Asfalt är hårt

Jag och brodern åkte till Skellefteå för att cykla krafttrampen i dag. Jag var rätt orolig för formen då jag känt mig dålig några veckor. Det visade sig dock att formen var betydligt bättre än förväntat. Den var till och med ganska bra. Jag kände mig stark och pigg hela dagen och både jag och brodern var tom lite aktiva i klungan och jagade in en del utbrytningar.

Som alla andra år jag kört denna tävling så kom det en hel del regn. Efter drygt halva turen så öppnade sig himlen och regnet öste ner. Det var dock stor förbättring jämfört med fjolåret då det var ca 10 graders temperaturskillnad.

Med ca5 kilometer kvar av loppet letade jag mig fram i klungan för att vara bra placerad inför den trixiga avslutningen. Jag låg ett tag längst fram i klungan och drog i ett relativt lugnt tempo. Inte helt oväntat kom det då en attack på yttersidan. Lite mer oväntat var dock att en snubbe valde att försöka täppa luckan genom att köra om mig på insidan där det inte fanns någon plats. Det innebar att han tryckte till mig rejält med axeln varpå jag åkte ner i asfalten. Att glida på asfalten i ca 40 km/h med bara ett tunt lager av lycra på sig var en rätt annorlunda känsla. Tur vara dock att jag låg ganska långt ut på kanten i klungan när jag gick i backen vilket gjorde att det inte blev en masskrasch. Det var bara en person som drogs med. Han hade dock fått ned farten rätt rejält vilket gjorde att han klarade sig rätt bra.

Även jag klarade mig rätt bra och kom undan med lite skrapsår på ena knäet och armbågen samt ett sår på höften.

Tyvärr så fick sig bakväxeln en rejäl smäll vilket gjorde att växelörat blev ordenligt snett. Det besvärliga är att det är ytterst tveksamt om jag hinner få hem något nytt innan helgen då det är tänkt att vi ska åka till Falun för 5 dagars cykeltävling. Kommer bli svårt att tävla utan fungerande cykel.

Bjuder på lite naken hud: