Igår kväll var jag ute på en kort MTB tur tillsammans med Lukas B som ville prova min 29-tummare då han funderar på att köpa en cykel med större hjul. Jag tog därför min gamla On-One och vi rullade iväg på en tur som innehöll väldigt varierad terräng.
Passet gjorde att jag fick ett ordentligt kvitto, inte på att formen var god för den var fortfarande riktigt dålig efter förra veckans förkylning, utan på att det var ett korrekt beslut att köpa ny cykel i våras.
När jag körde den gammla cykeln insåg jag att den var sämre på allt; sämre när det gick uppför, när det gick utför och när det var stökigt vilket gjorde att jag var ännu sämre än vanligt utanför grusvägarna. Den största skillanden, förutom att gaffeln på den nya cykeln är så väldigt mycket bättre, var klättringsegenskaperna. När det blev brant släppte fästet på framhjulet på gammcykeln vilket det inte gör när jag kör Canyonen.
Skönt att få ett kvitto på att pengarna som la ut i våras inte var bortkastade.
tisdag 27 augusti 2013
lördag 24 augusti 2013
Förbannat!
Årets sista chans till att köra cykellopp på landsväg var idag då själevardfjärden runt går. Vad händer då? Jo jag blir helt plötsligt förkyld med halsont och huvudvärk så jag får sitta hemma och fortsätta kolhydratuppladdningen istället för att cykla 15 mil. Ett upplägg som gör susen för formen...
söndag 18 augusti 2013
Cykelvasan 2013
Då var jag hemma igen efter helgens tripp till dalarna och cykelvasan.
I höstas fick jag frågan av min före detta arbetskamrat Mattias ifall jag var intresserad av att följa med honom och några andra för att köra cykelvasan vilket jag tackade ja till och då det fanns platser över frågade jag bror som även han hakade på.
I våras var fokuset inte allt för stort på MTB-cyklande utan det blev en handfull pass och start i seedningsloppet i Skellefteå. I övrigt blev det mest cykling på landsvägen. Loppet i Skellefteå gick dock bra vilket gjorde att jag och Tomas fick starta tävlingklass på cykelvasan.
Tanken var sedan att jag efter Vätternrundan skulle styra om träningen något och köra ett eller ett par MTB-pass i veckan. Riktigt så blev det ju inte då jag på första MTB-cyklingen efter Vättern kraschade och skadade ett par revben.
Detta gjorde att jag länge var osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna starta och då jag väl bestämde mig för att åka ner var jag osäker på hur revbenen skulle reagera av 95 km MTB vilket gjorde att jag åkte ner utan uttalat prestationsmål. Jag tänkte att jag kör på så länge som det håller.
På lördagsmorgon tog vi första bussen upp till Mora för att vara på plats i god tid innan start vilket var tur då det visade sig hur otroligt väl förberedd jag var då jag i startfållan upptäckte att mitt ena flaskställ gått sönder i kraschen i Rättvik. Jag fick dock tag på några buntband och lyckades fixa ihop materialet tillräckligt så att det höll hela loppet.
I startbacken la jag mig på Tomas hjul och det gick i en som jag kände det kontrollerad fart i backen, jag låg inte riktigt på max men hyfsat hårt. Efter backen trodde jag att intensiteten skulle gå ner något men det gjorde det inte utan pulsen låg kvar på en hög nivå och jag började fundera på hur jobbigt det var tänkt att detta skulle bli. När den långa asfaltsbacken kom efter ca 2 mil kändes det rätt skönt och efter den började både jag och Tomas komma igång lite och vi började köra om lite cyklister efter att från början mest blivit omcyklade.
Med ganska exakt 25 km kvar hör jag att det rasslar till från en cykel i gruppen och ser tyvärr att det var Tomas cykel som havererat och det rejält. Han hade drabbats av både kedjebrott och trasigt växelöra vilket gjorde att loppet var över för hans del. Jag fick ett lycka till av honom och körde vidare.
Jag kände mig hyfsat pigg sista milen och rullade i mål efter 3:18:45 enligt den officiella tidtagningen vilket jag är nöjd med särskilt med tanke på att jag att jag varit osäker på ifall jag skulle kunna köra öht. Mest nöjd är jag dock över att kroppen höll ihop och att jag inte stördes av skadan eller fick några andra krämpor att tala om under loppet.
Cykelvasan var ett grymt bra arrangemang och banan passar en landsvägscyklist som mig ganska bra även om jag skulle ha haft nytta av ytterligare några pass på skogscykeln. Inte alls omöjligt att jag kör igen.
I höstas fick jag frågan av min före detta arbetskamrat Mattias ifall jag var intresserad av att följa med honom och några andra för att köra cykelvasan vilket jag tackade ja till och då det fanns platser över frågade jag bror som även han hakade på.
