I höstas fick jag frågan av min före detta arbetskamrat Mattias ifall jag var intresserad av att följa med honom och några andra för att köra cykelvasan vilket jag tackade ja till och då det fanns platser över frågade jag bror som även han hakade på.
I våras var fokuset inte allt för stort på MTB-cyklande utan det blev en handfull pass och start i seedningsloppet i Skellefteå. I övrigt blev det mest cykling på landsvägen. Loppet i Skellefteå gick dock bra vilket gjorde att jag och Tomas fick starta tävlingklass på cykelvasan.
Tanken var sedan att jag efter Vätternrundan skulle styra om träningen något och köra ett eller ett par MTB-pass i veckan. Riktigt så blev det ju inte då jag på första MTB-cyklingen efter Vättern kraschade och skadade ett par revben.
Detta gjorde att jag länge var osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna starta och då jag väl bestämde mig för att åka ner var jag osäker på hur revbenen skulle reagera av 95 km MTB vilket gjorde att jag åkte ner utan uttalat prestationsmål. Jag tänkte att jag kör på så länge som det håller.
På lördagsmorgon tog vi första bussen upp till Mora för att vara på plats i god tid innan start vilket var tur då det visade sig hur otroligt väl förberedd jag var då jag i startfållan upptäckte att mitt ena flaskställ gått sönder i kraschen i Rättvik. Jag fick dock tag på några buntband och lyckades fixa ihop materialet tillräckligt så att det höll hela loppet.
I startbacken la jag mig på Tomas hjul och det gick i en som jag kände det kontrollerad fart i backen, jag låg inte riktigt på max men hyfsat hårt. Efter backen trodde jag att intensiteten skulle gå ner något men det gjorde det inte utan pulsen låg kvar på en hög nivå och jag började fundera på hur jobbigt det var tänkt att detta skulle bli. När den långa asfaltsbacken kom efter ca 2 mil kändes det rätt skönt och efter den började både jag och Tomas komma igång lite och vi började köra om lite cyklister efter att från början mest blivit omcyklade.
Med ganska exakt 25 km kvar hör jag att det rasslar till från en cykel i gruppen och ser tyvärr att det var Tomas cykel som havererat och det rejält. Han hade drabbats av både kedjebrott och trasigt växelöra vilket gjorde att loppet var över för hans del. Jag fick ett lycka till av honom och körde vidare.
Jag kände mig hyfsat pigg sista milen och rullade i mål efter 3:18:45 enligt den officiella tidtagningen vilket jag är nöjd med särskilt med tanke på att jag att jag varit osäker på ifall jag skulle kunna köra öht. Mest nöjd är jag dock över att kroppen höll ihop och att jag inte stördes av skadan eller fick några andra krämpor att tala om under loppet.
Cykelvasan var ett grymt bra arrangemang och banan passar en landsvägscyklist som mig ganska bra även om jag skulle ha haft nytta av ytterligare några pass på skogscykeln. Inte alls omöjligt att jag kör igen.
Fixat flaskställ |
Skönt att ha gått i mål |
Lite smutsigt var det... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar