Vätternrundan 2012

Vätternrundan 2012 är avklarad.

För första gången startade jag på förmiddagen och det tillsammans ca 35 st andra i Team Knowit som hade som mål att cykla under 8 timmar, dvs minst 3 minuter snabbare än vad jag cyklade i fjol. Team Knowit var en sammanslutning av cyklister som hittat varandra via happymtb.org

Vädret var rätt tråkigt innan start med precis innan vi skulle starta så slutade det att regna vilket kändes väldigt skönt. Det kom dock några riktigt rejäla skurar under rundan men vi verkar ha klarat oss betydligt bättre än de som cyklade tidigare än oss.

Jag har ju haft ett struligt träningsår med skada i höst och mycket sjukdomar i vår så jag var rätt osäker på formen och framförallt så var jag orolig för att starten skulle bli hård och ryckig då vi i klungan aldrig kört tillsammans tidigare. Tyvärr var min oro berättigad och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle orka gå med denna klunga då det gick alldeles för snabbt och ryckigt för mig i mot-/kantvinden. Efter knappa 5 mil gick snöret och jag såg klungan försvinna sakta men säkert i fjärran. Jag hade då gått ordenligt stum och fick släppa iväg även nästa klunga som kom ikapp mig nästan direkt. Min snittpuls fram till dess var väldigt hög.

Då var inte tankarna direkt jättepositiva och tanken slog mig att jag skulle kliva av men kom då att tänka på att jag kolhydratladdat i flera dagar och att bukfetman skulle löpa amok om jag klev av efter så kort tid.

Jag körde då en knapp mil bakom en tjej som skulle göra solo på under 10 timmar. Jag låg bakom henne tills en snabb grupp från Fredrikhof kom ikapp och då hakade jag på den. Det kändes rätt bra att ligga bakom den och fick då tillbaka lite hopp om att ta mig runt den där sjön. Tyvärr så blev det en ordenligt lucka i svansen bakom denna grupp strax efter Gränna. Denna lucka försökte jag täppa själv vilket gick åt skogen och nu var jag återigen väldigt trött och utan klunga.

Efter detta kom det efter att jag cyklat någon mil ensam en ny klunga från Hofet som jag åkte med ner till Jönköping där det skedde en krasch i en rondell varpå jag stannade. När jag stod och väntade kom Team Knowits systergrupp från happymtb.org som skulle åka på under 8:30 ikapp och jag hakade på dem resten av rundan.

Efter den tuffa inledningen var jag rätt krokig och hade krampkänningar på båda vaderna i typ 10 mil så jag åkte mest i svansen även bakom denna grupp även om jag var med och snurrade några varv då och då.

Slutligen rullade jag in på 8:22 vilket var en bit ifrån målet men med tanke på att jag var mer eller mindre döende redan efter 5 mil så känns det ändå rätt ok. Det enda som i efterhand var lite synd var att jag släppte den första klungan från Hofet då jag enligt tidrapporterna nästan var ikapp den grupp som bror hamnat i efter att han och några till släppt från Team Knowit.

Om jag kan träna bättre till nästa års runda blir det nog ett nytt försök att ta mig under 8 timmar i annat fall kan det bli en fikarunda runt sjön.

Stort grattis till de som tog sig runt hela vägen med gruppen och rullade in på 7:43 samt till bror som precis klarade 8 timmar - 7:59.

Asfalt är hårt

Jag och brodern åkte till Skellefteå för att cykla krafttrampen i dag. Jag var rätt orolig för formen då jag känt mig dålig några veckor. Det visade sig dock att formen var betydligt bättre än förväntat. Den var till och med ganska bra. Jag kände mig stark och pigg hela dagen och både jag och brodern var tom lite aktiva i klungan och jagade in en del utbrytningar.

Som alla andra år jag kört denna tävling så kom det en hel del regn. Efter drygt halva turen så öppnade sig himlen och regnet öste ner. Det var dock stor förbättring jämfört med fjolåret då det var ca 10 graders temperaturskillnad.

Med ca5 kilometer kvar av loppet letade jag mig fram i klungan för att vara bra placerad inför den trixiga avslutningen. Jag låg ett tag längst fram i klungan och drog i ett relativt lugnt tempo. Inte helt oväntat kom det då en attack på yttersidan. Lite mer oväntat var dock att en snubbe valde att försöka täppa luckan genom att köra om mig på insidan där det inte fanns någon plats. Det innebar att han tryckte till mig rejält med axeln varpå jag åkte ner i asfalten. Att glida på asfalten i ca 40 km/h med bara ett tunt lager av lycra på sig var en rätt annorlunda känsla. Tur vara dock att jag låg ganska långt ut på kanten i klungan när jag gick i backen vilket gjorde att det inte blev en masskrasch. Det var bara en person som drogs med. Han hade dock fått ned farten rätt rejält vilket gjorde att han klarade sig rätt bra.