I våras var fokuset inte allt för stort på MTB-cyklande utan det blev en handfull pass och start i seedningsloppet i Skellefteå. I övrigt blev det mest cykling på landsvägen. Loppet i Skellefteå gick dock bra vilket gjorde att jag och Tomas fick starta tävlingklass på cykelvasan.
Tanken var sedan att jag efter Vätternrundan skulle styra om träningen något och köra ett eller ett par MTB-pass i veckan. Riktigt så blev det ju inte då jag på första MTB-cyklingen efter Vättern kraschade och skadade ett par revben.
Detta gjorde att jag länge var osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna starta och då jag väl bestämde mig för att åka ner var jag osäker på hur revbenen skulle reagera av 95 km MTB vilket gjorde att jag åkte ner utan uttalat prestationsmål. Jag tänkte att jag kör på så länge som det håller.
På lördagsmorgon tog vi första bussen upp till Mora för att vara på plats i god tid innan start vilket var tur då det visade sig hur otroligt väl förberedd jag var då jag i startfållan upptäckte att mitt ena flaskställ gått sönder i kraschen i Rättvik. Jag fick dock tag på några buntband och lyckades fixa ihop materialet tillräckligt så att det höll hela loppet.
I startbacken la jag mig på Tomas hjul och det gick i en som jag kände det kontrollerad fart i backen, jag låg inte riktigt på max men hyfsat hårt. Efter backen trodde jag att intensiteten skulle gå ner något men det gjorde det inte utan pulsen låg kvar på en hög nivå och jag började fundera på hur jobbigt det var tänkt att detta skulle bli. När den långa asfaltsbacken kom efter ca 2 mil kändes det rätt skönt och efter den började både jag och Tomas komma igång lite och vi började köra om lite cyklister efter att från början mest blivit omcyklade.
Med ganska exakt 25 km kvar hör jag att det rasslar till från en cykel i gruppen och ser tyvärr att det var Tomas cykel som havererat och det rejält. Han hade drabbats av både kedjebrott och trasigt växelöra vilket gjorde att loppet var över för hans del. Jag fick ett lycka till av honom och körde vidare.
Jag kände mig hyfsat pigg sista milen och rullade i mål efter 3:18:45 enligt den officiella tidtagningen vilket jag är nöjd med särskilt med tanke på att jag att jag varit osäker på ifall jag skulle kunna köra öht. Mest nöjd är jag dock över att kroppen höll ihop och att jag inte stördes av skadan eller fick några andra krämpor att tala om under loppet.
Cykelvasan var ett grymt bra arrangemang och banan passar en landsvägscyklist som mig ganska bra även om jag skulle ha haft nytta av ytterligare några pass på skogscykeln. Inte alls omöjligt att jag kör igen.
 |
| Fixat flaskställ |
 |
| Skönt att ha gått i mål |
 |
| Lite smutsigt var det... |
lördag 17 augusti 2013
På väg till Sälen
Cykeln är packad i en lastbil och vi sitter på en buss på väg till Sälen.
Om 2,5 h går starten av cykelvasan. Nu är det bara att hoppas att gubbkroppen håller ihop hyfsat.
onsdag 14 augusti 2013
Back on singeltrack
Kanske inte riktigt som rubriken säger men idag var jag i varje fall tillbaka på grusvägen och traktorstig då jag körde första passet på MTB sedan kraschen i Rättvik för drygt 5 veckor sedan.
Det kändes väl sådär om jag ska vara ärlig. Revben och bål reagerade inte 100% positivt men det var hanterbart under den knappa timme jag cyklade. Det blir spännande att se känna hur det känns på lördag då jag ska cykla 9 mil mtb...
söndag 11 augusti 2013
Vännästrampet - lyckat arrangemang, risig kropp, hyfsat resultat
Idag kördes Vännästrampet för tredje gången och det blev deltagarrekord. Innan var vi lite oroliga för att det skulle bli få deltagare då antalet föranmälningar var få men efteranmälningarna tickade på i bra tack och tillslut var det 36 anmälda varav 34 stod på startlinjen. Dessutom var det många riktigt starka cyklister som var med.
Ner till Nordmaling gick det i hög fart och inte allt för mycket ryck för att vara ett lopp med tävlingskaraktär. Snittet så långt låg en bit över 40 km/h.
Efter Nordmaling och på väg mot Bjurholm var farten betydligt ojämnare, bitvis gick det riktigt långsamt och bitvis riktigt, riktigt fort. Det fortsatte på ungefär samma vis efter Bjurholm med en del ryck och attacker blandat med ganska avvaktande körning. Inga lyckades dock komma iväg på riktigt och det var ca 15 cyklister samlade fram till sista backen.
