Rejäl krasch på Krafttrampen MTB - varning för starka bilder

Idag gick Krafttrampen MTB av stapeln i Skellefteå och det var 8 vännäscyklister som planerat att åka dit. Det var osäkert in i det sista om Tomas skulle kunna följa med då hans dotter återigen blivit dålig men till slut bestämde han sig för att följa med vilket kändes bra.

I fjol hamnade jag och Tomas väldigt långt bak i starten så därför ställde vi oss något längre fram och i år gick det lite bättre om än inte riktigt bra då vi båda är lite långsamma iväg och dessutom för försiktiga när det blir kamp om positioner.

Som vanligt när det gäller MTB var pulsen rejält hög från början och efter första riktiga partiet i skogen blev jag dessutom efter då klungan jag låg i slutet av sprack upp vilket gjorde att jag var tvungen att jaga ikapp när vi kom ut på gruset igen.

Efter ca en halvtimme stabiliserades pulsen och det började kännas bättre och bättre, cyklingen flöt på och gruppen vi låg i funkade hyfsat. När vi ska in på ett stigparti efter ca 30 km blir vissa i gruppen sjukt taggade och väldigt offensiva i att positionera sig. Jag var som vanligt försiktig och släppte förbi ett personer. Den tuffa positioneringen gör dessutom efter en bit in på stigen att en cyklist kör på Tomas framhjul när den ska förbi bror på stigen vilket gör att Tomas går omkull. Jag stannar till, frågar hur det är och ser att han är på väg upp och iväg. Vi har dock tappat gruppen vi låg i och börjar jaga gruppen som är inom synhåll.

Jakten pågår i ca 10 minuter innan den får ett abrupt slut då bror får ett cykelhaveri vilket gör att hans bakhjul låser sig helt då vi ligger och trycker på på en grusväg. Jag som ligger tvåa i gruppen, precis bakom Tomas, har ingen chans att undvika att köra in i hans hjul vilket gör att jag går i backen hårt, rejält hårt.

Jag slår i huvudet, axeln och framförallt knäet i kraschen men den mest påtagliga känslan direkt efter nedslaget är att höger vad krampar extremt. Efter ett tag får jag ordning på krampen och tar mig upp på benen samtidigt som Tomas ser över sin cykel. Jag märker då att jag blöder rejält från ögonbrynet och knäet men känner att inget är brutet. Då bryter jag till styret på cykeln och säger att bror att jag rullar vidare medans han fixar cykeln.

Lite halvhög på adrenalin jagar jag snabbt ikapp en grupp framför men när jag är ikapp tryter motivationen något och jag lägger mig sist för att få en hyfsad resa in till mål. Under sista 2 km in mot mål som är lite trixiga orkar jag dock inte ligga på då vaden trilskas och jag har blod i höger öga utan tappar gruppen med typ 20 sek.

I sista kurvan innan mål hör jag ett en cyklist kommer ikapp bakifrån och märker att han spurtar om på upploppet och går i mål precis framför mig. Det visar sig att det är bror som fått ordning på cykeln och kört starkt på slutet och kört ikapp de dryga 2 min extra som han stod stilla jmf med mig och som kompensation för att hans haveri orsakade min krasch spurtade han om precis innan mål ;-)

I den officiella listan fick vi dock samma tid och samma placering som blev plats 15 i motionsklassen och 35 totalt av alla startande. Placeringen blev en viss försämring men tiden ca 3 minuter snabbare och något närmare segraren än i fjol trots de omfattande problemen.

Efter målgång tittar jag mig i spegeln och konstaterar att jag ser förjävlig ut och så småningom hittar jag igen en tävlingsläkare som tittar över såren och kontrollerar ifall något i ansiktet eller något annat är brutet.

Läkaren rekommenderar mig att åka på akuten för att se över såren ordentligt då de behöver ytterligare behandling.

Efter en helvetets lång väntan fick jag till slut behandling där de limmade ihop ögonbrynet, borstade såren på knäet rent med borste, klippte bort lösa hudflikar och satt ett antal stygn i knäet.

Då det största såret på knäet var rätt djupt, så djupt att delar av knäskålen kunde skymtas, fick jag dessutom antibiotika utskrivet för att mota olle i grind när det gäller infektioner.

 

Efter ca 3,5 timmar på akuten tog jag mig iväg och blev upphämtad av Kjell, Christer och Hans från klubben som väntat in mig, tack ska ni ha.

För övriga VCK:are gick det överlag bra förutom för Niklas som hade cykelproblem och som dessutom lyckades cykla fel, surt.

Särskilt bra gick det för Mats Tellné som körde in på fina 1:47:36;  mycket starkt. Även de övriga presterade bra tider.

Förövrigt så konstaterar jag att det är bra med cykelhjälm då det visade sig att min hjälm tog en rejäl smäll, så pass att den sprack. Det gör att jag kom undan med en mindre bula och lite lätt huvudvärk istället för något mycket värre.

Nu ska jag försöka sova och det ska bli spännande att se hur det går då jag förutom de stora såren har ett antal mindre sår på axeln, armbågen, händer och tom fotleden.