 km/h i snitt men lugnt i backarna. Med denna hjälp rullade vi in på 8:02, alltså endast 2 min från vårt mål på att komma under 8 timmar. Vi kunde dock inte ha gjort något annorlunda för att ha cyklat fortare under de rådande omständigheterna och därför var jag riktigt nöjd med tiden.
Vätternrundan 2012
Detta år blev det bara jag och bror som åkte ner då Johan och Klas drabbats av lunginflammationer och andra problem.
För första gången startade jag och bror på förmiddagen och det tillsammans ca 35 st andra i Team Knowit som hade som mål att cykla under 8 timmar, dvs minst 3 minuter snabbare än vad jag cyklade året innan. Team Knowit var en sammanslutning av cyklister som hittat varandra via happymtb.org
Vädret var rätt tråkigt innan start med precis innan vi skulle starta så slutade det att regna vilket kändes väldigt skönt. Det kom dock några riktigt rejäla skurar under rundan men vi verkar ha klarat oss betydligt bättre än de som cyklade tidigare än oss.
Jag hade haft ett struligt träningsår med skada på hösten och mycket sjukdomar under våren så jag var rätt osäker på formen och framförallt så var jag orolig för att starten skulle bli hård och ryckig då vi i klungan aldrig kört tillsammans tidigare. Tyvärr var min oro berättigad och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle orka gå med denna klunga då det gick alldeles för snabbt och ryckigt för mig i mot-/kantvinden. Efter knappa 5 mil gick snöret och jag såg klungan försvinna sakta men säkert i fjärran. Jag hade då gått på vilja ett tag och blivit ordenligt stum och fick släppa iväg även nästa klunga som kom ikapp mig nästan direkt. Min snittpuls fram till dess hade nästan varit 90% av max.
Då var inte tankarna direkt jättepositiva och tanken slog mig att jag skulle kliva av men kom då att tänka på att jag kolhydratladdat i flera dagar och att bukfetman skulle löpa amok om jag klev av efter så kort tid.
Jag körde då en knapp mil bakom en tjej som skulle göra solo på under 10 timmar. Jag låg bakom henne tills en snabb grupp från Fredrikhof kom ikapp och då hakade jag på den. Det kändes rätt bra att ligga bakom den och fick då tillbaka lite hopp om att ta mig runt den där sjön. Tyvärr så blev det en ordenligt lucka i svansen bakom denna grupp strax efter Gränna. Denna lucka försökte jag täppa själv vilket gick åt skogen och nu var jag återigen väldigt väldigt trött och utan klunga.
Efter detta kom det efter att jag cyklat någon mil ensam en ny klunga från Hofet som jag åkte med ner till Jönköping där det skedde en krasch i en rondell varpå jag stannade. När jag stod och väntade kom Team Knowits systergrupp från happymtb.org som skulle åka på under 8:30 ikapp och jag hakade på dem resten av rundan.
Efter den tuffa inledningen var jag rätt krokig och hade krampkänningar på båda vaderna i typ 10 mil så jag åkte mest i svansen även bakom denna grupp även om jag var med och snurrade några varv då och då.
Slutligen rullade jag in på 8:22 vilket var en bit ifrån målet men med tanke på att jag var mer eller mindre döende redan efter 5 mil så känns det ändå tiden ok. Känslan under dagen hade dock varit allt annat än trevlig och angenäm.
Efter detta funderade jag en hel del på om det skulle bli någon mer satsning på att cykla snabbt runt den där sjön eller om jag nu skulle skita i det. När startplatserna till happymtbs snabbgrupp dök upp några månader efteråt till 2013 års lopp hade jag efter en hel del funderande bestämt mig för att ge detta en chans till. Till 2013 hoppades jag kunna träna ordenligt.
Vätternrundan 2013
Träningen hade flytit på riktigt bra egentligen ända sedan i höstas och jag har kört på bra efter ett träningsprogram som Aktivitus tagit fram. Trots bra träning och ganska bra testresultat var självförtroendet inför årets runda inte på topp. Den otrevliga känslan från året innan då jag var för svag och för trött låg och gnagde i huvudet plus att jag haft ont i ryggen veckan innan.
Det visade sig dock att oron var obefogad och att jag hade en positiv känsla i kroppen hela dagen och knappt kände av ryggen. Inte ens när jag ett tag inte trodde att vi skulle klara måltiden så blev jag särskilt negativ utan försökte då fokusera på min egen prestation och känsla.
När sedan farten gick upp efter Fagerhult och jag var fortsatt pigg i benen började det kännas riktigt bra och roligt och ju närmare mål vi kom desto säkrare blev jag på att vi skulle nå målet.
Vi rullade in på 7:44, alltså bara en minut långsammare än den snabbaste tiden någon hade 2007.
Mer om årets runda här.
Även om årets runda var grymt rolig och delar om mig känner att jag vill köra igen så snart som möjligt så känns det som att detta blir en bra avrundning på Vätternkarriären eller vi varje fall sista snabbsatsningen på några år. Om det blir någon fler runda kanske det är dags att nyttja startavgiften bättre än till att ta några flaskor vatten utan istället försöka äta och fika så mycket som möjligt i depåerna.
 |
| Nöjda gubbar efter årets runda |
Bra skrivet och intressant läsning. Du har hunnit med både det ena och det andra. Det kan nog vara rätt att ta en paus - man ska ju alltid sluta på topp. Riktigt bra jobbat i år.
SvaraRaderaTack
RaderaHärlig läsning :-) Ffa intressant hur tiderna krupit nedåt genom åren, idag skulle väl ingen kalla Sub-9 för en "satsning".
SvaraRaderaJa det har onekligen hänt en del med tiderna
RaderaBra skrivet! Jag känner igen mycket i det du skriver då vi har gjort en liknande resa sen 2006... Med undantaget att du klarade ditt mål i år, bra jobbat!
SvaraRaderaTack
Radera