För egen del hade jag tyvärr en ganska dålig känsla större delen loppet. Redan ganska tidigt började jag få problem med bålen och fick något som kändes ungefär som håll. Detta har börjat dyka upp efter min revbensskada och beror sannolikt på skadade/ansträngda muskler kring nedre delen av revbenen och i bålen. Det var dock inte värre än att det var hanterbart.
Senare under loppet med kanske 4-5 mil kvar dök det upp ytterligare problem då jag började få ont i själva magen och blev dessutom illamående vilket gjorde att jag fick svårt att äta och dricka. Detta har aldrig hänt mig tidigare under cykling och det var ingen angenäm känsla.
Dessa problem gjorde att jag blev betydligt mer passiv och låg längre bak i klungan de sista milen än vad jag hade tänkt mig vilket sällan är ett framgångsrecept.
Denna passivitet gjorde att jag gick in som en av de sista i målbacken. Ganska tidigt tog jag några placeringar men då hade det redan spruckit upp i två grupper framför mig. Jag körde på i ett hyfsat tempo och körde jämt med andragruppen som låg 20-30 meter framför. Efter knappt halva backen släppte jag fram Christer Lundin som låg på min rulle och som är stark uppför. Han körde på riktigt bra och vi knapade sakta men säkert in på gruppen framför. Vi nådde dock inte riktigt ända fram då bror som låg i gruppen framför höjde tempot i slutet av backen men vi plockade en av cyklisterna som fått släppa gruppen vi jagade.
På upploppsrakan ställde jag mig upp för att känna om det fanns kvar något krut för en spurt men det var ganska tomt så jag rullade in i mål på Christers rulle. Dessutom förtjänade Christer att gå in på placeringen framför mig efter hans fina körning i backen.
Det blev en 8:e plats för min del vilket jag tycker känns helt ok i det startfältet som var och med de problem jag hade. Det som var positivt var att jag egentligen aldrig hade några problem att gå med i attackerna (utom en gång då jag låg lite för långt bak i klungan) trots den mindre bra känslan. Jag ångrar dock att jag var för passiv i början av backen, hade jag inte varit det kanske jag kunnat komma någon plats högre.
Bror som som vanligt var stark och aktiv i klungan stor del av dagen rullade in på en fin 4:e plats. Vännäs CK hade alltså 3 cyklister bland de 8 första vilket får anses vara bra för vår lilla klubb.
Efter loppet var det fika och utdelning av tårtor till de som var snabbast uppför backen. Vi i tävlingsledningen fick mycket lovord av cyklisterna för ett bra arrangemang och förhoppningsvis blir det ännu fler till start nästa år.
Nu hoppas jag att denna genomkörare ska göra susen för formen inför cykelvasan nästa helg och att jag då ska slippa ha ont på andra ställen än i benen.
Ner till Nordmaling gick det i hög fart och inte allt för mycket ryck för att vara ett lopp med tävlingskaraktär. Snittet så långt låg en bit över 40 km/h.
Efter Nordmaling och på väg mot Bjurholm var farten betydligt ojämnare, bitvis gick det riktigt långsamt och bitvis riktigt, riktigt fort. Det fortsatte på ungefär samma vis efter Bjurholm med en del ryck och attacker blandat med ganska avvaktande körning. Inga lyckades dock komma iväg på riktigt och det var ca 15 cyklister samlade fram till sista backen.
För egen del hade jag tyvärr en ganska dålig känsla större delen loppet. Redan ganska tidigt började jag få problem med bålen och fick något som kändes ungefär som håll. Detta har börjat dyka upp efter min revbensskada och beror sannolikt på skadade/ansträngda muskler kring nedre delen av revbenen och i bålen. Det var dock inte värre än att det var hanterbart.
Senare under loppet med kanske 4-5 mil kvar dök det upp ytterligare problem då jag började få ont i själva magen och blev dessutom illamående vilket gjorde att jag fick svårt att äta och dricka. Detta har aldrig hänt mig tidigare under cykling och det var ingen angenäm känsla.
Dessa problem gjorde att jag blev betydligt mer passiv och låg längre bak i klungan de sista milen än vad jag hade tänkt mig vilket sällan är ett framgångsrecept.
Denna passivitet gjorde att jag gick in som en av de sista i målbacken. Ganska tidigt tog jag några placeringar men då hade det redan spruckit upp i två grupper framför mig. Jag körde på i ett hyfsat tempo och körde jämt med andragruppen som låg 20-30 meter framför. Efter knappt halva backen släppte jag fram Christer Lundin som låg på min rulle och som är stark uppför. Han körde på riktigt bra och vi knapade sakta men säkert in på gruppen framför. Vi nådde dock inte riktigt ända fram då bror som låg i gruppen framför höjde tempot i slutet av backen men vi plockade en av cyklisterna som fått släppa gruppen vi jagade.
