Friska familjen - NOT

Nu har det gått precis en vecka sedan min krasch som resulterade i en käkfraktur. Det har gått relativt ok och jag har faktiskt inte haft så farligt ont.

Det har gått rätt bra att få i mig tillräckligt med näring men det ska sägas att det är rätt tråkigt att bara äta flytande föda och inte kunna få i sig "riktig mat". Det finns ju många som går på sopp/pulverdiet eller som fastar och tycker det funkar bra. Skillnaden är dock att det är då är ett aktivt val och min flytande diet är långt i från självvald.

I övrigt så är det ganska ansträngande att socialisera med andra människor då det är jobbigt att prata med stängd mun några längre stunder och ofta kommer då huvudvärken som ett brev på posten.

Det är dock tur att när jag är något ur fas att övriga familjen är pigg...

I fredags fick frun ordentligt hög feber och hudutslag vilket misstänks vara rosfeber så nu går hon på rejält mycket antibiotika och dessutom kortison.

Som inte det vore nog så fick junior öroninflammation i natt och över 39 graders feber så det är verkligen klackarna i taket här nu.

Nu blir det soppa efter årets andra rejäla krasch

Igår var det ett gäng VCK:are som åkte till Obbola för att testa MTB-banan där. Jag kände mig lite för förkyld för att följa med men bestämde mig på eftermiddagen för att köra ett lugnt pass i Nordmaling med omnejd.

Efter att ha kört ca 40 minuter hamnade jag på ett elljusspår och då var olyckan plötsligt framme.I en utförsbacke tänkte jag att jag inte skulle göra som jag alltid gör, dvs fegbromsa i kurvan som kom efteråt. Det visade sig vara en jävligt dålig idé då framhjulet skar ned i det lösa gruset och jag fick ett kast som gjorde att jag flög över styret.

Det visade sig även vara dåligt  och göra ont att bromsa från ca 35 km/h till 0 enbart med ansiktet.

Jag kände direkt att det tagit rejält och blodvitet som uppstod visade på samma sak. Efter att ha legat ner i någon minut fick jag upp telefonen och ringde till frun och bad om att bli hämtad. Jag tog mig sedan upp på benen och började gå de ca 500 m som det var ut till närmaste väg.

Väl ute på vägen satte jag mig i diket och väntade på skjuts. Jag kände då att käken inte alls kändes bra och att jag hade rejält ont i bröstryggen.

Väl inne på akuten fick jag komma in direkt och fick för första gången prova morfin intravenöst.

Sedan blev det väntan i både diverse rum och diverse korridorer för att röntga både rygg och ansikte.

Röntgen visade att ryggen var hel men att käken inte var lika hel utan att den skulle behöva behandlas.

När de fått besked om att ryggen var ok blev det rengöring av såren jag fått i ansikten och återigen åkte borstarna fram. Sedan blev det att både sy och limma.

Efter ca 6 timmar fick jag åka hem får att direkt på morgonen infinna mig på käkkirurgen. De hade fattat beslut om att inte operera utan att mobilisera till käken i rätt läge och sedan fixera ihop tänderna för att håla käken helt still.

Det blir alltså soppa ett bra tag nu framöver. För tillfället får jag dock inte ens i mig soppa då läpparna är så svullna att till och med självaste Kissie skulle vara avundsjuk.