Även jag klarade mig rätt bra och kom undan med lite skrapsår på ena knäet och armbågen samt ett sår på höften.

Tyvärr så fick sig bakväxeln en rejäl smäll vilket gjorde att växelörat blev ordenligt snett. Det besvärliga är att det är ytterst tveksamt om jag hinner få hem något nytt innan helgen då det är tänkt att vi ska åka till Falun för 5 dagars cykeltävling. Kommer bli svårt att tävla utan fungerande cykel.

Bjuder på lite naken hud:

Efter storm kommer sol

Årets första fikatur till Vindeln är avklarad och det blev en minst sagt omväxlande tur. Vädret var inledningsvis riktigt trevligt med ca 20 grader och lite sol samt en mycket gynnsam vind i ryggen. Det gjorde att milen till Vindeln avklarades i en förhållandevis hög takt, snitthastigheten var ca 37 km/h.

Väl framme i Vindeln var det dags för fika på campingfiket som som vanligt erbjöd trevligt fika till humana priser. Tyvärr visade det sig dock att de ännu ej fått igång kortterminalen för säsongen utan endast tog emot kontanter. Detta var synnerligen olyckligt då både jag och Klas saknade likvida medel utan bara hade med oss betalkort och bror inte hade tillräckligt med kontanter för att betala allas fika. Brodern meddelade dock att han hade goda kontakter med några av campinggästerna vilket gjorde att vi kunde låna 100 kr av dem (eller rättare sagt av deras barn) och att vi kunde få vårt fika.

Vidare visade det sig att fördröjningen som orsakades av vår avsaknad på pengar kan ha räddat livet på oss. Undertiden vi satt och fikade såg vi att vinden tilltog allt mer och plötsligt såg vi att cyklar, cykelhjälmar och annat bråte blåste förbi utanför fönstret. Efter att vi samlat ihop våra persedlar som blåst omkring väntade vi ut den värsta stormen innan vi gav oss av hemåt. Tyvärr så var det helt plötsligt kallt och regnigt istället för varmt och soligt.

När vi cyklat en bit på vägen hemåt insåg vi att vindarna varit rätt kraftiga, så kraftiga att ett antal träd låg över vägen. Vi såg även en husvagn som blåst av vägen ner i diket. Efter dessa syner kändes det rätt skönt att ha suttit inomhus när de värsta stormvindarna drog förbi länet.

Det trevliga med stormvindarna, ur vår synvinkel, var att de ledde till att vindriktningen ändrades så att vi hade kantvind snett bakifrån på väg hem istället för kraftig motvind. Dessutom höll kylan och regnet inte i sig mer än ca 30 minuter och innan vi var hemma igen så var det återigen soligt och varmt.

Sammanfattningsvis en synnerligen omväxlande och intressant cykeltur.

Efter dödsregn kommer sol

I kväll tog jag och bror en cykeltur i kvällssolen. Det kändes bra efter söndagen då vi cyklade tävling i vädret från helvetet. Det regnade, blåste och var 6 grader.

Jag var värdelös och kall så jag bröt och tog mig till starten istället för att cykla ytterligare 5 mil. Det beslutet gjorde att jag i varje fall klarade av att klä av mig själv efteråt vilket inte alla andra deltagare klarade av efter målgång. Några av deltagarna var så nedkylda att de var tvungna att bli av och påklädda av släkt och vänner. Förhållandena gjorde att det var så långt ifrån cykelpropaganda man kan komma.

I morgon bär det av på en långtur tillsammans med bror och K.

Bjuder på två bilder från kvällens tur:

Norrländsk vårcykling

Dagen har bjudit på riktigt norrländsk vårcykling. När jag och storbror gav oss iväg så var det helt ok väder och ca 7 grader. Innan i var tillbaka hade vädret förändrats och var helt plötsligt mycket ogynnsamt. 3 grader och regn med inslag av hagel. En riktigt klassik norrländsk vårtur med andra ord.

Sista dagen och lite regn

Nu är vi åter i Sverige. Även här lyser solen även om det är ca 30 grader kallare än det var där vi åkte ifrån igår.

Resan har varit väldigt bra och vi har haft grymt flyt med vädret. Riktigt bra 8 av 9 dagar. Endast söndag som var lite sämre då det kom en del regn. Lite otajmat var det att jag och bror befanns oss på ca 1000 meters höjd när det kom en riktigt rejäl regnskur.