På upploppsrakan ställde jag mig upp för att känna om det fanns kvar något krut för en spurt men det var ganska tomt så jag rullade in i mål på Christers rulle. Dessutom förtjänade Christer att gå in på placeringen framför mig efter hans fina körning i backen.
Det blev en 8:e plats för min del vilket jag tycker känns helt ok i det startfältet som var och med de problem jag hade. Det som var positivt var att jag egentligen aldrig hade några problem att gå med i attackerna (utom en gång då jag låg lite för långt bak i klungan) trots den mindre bra känslan. Jag ångrar dock att jag var för passiv i början av backen, hade jag inte varit det kanske jag kunnat komma någon plats högre.
Bror som som vanligt var stark och aktiv i klungan stor del av dagen rullade in på en fin 4:e plats. Vännäs CK hade alltså 3 cyklister bland de 8 första vilket får anses vara bra för vår lilla klubb.
Efter loppet var det fika och utdelning av tårtor till de som var snabbast uppför backen. Vi i tävlingsledningen fick mycket lovord av cyklisterna för ett bra arrangemang och förhoppningsvis blir det ännu fler till start nästa år.
Nu hoppas jag att denna genomkörare ska göra susen för formen inför cykelvasan nästa helg och att jag då ska slippa ha ont på andra ställen än i benen.
torsdag 8 augusti 2013
Formtoppning inför cykelvasan med japanskt inslag
Jag har under en längre tid följt ett träningsupplägg jag fått av Aktivitus. Efter min krasch i Rättvik hade jag dock svårt att köra enligt upplägget några veckor utan det blev träning som inte gjorde ont vilket innebar att intervaller och dylikt fick stå tillbaka.
Nu är jag dock tillbaka i upplägget igen och då cykelvasan närmar sig börjar det vara dags för formtoppning.
Inför vätternrundan körde jag väldigt mycket distans ett par veckor innan för att sedan köra ganska lugnt veckan innan. Det funkade bra men nu är upplägget helt annat med korta intensiva intervaller istället. Jag har idag för tredje dagen på raken kört ett tabata-pass och jag körde även tabata i lördags.
Nu blir det vila i morgon, ett lugnt pass på lördag, Vännästrampet på söndag följt av 2-3 lugna pass veckan efteråt vilket förhoppningsvis leder till toppform på vasan.
Även om upplägget denna gång är helt annorlunda än sist så är tanken egentligen densamma, utsätt kroppen för något den inte är van vid och få en superkompensation och toppform.
söndag 4 augusti 2013
Fikarunda till Vindeln - med knak
Jag och bror rullade i förmiddags iväg på en riktigt klassisk runda, fikatur till Vindeln. Att cykla till Vindeln och handla fika på café Mjölnaren är nog en av de turer vi gjort flest gånger de senaste åren. För egen del var det dock premiär för i år.
Vädret och sällskapet var riktigt bra men benen hos gubbarna som cyklade var av någon anledning sämre. Vi försökte dock hålla någon form av anständig fart ändå och la dessutom in några spurter här och där vilket förhoppningsvis gör att benen vaknar till kommande pass.
Min cykel knakade mest hela rundan och efter fikastoppet var det väldigt påtagligt knakande, särskilt när jag stod och cyklade. Vi spekulerade kring om det var så att cykeln höll på att duka under på grund av min ökade vikt efter min överdrivna chipskonsumtion i går kväll eller om det berodde på något annat.
Jag tyckte mig lokalisera ljudet till hjulen och därför provade jag att byta snabblås till hjulen när jag kom hem och cyklade sedan en liten extra runda på 10 minuter, helt plötsligt var det helt tyst. Vi får se om det fortsätter att vara tyst eller om dessa snabblås också börjar knaka snart efter att ha burit min chipsvikt några rundor.
Vädret och sällskapet var riktigt bra men benen hos gubbarna som cyklade var av någon anledning sämre. Vi försökte dock hålla någon form av anständig fart ändå och la dessutom in några spurter här och där vilket förhoppningsvis gör att benen vaknar till kommande pass.
Min cykel knakade mest hela rundan och efter fikastoppet var det väldigt påtagligt knakande, särskilt när jag stod och cyklade. Vi spekulerade kring om det var så att cykeln höll på att duka under på grund av min ökade vikt efter min överdrivna chipskonsumtion i går kväll eller om det berodde på något annat.
Jag tyckte mig lokalisera ljudet till hjulen och därför provade jag att byta snabblås till hjulen när jag kom hem och cyklade sedan en liten extra runda på 10 minuter, helt plötsligt var det helt tyst. Vi får se om det fortsätter att vara tyst eller om dessa snabblås också börjar knaka snart efter att ha burit min chipsvikt några rundor.
 |
| Bror i finväder |
 |
| Chipsgubbe |
 |
| Fika |
 |
| Bror dricker en av sina 5 koppar kaffe (eller var det 7?) |
 |
| Fors |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)