På väg till Sälen

Cykeln är packad i en lastbil och vi sitter på en buss på väg till Sälen. 

Om 2,5 h går starten av cykelvasan. Nu är det bara att hoppas att gubbkroppen håller ihop hyfsat. 

Back on singeltrack

Kanske inte riktigt som rubriken säger men idag var jag i varje fall tillbaka på grusvägen och traktorstig då jag körde första passet på MTB sedan kraschen i Rättvik för drygt 5 veckor sedan.

Det kändes väl sådär om jag ska vara ärlig. Revben och bål reagerade inte 100% positivt men det var hanterbart under den knappa timme jag cyklade. Det blir spännande att se känna hur det känns på lördag då jag ska cykla 9 mil mtb...

Vännästrampet - lyckat arrangemang, risig kropp, hyfsat resultat

Idag kördes Vännästrampet för tredje gången och det blev deltagarrekord. Innan var vi lite oroliga för att det skulle bli få deltagare då antalet föranmälningar var få men efteranmälningarna tickade på i bra tack och tillslut var det 36 anmälda varav 34 stod på startlinjen. Dessutom var det många riktigt starka cyklister som var med.

Ner till Nordmaling gick det i hög fart och inte allt för mycket ryck för att vara ett lopp med tävlingskaraktär. Snittet så långt låg en bit över 40 km/h.

Efter Nordmaling och på väg mot Bjurholm var farten betydligt ojämnare, bitvis gick det riktigt långsamt och bitvis riktigt, riktigt fort. Det fortsatte på ungefär samma vis efter Bjurholm med en del ryck och attacker blandat med ganska avvaktande körning. Inga lyckades dock komma iväg på riktigt och det var ca 15 cyklister samlade fram till sista backen.

För egen del hade jag tyvärr en ganska dålig känsla större delen loppet. Redan ganska tidigt började jag få problem med bålen och fick något som kändes ungefär som håll. Detta har börjat dyka upp efter min revbensskada och beror sannolikt på skadade/ansträngda muskler kring nedre delen av revbenen och i bålen. Det var dock inte värre än att det var hanterbart.

Senare under loppet med kanske 4-5 mil kvar dök det upp ytterligare problem då jag började få ont i själva magen och blev dessutom illamående vilket gjorde att jag fick svårt att äta och dricka. Detta har aldrig hänt mig tidigare under cykling och det var ingen angenäm känsla.

Dessa problem gjorde att jag blev betydligt mer passiv och låg längre bak i klungan de sista milen än vad jag hade tänkt mig vilket sällan är ett framgångsrecept.

Denna passivitet gjorde att jag gick in som en av de sista i målbacken. Ganska tidigt tog jag några placeringar men då hade det redan spruckit upp i två grupper framför mig. Jag körde på i ett hyfsat tempo och körde jämt med andragruppen som låg 20-30 meter framför. Efter knappt halva backen släppte jag fram Christer Lundin som låg på min rulle och som är stark uppför. Han körde på riktigt bra och vi knapade sakta men säkert in på gruppen framför. Vi nådde dock inte riktigt ända fram då bror som låg i gruppen framför höjde tempot i slutet av backen men vi plockade en av cyklisterna som fått släppa gruppen vi jagade.

På upploppsrakan ställde jag mig upp för att känna om det fanns kvar något krut för en spurt men det var ganska tomt så jag rullade in i mål på Christers rulle. Dessutom förtjänade Christer att gå in på placeringen framför mig efter hans fina körning i backen. 

Det blev en 8:e plats för min del vilket jag tycker känns helt ok i det startfältet som var och med de problem jag hade. Det som var positivt var att jag egentligen aldrig hade några problem att gå med i attackerna (utom en gång då jag låg lite för långt bak i klungan) trots den mindre bra känslan. Jag ångrar dock att jag var för passiv i början av backen, hade jag inte varit det kanske jag kunnat komma någon plats högre.