Vi cyklade upp i bergen via Moran och på vägen upp duggregnade det en del dock inte så att det störde. Men lagom tills var på toppen av berget kom jävulens regnskur. Nedfarten till Soria blev riktigt kall men vi tog oss ner utan att frysa ihjäl. I Soria värmde vi oss med en kopp kaffe och när vi åkte därifrån så tittade solen fram igen.

Stigningen upp via Moran var trevlig men en massa sepentinsvängar om än rejält jobbigt. Vi var både nästan lite trötta innan vi nått toppen.

Sista cykeldagen innebar 93 km och 1450 höjdmeter.

Veckans regnmoln

Serpentinvägar

Solen tittade fram även denna dag:

Trött:

Sammanfattningsvis blev det under veckan 46 mil cyklat och 6100 höjdmeter klättrade. Det är jag rätt nöjd med tanke på att cykelträningen varit rätt sparsam de senaste månaderna. Bror tyckte dock kanske att det var lite lite så han vandrade i öknen 2,5 timmar den dag vi valde att vila från cykeln.

Så nu efter att ha cyklad på fina vägar i trevliga miljöer så blir det jätteroligt att träna inomhus på trainern.

Efter sol kommer regn

Planen för dagen var ursprungligen att vi skulle köra en tur på ca 20 mil - Lycksele tor. Dock så ändrades planerna då det kom ett par återbud plus att hälsan inte var riktigt på topp hos alla deltagare.

Just innan kl 9 cyklade jag, Titanen och storebror iväg mot Vindeln. Efter gårdagens sol och värme bjöd vädergudarna på rejält med regn idag. Såhär såg det ut just efter start. Inte den trevligaste cykelbild jag tagit i år...

Efter att denna bild tagits så tilltog regnet ytterligare så biten fram till Vindeln bjöd på rejält med ansiktssprut.

I Vindeln blev det ordentligt med fika.

Johan var mycket nöjd med att få en Trocadero

Storebror nöjde sig med en kopp kaffe och en toscakaka. I övrigt så spridde han ut sina blöta kläder över hela fiket.

Själv slog jag på stort.

När vi fikat färdigt hade det hör och häpna slutat att regna. Vi tog vägen tillbaka mot Vännäs via Rödåsel och Vännfors och när vi närmade oss Vännäs hade det till och med torkat upp en hel del på vägarna.

När vi kom vill Vännäsby så svängde Titanen och Storebror mot Vännäs medan jag svängde mot Umeå via Överboda. Jag passade på att smita in på Statoil för att proviantera lite innan jag cyklade vidare.

Denna måltid innehåller en hel del fett från gris vilket man klarar sig långt på.

Noterbart från statoilbesöket var att jag trots att jag cyklat 9 mil inte var den som luktade sämst av kunderna. Inte ens näst sämst.

Från Umeå tog jag vägen tillbaka via Hössjö. Efter att ha cyklat över långbacken i Hössjö var jag rejält rostad och sista milen mot Vännäs gick riktigt tungt. När jag var som tröttas hittade jag denna gymnastiktidning:

Alltid trevligt med sådan som piggar upp och helt plötsligt fick jag tillbaka lite krafter.

Totalt sett blev det 16,2 mil och ett rullsnitt på just över 32 km/h.

Punktering och regn

Jag kände igen mig i går när jag stod på startlinjen vid motionsloppet Storsjön runt. Det regnade och var kallt, dvs samma typ av väder som det varit vid alla lopp jag ställt upp i i år. Skönt att känna sig trygg med förutsättningarna...

Efter att ha suttit med i tätklungan i 90 km var jag tvungen att släppa iväg dem på jag för andra loppet på raken fick punktering. Efter punkteringen blev det att rulla in resterande 11o km med folk som droppat av från snabbåkarna. Om jag inte drabbats av tekniska problem så kanske jag vunnit hela loppet...

Förövrigt har jag nu beställt nya däck från min materialleverantör.

DNF

Idag avgjordes 2010 års upplaga av Krafttrampen i Skellefteå. Det blev ingen munter tillställning för min del.

En sak som inte var så munter var att det regnade, blåste och var ca 10 grader. Inte riktigt det väder man förväntar sig i juli.

Nästa sak som inte var munter var att jag fick punktering efter ganska exakt 3 km. Jag stannade, bytte slang relativt snabbt och skulle sedan fylla på däcket med min medhavda kolsyrepatron. Tyvärr gick det åt skogen och mängden luft som kom in i slangen var ytterst begränsad. Loppets följebil stannade i samma veva som detta och jag tänkte att han har ju en pump att låna ut. Tji fick jag för det hade han inte. Han sa istället - "ja men då går du tillbaka antar jag". Det var med andra ord bara att vända tillbaka till fots.

