Terminator och igång med Aktivitus-program

Morgonen inleddes med att jag och frun åkte till specialistmödravården för att göra ett ultraljud. Där inne fanns det en krabat som verkar växa som den ska. Hen hade både armar, ben och en massa andra saker som är bra att ha. Jag tycker dock att hen har vissa likheter med Terminator

Arbetsdagen som följde utvecklades tyvärr inte alls som jag hade hoppats men det var något lättare att hantera efter förmiddagens trevliga aktivitet.

I kväll har jag kört ett pass på Monarken och jag är nu inne i Aktivitus-programmet. Tyvärr märker jag nu baksidan av att kunna mäta watt då jag hela tiden ser hur långt efter fjolårsnivån jag ligger. Det viktiga är dock att jag kommit igång igen och förhoppningvis kommer jag ikapp fjolårsnivån och kanske till och med förbi.

Redo för watt!

Själv är jag inte på långa vägar redo för att producera watt än på ett tag. Monarken är dock redo för att mäta watt då jag häromkvällen roade mig med att montera mitt power2max vevparti på monarkcykel. 

Det sitter för närvarande en klinga med 50 tänder på det vevpartiet tillskillnad från 52 som man ska ha för att få korrekta monarkwatt. Jag har dock beställt en klinga med 52 tänder för att kunna jämföra watt enligt monarken med vad vevpartiet säger. 

Det hade iofs gått att göra jämförelsen genom ta kadensen * vikt i viktkorgen * 0,96 och på så vis beakta skillnaden som två tänder till gör men så kan man ju inte hålla på, det känns ju oseriöst. Istället la jag ett par hundralappar på en ny klinga. 

Inväntar träningsvärken

Körde veckans tredje träningspass i kväll. Det blev återigen 3 st 8 min intervaller på låg belastning men med hög puls. Det kändes dock något bättre än sist så formen kanske kommer om några månader. 

Efter genomförd cykling körde jag plankan och sedan fick jag helt plötsligt för mig att göra några berpees vilket var jättejobbigt så nu är det bara att invänta träningsvärken. 

Kors i taket

Jag har tränat!

Förkylningen har gett med sig tillräckligt så att jag kunde köra ett träningspass i kväll. 

Det blev 3st intervaller à 8 minuter på låg effekt men med väldigt hög puls. Inga wattsiffror att skryta med men förhoppningsvis ska det bli väsentligt bättre. 

Nu är det bara att hålla tummarna för att kroppen reagerar positivt och att förkylningen inte kommer tillbaka. 

Dags att komma igång igen!

Bloggandet har varit obefintligt i nästan tre månader och så även träningen.

Efter cykelvasan fick jag en motivationsdipp och dessutom har jag förföljd av diverse förkylningsvirus.

För några veckor sedan kom jag igång och körde några pass men efter det drabbades jag av förkylning grande som hållit i sig i drygt tre veckor. Förhoppningen är dock att kulmen nåddes i helgen och att jag ska komma igång och köra en del i veckan för att nästa vecka köra igång med det träningsprogram jag fick från Aktivitus i fjol och som började v 50.

Nu är det alltså slut på vilandet och dags att köra igång träningen och bloggandet.

På återseende!

Segt som sirap

Jag tog ut racern på en kortare sväng igår kväll och hade hoppats på att benens skulle kännas pigga då jag tänkte köra någon typ av sweet-spot pass i knappa timmen.

Tyvärr så var benen allt annat än pigga. Tydligen var det så att Mr Tabata hade tagit med sig allt krisp i benen på onsdagkväll när han var på besök bara lämnat kvar ett par sirapssega ben.

Jag försökte ignorera denna sega känsla och lyckades väl hyfsat i 25 minuter men andra halvan av passet blev snarare ett rullpass än ett sweet-spot pass.

Föregående veckas träning - Kort men hård

Föregående vecka bjöd inte på allt för mycket tid för träning då jag ju är en otroligt upptagen man. Jag lyckades dock ändå pressa in ett antal pass men den totala träningstiden blev ändå begränsad. Då tiden är knapp får man istället passa på att köra hårt.

Måndagen bjöd på ett kortare MTB-pass tillsammans med Lukas som jag skrivit om tidigare. Det passet var inte så hårt men övriga pass under veckan försökte jag pressa ut mig rejält.

Tisdagar innebär vanligtvis träning med klubben men då frun jobbade kunde jag inte delta. Jag lyckades dock ordna barnvakt i en knapp timme och hann då med att köra två st 12 min intervaller på 308 respektive 306 watt.

Torsdag blev det 5 min uppvärmning följt av en tabata och sedan 5 min nedvarvning.

Fredagen blev det 50 min MTB där jag körde på så hårt jag orkade.