Bror som som vanligt var stark och aktiv i klungan stor del av dagen rullade in på en fin 4:e plats. Vännäs CK hade alltså 3 cyklister bland de 8 första vilket får anses vara bra för vår lilla klubb.

Efter loppet var det fika och utdelning av tårtor till de som var snabbast uppför backen. Vi i tävlingsledningen fick mycket lovord av cyklisterna för ett bra arrangemang och förhoppningsvis blir det ännu fler till start nästa år.

Nu hoppas jag att denna genomkörare ska göra susen för formen inför cykelvasan nästa helg och att jag då ska slippa ha ont på andra ställen än i benen.

Formtoppning inför cykelvasan med japanskt inslag

Jag har under en längre tid följt ett träningsupplägg jag fått av Aktivitus. Efter min krasch i Rättvik hade jag dock svårt att köra enligt upplägget några veckor utan det blev träning som inte gjorde ont vilket innebar att intervaller och dylikt fick stå tillbaka. 

Nu är jag dock tillbaka i upplägget igen och då cykelvasan närmar sig börjar det vara dags för formtoppning. 

Inför vätternrundan körde jag väldigt mycket distans ett par veckor innan för att sedan köra ganska lugnt veckan innan. Det funkade bra men nu är upplägget helt annat med korta intensiva intervaller istället. Jag har idag för tredje dagen på raken kört ett tabata-pass och jag körde även tabata i lördags. 

Nu blir det vila i morgon, ett lugnt pass på lördag, Vännästrampet på söndag följt av 2-3 lugna pass veckan efteråt vilket förhoppningsvis leder till toppform på vasan. 

Även om upplägget denna gång är helt annorlunda än sist så är tanken egentligen densamma, utsätt kroppen för något den inte är van vid och få en superkompensation och toppform. 

Fikarunda till Vindeln - med knak

Jag och bror rullade i förmiddags iväg på en riktigt klassisk runda, fikatur till Vindeln. Att cykla till Vindeln och handla fika på café Mjölnaren är nog en av de turer vi gjort flest gånger de senaste åren. För egen del var det dock premiär för i år.

Vädret och sällskapet var riktigt bra men benen hos gubbarna som cyklade var av någon anledning sämre. Vi försökte dock hålla någon form av anständig fart ändå och la dessutom in några spurter här och där vilket förhoppningsvis gör att benen vaknar till kommande pass.

Min cykel knakade mest hela rundan och efter fikastoppet var det väldigt påtagligt knakande, särskilt när jag stod och cyklade. Vi spekulerade kring om det var så att cykeln höll på att duka under på grund av min ökade vikt efter min överdrivna chipskonsumtion i går kväll eller om det berodde på något annat.

Jag tyckte mig lokalisera ljudet till hjulen och därför provade jag att byta snabblås till hjulen när jag kom hem och cyklade sedan en liten extra runda på 10 minuter, helt plötsligt var det helt tyst. Vi får se om det fortsätter att vara tyst eller om dessa snabblås också börjar knaka snart efter att ha burit min chipsvikt några rundor.

Bror i finväder

Chipsgubbe

Fika

Bror dricker en av sina 5 koppar kaffe (eller var det 7?)

Fors

Gravmarkstrampet - först över mållinjen

I går hade jag förmånen att få cykla Gravmarkstrampet. Ett inbjudningslopp arrangerat av Jakob Nyström som går på vägarna kring Gravmark till vilket jag blivit inbjuden av min fd arbetskamrat Mattias.

Loppet var ca 85 km och innehåll ett spurtpris och ett bergspris som extra krydda.

Vi var ca 20 cyklister som rullade iväg i hällande regn men sådan tur var så var temperaturen ganska ok.

Det var gemensam start i ca 5 km innan farten blev fri. När farten släpptes gick jag och Olof Häggström, en riktigt stark triathlet, fram och tog några förningar varpå gruppen delade upp sig och vi blev 8 st i täten.