När hade gått ett tag så mötte jag de som skulle cykla den korta banan. De hade startat ca 15 minuter efter oss. Ingen av dessa hade heller någon pump att erbjuda. Efter ytterligare en liten promenad så stannade följebilen för kortbanan och hör och häpna, han hade en pump. Jag pumpade nu upp däcket och bestämde mig för att köra 50 km banan för att få ett träningspass och ha något att göra innan mina kamrater skulle komma i mål.

Jag matade på i ett bra tempo för att vara mig och effektmätaren till min polardator visade den högsta snitteffekt jag haft någonsin. Formen var med andra ord hyfsad idag.

Mina kamrater hade även de problem. Klasse var ur slag efter en förkylning i veckan och fick dessutom problem med ett vint bakhjul så han klev av. Titanen fick punktering efter ca 3 mil och valde då liksom jag att köra den korta banan. Tomas var den enda som genomförde hela banan, dock inte helt utan tekniska problem då muttern till sadelinfästningen skruvades upp så han fick köra ett antal mil med en instabil sadel.

Inte den mest lyckade cykeldagen med andra ord.

Fika och vatten

Idag har jag, Titanen och Klas varit ute på en blöt fikatur. Vi cyklade till Holmsund i regnet och fikade glasswienerbröd på Nisses. Mycket smaskigt.

Jag tog fram mobilkameran och sköt några mycket högkvalitativa bilder:



Nu ska jag åka till Klas och dricka några öl. Vi får se om kvällen blir lika blöt som förmiddagen.

Mindre optimala...

cykelförhållanden var det idag på morgonen. Snöblandat regn, motvind och sura ben. Ingen bra kombination. Nästan lika dålig som vind, vatten och hammock.

Det var dock bra för karaktären Alltid något.

Regn igen

Jag, Titanen och K åkte idag på morgonen iväg till Skellefteå för att cykla Skellefteå AIKs motionstävling Krafttrampen. Bilresan upp förgylldes av att Titanen tagit med punchrullar som han bjöd på.

Jag kände mig varken i fysisk eller mental form innan loppen men trots det gick det ganska bra. Jag tänkte innan loppet att jag skulle försöka hänga med tätgruppen så långt som möjligt vilket jag lyckades bra med.

Vid starten duggregnade det något men var ändå relativt varmt.

Efter att bilen släppt oss gick det riktigt sakta ett tag innan det small till och några gjorde ett ryck och försökte komma loss. Orutinerad som jag är gick jag ut för att jaga ikapp utbrytningen själv vilket jag nästan lyckades med innan mjölksyran slog till ordentligt och jag tappade rejält med fart. Detta fick jag sedan lida för ett bra tag då tempot var relativt högt och ryckigt hela vägen in.

Efter knappa timmen kom vi till en rejäl backe där jag höll på att tappa kontakten med klungan men lyckades med nöd och näppe hålla mig kvar. Jag fick jobba på rätt rejält ett tag för att ta mig tillbaka på ett bra sätt. Samtidigt började det verkligen ösregna vilket det gjorde ett bra tag. Dock så lugnade det ner sig något med ryck i regnet och jag la mig i slutet av klungan och återhämtade mig. Efter det kändes det mycket bättre och jag var relativt pigg sista 1,5 timmen.

Sista tre milen var jag långt fram i klungan. Jag drog till och med några korta svängar. Med knappa milen kvar testade jag ett ryck med det höll inte särskilt många meter.

När målet närmade sig var jag inte riktigt med i svängarna eftersom jag inte kände igen mig och riktigt förstod att det var dax för spurt vilket gjorde att jag inte spurtade något och därför hamnade i bakre delen av klungan. Men det hade jag säkert gjort ändå då min spurt inte är den bästa... Det var dock kul att vara med i täten hela vägen in och känna sig relativt stark på slutet.

Tempot var ganska högt och min cykeldator visade på 37,5 km/h i snitt. Räknar man bort de första två km när vi låg bakom startbilen blev snittet 38,3 km/h

Titanen och K körde runt i ett något långsammare tempo. Titanen kraschade tydligen rätt tidigt men klarade sig undan med trasiga cykelbyxor vilket var tur och skönt att höra.

Totalt sett en trevlig runda även om det regnade mer eller mindre hela tiden. Vi är dock vana vid regn när vi kör motionslopp. Vidare konstaterar jag att punchrullar är mycket bra uppladdning inför cykellopp.

Efter loppen tog vi en cola och en burgare på Olles vilket smakade mumma.