Söndagen bjöd återigen på en tabata, denna gången dock med något längre uppvärming.

Det blev alltså bara just över 3 timmars träning totalt på hela veckan men förhoppningsvis var de så intensiva så att formen inte försvinner helt.

Fick ett kvitto

Igår kväll var jag ute på en kort MTB tur tillsammans med Lukas B som ville prova min 29-tummare då han funderar på att köpa en cykel med större hjul. Jag tog därför min gamla On-One och vi rullade iväg på en tur som innehöll väldigt varierad terräng.

Passet gjorde att jag fick ett ordentligt kvitto, inte på att formen var god för den var fortfarande riktigt dålig efter förra veckans förkylning, utan på att det var ett korrekt beslut att köpa ny cykel i våras.

När jag körde den gammla cykeln insåg jag att den var sämre på allt; sämre när det gick uppför, när det gick utför och när det var stökigt vilket gjorde att jag var ännu sämre än vanligt utanför grusvägarna. Den största skillanden, förutom att gaffeln på den nya cykeln är så väldigt mycket bättre, var klättringsegenskaperna. När det blev brant släppte fästet på framhjulet på gammcykeln vilket det inte gör när jag kör Canyonen.

Skönt att få ett kvitto på att pengarna som la ut i våras inte var bortkastade.

Förbannat!

Årets sista chans till att köra cykellopp på landsväg var idag då själevardfjärden runt går. Vad händer då? Jo jag blir helt plötsligt förkyld med halsont och huvudvärk så jag får sitta hemma och fortsätta kolhydratuppladdningen istället för att cykla 15 mil. Ett upplägg som gör susen för formen...

Cykelvasan 2013

Då var jag hemma igen efter helgens tripp till dalarna och cykelvasan.

I höstas fick jag frågan av min före detta arbetskamrat Mattias ifall jag var intresserad av att följa med honom och några andra för att köra cykelvasan vilket jag tackade ja till och då det fanns platser över frågade jag bror som även han hakade på.

I våras var fokuset inte allt för stort på MTB-cyklande utan det blev en handfull pass och start i seedningsloppet i Skellefteå. I övrigt blev det mest cykling på landsvägen. Loppet i Skellefteå gick dock bra vilket gjorde att jag och Tomas fick starta tävlingklass på cykelvasan.

Tanken var sedan att jag efter Vätternrundan skulle styra om träningen något och köra ett eller ett par MTB-pass i veckan. Riktigt så blev det ju inte då jag på första MTB-cyklingen efter Vättern kraschade och skadade ett par revben.

Detta gjorde att jag länge var osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna starta och då jag väl bestämde mig för att åka ner var jag osäker på hur revbenen skulle reagera av 95 km MTB vilket gjorde att jag åkte ner utan uttalat prestationsmål. Jag tänkte att jag kör på så länge som det håller.

På lördagsmorgon tog vi första bussen upp till Mora för att vara på plats i god tid innan start vilket var tur då det visade sig hur otroligt väl förberedd jag var då jag i startfållan upptäckte att mitt ena flaskställ gått sönder i kraschen i Rättvik. Jag fick dock tag på några buntband och lyckades fixa ihop materialet tillräckligt så att det höll hela loppet.

I startbacken la jag mig på Tomas hjul och det gick i en som jag kände det kontrollerad fart i backen, jag låg inte riktigt på max men hyfsat hårt. Efter backen trodde jag att intensiteten skulle gå ner något men det gjorde det inte utan pulsen låg kvar på en hög nivå och jag började fundera på hur jobbigt det var tänkt att detta skulle bli. När den långa asfaltsbacken kom efter ca 2 mil kändes det rätt skönt och efter den började både jag och Tomas komma igång lite och vi började köra om lite cyklister efter att från början mest blivit omcyklade.

Med ganska exakt 25 km kvar hör jag att det rasslar till från en cykel i gruppen och ser tyvärr att det var Tomas cykel som havererat och det rejält. Han hade drabbats av både kedjebrott och trasigt växelöra vilket gjorde att loppet var över för hans del. Jag fick ett lycka till av honom och körde vidare.

Jag kände mig hyfsat pigg sista milen och rullade i mål efter 3:18:45 enligt den officiella tidtagningen vilket jag är nöjd med särskilt med tanke på att jag att jag varit osäker på ifall jag skulle kunna köra öht. Mest nöjd är jag dock över att kroppen höll ihop och att jag inte stördes av skadan eller fick några andra krämpor att tala om under loppet.

Cykelvasan var ett grymt bra arrangemang och banan passar en landsvägscyklist som mig ganska bra även om jag skulle ha haft nytta av ytterligare några pass på skogscykeln. Inte alls omöjligt att jag kör igen.

Fixat flaskställ

Skönt att ha gått i mål

Lite smutsigt var det...