Spurtpriset kom bara några km senare och det togs enkelt hem av Olof Malmberg från Gimonäs CK. Själv var jag inte alls med på noterna när skylten kom så jag inte ens med och utmanade. Denna Olof punkterade tyvärr en dryg mil senare och då var vi bara 7 st kvar i tätgruppen.

Efter drygt 2 mil kom vi till backen  med bergspriset och triathlon Olof körde på ganska hårt uppför backen. Jag tog hans rulle och när det var ca 50 meter kvar gick jag förbi och var först uppför backen.

När jag tittade bakåt efter backen var det bara en kille till som hängt på uppför backen och då vi körde på ett tag efter backen växte luckan. Vi tre körde sedan på i ett ganska jämt tempo resten av rundan förutom sista milen då det blir några ryck och tempväxlingar.

Jag försökte mig på två stötar sista 5 km men kom inte riktigt loss även om det var ganska nära andra gången.

Efter min andra attack la sig Olof i täten och drog de sista kilometarna in mot mål så jag fick ett perfekt uppdrag inför spurten vilket gjorde att jag kunde komma först över mållinjen.

Efter målgång var det fika och prisutdelning i Jakobs stuga med ett stort prisbord. Förutom en pokal fick jag med mig en deltaslip och en skiftnyckel hem.

Sammanfattningsvis ett mycket bra och trevligt arrangemang och sedan är det ju aldrig fel att få vara först över mållinjen.

Dessutom var det skönt att kroppen kändes väsentligt bättre än för bara några dagare sedan.

segerbild

några av priserna

Sundsvall Classics - ett misslyckande

Jag och frun åkte till Sundsvall i helgen för att kitta upp vår nyinköpta sommarstuga med prylar från Ikea. 

Jag passade på att starta i Sundsvall Classics på lördag förmiddag vilket blev en ledsam historia för min del. Jag startade i 10-milaklassen. 

Jag har känt mig trött och hängig i några dagar men hoppades att det skulle släppa när jag kom igång, det gjorde det inte. 

Dessutom gjorde det rätt ont i revbenen vilket gjorde att när jag fått slita ont i 3 mil och kom till vägskälet där 5-milaklassens bana svängde av så valde även jag att svänga av. 

Nu är det bara att hoppas på snabb förbättring av formen. 

Lördagscykling trots trilskande revben

Efter förra helgens kraschande har det inte blivit någon cykling i veckan då kroppen känts ännu äldre än vanligt. Det är framförallt revbenen som gjort sig rejält påminda. Revbenen för i vanliga fall en ganska anonym tillvaro men i veckan har de varit synnerligen oanonyma...

På grund av revbensskadan var jag rätt övertygad om att jag skulle vara tvungen att stå över lördagsrundan som styrdes upp via Vännäs CKs kanal på world wide web. Jag körde dock en kort testrunda på fredag eftermiddag och konstaterade att ifall jag höll överkroppen helt stilla och undvek att köra ner i hål i vägen så var smärtorna hanterbara. Därför bestämde jag mig för att följa med på lördagsrundan. 

Det var sex cyklister som samlades för att köra en lite längre runda och vi valde Vännästrampetrundan med fikapaus i Olofsfors. 

Farten var hög, fikat var gott, sällskapet var trevligt så det var tur att jag inte missade tillställningen på grund av några obstinata revben. 

Fikapaus

Mörksuggejakten - kraschfest i Rättvik

I går morse blev jag upphämtad av Mats T för att tillsammans med honom åka ner och cykla Mörksuggejakten som ingått i långloppscupen. Tanken var att även bror skulle följa med ner men den extremt tuffa tiden med Tovas sjukdom gjorde att han inte kunde följa med.

Bilresan flöt på utan incidenter och vi var framme i Rättvik strax efter kl 18. Vi inackorderade oss på Utby vandrarhem för att sedan förse oss med mat och rekognoscera startområdet samt den ökända backen upp till Vidablick som kommer redan efter ca 2 km. Vi konstaterade att det var en rejäl backe...

Sedan letade i oss tillbaka till vandrarhemmet för lite tv-tittande innan det blev sänggång.

Efter en natts sömn blev det frukost bestående av pannkakor och nutella innan vi åkte till startområdet där vi hämtade ut nummerlappar och gjorde oss redo för start.

Med kvarten kvar ställde vi oss i kön till startfållorna och hamnade bredvid de riktigt snabba grabbarna i kön. Vi fick dock inte stå bredvid dem i starten. Jag ställde min längst bak i min fålla och några minuter senare gick starten som bestod av masterstart genom Rättvik fram till botten av Vidablickbacken.

Jag stod på bra i backen och plockade rätt många placeringar innan vi var uppe på toppen. Jag fick det dock lite tyngre på stigpartierna som kom efter backen då jag i grunden är kass på stigar och dessutom var lite stum i benen. Nivån på min cykling var dock acceptabel och efter något gruspartier började det återigen kännas riktigt bra. 

Tyvärr skedde då dagens första tillbud för egen del då jag efter ca 80 min körde lite för fort in i en sandkurva vilket gjorde att framhjulet skar ner ordentligt och jag åkte över styret och landade på ryggen. Jag lyckades dessutom slå i revbenen rätt hårt i fallet, troligtvis var det styret som tog i revbenen. Detta gjorde att jag tappade luften en kort stund.

Jag tog mig dock upp rätt snabbt men hade pga av smällen lite jobbigt att andas ett tag och det var inte direkt skönt att köra på ojämn stig. Jag fick därför slå av på tempot ett tag. 

Efter 15-20 min i lite lägre tempo började det kännas bättre och jag höjde tempo igen. Det kom dessutom en del vägpartiet som är min starka sida där jag kunde hålla bra tempo. 

När jag hade kört ett tag i lite högre tempo tänkte jag ta en gel men då visade det sig att de två stora enervit gels jag hade i ryggfickan hade spräckts i kraschen vilket inte var optimalt. Jag hade dock 1,5 flaskor sportdryck kvar så jag tänke att det går nog bra ändå. 

Efter dryga två timmar var det en snubbe som tydligen tyckte jag körde för sakta i en utförsbacke på ett grusparti. Just efter att han passerat mig gick han i backen och helt plötsligt låg det både en cyklist och en cykel framför mig på vägen och jag hade ingenstans att ta vägen. Jag försökte få ner farten så mycket som möjligt och styrde ut till höger innan det small och jag bjöds på dagens andra flygtur. 

Denna gång gick det ganska fort men jag landade i diket vilket var tur då det dämpade fallet något vilket var bra då jag i huvudsak landade på ansiktet. Jag kom dock undan men en fläskläpp, öm näsa och lite stel nacke samt en lättare huvudvärk. 

Efter denna krasch tappade jag lite mentalt fokus och dessutom upptäckte jag efter ett tag att jag dessutom tappat den fulla flaska med sportdryck som jag hade kvar och plötsligt var jag utan energitillskott. 

Vid sista vätskekontrollen högg jag en mugg sportdryck men sista halvtimmen började det ringa energiintaget föra sig påmint. 

Efter 2 timmar och 56 minuter rullade jag i mål ganska energitom med en ömmande kropp.  

Målet innan start var att vara max 30% efter segraren vilket är kvaltiden till led 3 på cykelvasan. Nu missade jag det med 5-6 minuter. Dock skönt att jag redan kvalat in till led tre och att missen inte berodde på bristande fysiks förmåga utan på kraschfesten jag ställde till med. 

Nu blir det intressant att att se hur kroppen känns i morgon. Just nu sitter jag och hoppas att Mats ska undvika att köra i de värsta guppen på vägen då de känns rejält i revbenen. 

Mot Rättvik

I bilden på väg mot Rättvik för att jaga mörksuggan