Fikatur

Om söndagens förhållanden var dåliga så bjöd dagen på desto bättre förutsättningar.

Jag och Klas åkte iväg på förmiddagen mot Vindeln. Luften var varm, vinden var svag och vägarna fina vilket inbjöd till riktig cykelpropaganda.

Totalt blev det 9,7 mil med ett rejält fika efter halva vägen.

Slät och nylagd asfalt. Inte något man är bortskämd med på dessa breddgrader

Två skäggiga farbröder.

Dajmkakan vägde minst 500 gram

Utsikt från fikabordet

Snygg-Klas

Renforsen

DNF

Idag avgjordes 2010 års upplaga av Krafttrampen i Skellefteå. Det blev ingen munter tillställning för min del.

En sak som inte var så munter var att det regnade, blåste och var ca 10 grader. Inte riktigt det väder man förväntar sig i juli.

Nästa sak som inte var munter var att jag fick punktering efter ganska exakt 3 km. Jag stannade, bytte slang relativt snabbt och skulle sedan fylla på däcket med min medhavda kolsyrepatron. Tyvärr gick det åt skogen och mängden luft som kom in i slangen var ytterst begränsad. Loppets följebil stannade i samma veva som detta och jag tänkte att han har ju en pump att låna ut. Tji fick jag för det hade han inte. Han sa istället - "ja men då går du tillbaka antar jag". Det var med andra ord bara att vända tillbaka till fots.

När hade gått ett tag så mötte jag de som skulle cykla den korta banan. De hade startat ca 15 minuter efter oss. Ingen av dessa hade heller någon pump att erbjuda. Efter ytterligare en liten promenad så stannade följebilen för kortbanan och hör och häpna, han hade en pump. Jag pumpade nu upp däcket och bestämde mig för att köra 50 km banan för att få ett träningspass och ha något att göra innan mina kamrater skulle komma i mål.

Jag matade på i ett bra tempo för att vara mig och effektmätaren till min polardator visade den högsta snitteffekt jag haft någonsin. Formen var med andra ord hyfsad idag.

Mina kamrater hade även de problem. Klasse var ur slag efter en förkylning i veckan och fick dessutom problem med ett vint bakhjul så han klev av. Titanen fick punktering efter ca 3 mil och valde då liksom jag att köra den korta banan. Tomas var den enda som genomförde hela banan, dock inte helt utan tekniska problem då muttern till sadelinfästningen skruvades upp så han fick köra ett antal mil med en instabil sadel.

Inte den mest lyckade cykeldagen med andra ord.

La Pinarello

Nu är jag åter i Sverige efter en dryg vecka i Italien med bas i Venedig.

Orsaken till resan var att jag skulle cykla la pinarello cycling marathon vilket jag även nästan gjorde. Istället för Grand Fondo blev det Medium Fondo. Vi fick med andra ord inte köra hela banan utan alla körde det kortare alternativet som fanns.

I informationen som lämnats ut innan loppet stod det att loppet skulle genomföras oavsett väder och att det bara var naturkatastrofer som skulle kunna hindra ett genomförande. Natten innan tävlingen var det tydligen rätt nära en naturkatastrof då en riktigt dödsstorm kom in över området. Det hade varit ca 40 grader rätt länge och ett åskoväder med rejäla stormvindar bröt ut. Detta gjorde att delar av vägarna blev blockerade och att vi inte fick cykla det stora berget som skulle ingå i tävlingen.

Istället för 205 km och 3250 höjdmeter blev det 135 km och ca 1000 höjdmeter. Helt klart en liten missräkning men inget som någon kunde påverka.

Tyvärr hade åskovädret dragit bort helt när starten skulle gå vid 06:45 vilket gjorde att det regnade rejält och var ganska kallt. Då starten sköt fram i nästan 2 timmar så frös jag rejält. Inte riktigt vad jag trodde dagen innan då termometern visade på +41 grader.

Den bana vi fick köra var trevlig även den även om det var något annat än vad jag ställt in mig på. Helt klart trevligare att cykla genom vinodlingar än genom tallhed som han gör här hemma. Det gick bitvis ganska fort i den klunga som jag låg i och bitvis gick det extremt långsamt. Framförallt var det i första backen det gick långsamt, så långsamt att jag bitvis fick stanna. Så gick det när drygt 2000 cyklister kom till en 4 km lång backe med 8% snittlutning utan att fältet hunnit sprida ut sig ordenligt.

Efter ganska exakt 4 timmar ute i naturen så kom jag i mål rätt trött trots allt.

Här är två bilder på trängseln i första backen:


Förövrigt konstaterar jag att jag är bättre på att cykla uppför än nedför.

Vännäs to Venice

Nu är resan från Norrlands Venedig till det verkliga Venedig påbörjad. Vi tog tåget igår kväll till Arlanda och nu sitter vi och väntar på flyget.

Tågresan gick utmärkt. Det serverades ost, kex och vin i vår kupé - inte illa. Vidare var tåget på minuten i tid vilket jag inte trodde det skulle vara.

Nu har vi ätit en extremt lyxig frukost - på McDonalds.

VMR 2010

Foto: Katarina

I söndags gick årets upplaga av Vännäs Multisportrace av stapeln. Efter ett antal mycket tunga återbud sista tiden innan tävlingsdagen var det 6 lag som stod på startlinjen i värmen och solen.

Vid start var det 28 grader och sol vilket var rätt slitsamt för samtliga deltagare.

Första sträckan var löpning från campingen i Vännäs upp efter det ökända löpspåret till toppen av Flakaberget tur och retur. Efter denna tuffa start var det dags att cykla bort till ytterligare ett berg. Denna gång var det Starrberget som vi skulle upp på för att sedan cykla tillbaka till campingen.

Nu satt vi oss i kanoterna och paddlade nedstöms älven för att stiga iland och springa upp för slalombacken och ner igen. Nästa moment var att paddla tillbaka och sedan springa en kort sväng med ett litet bad som krydda.

Avslutande sträcka var en relativt lång och backig cykling.

Banan var riktigt tuff för de motionärer som alla deltagare är och alla var rejält trötta efter målgång vilket iofs är meningen.

Jag körde tillsammans med storebror och vi körde på i riktigt bra tempo i stort sett hela banan förutom i kanoten där vi lyckades välta, köra på stenar och bara paddla allmänt dåligt. Dock så var vi de enda som klarade av att hålla ihop någorlunda under cyklingen vilket gjorde att vi klarade av banan ca en minut snabbare än näst snabbaste lag.

Nu är det vara ett år kvar till nästa år då VMR återigen satsar på att få 10 lag till start.

Vem är uffe?

Efter 2:06 sjuger Kate "Tjena Uffe nu ska bögarna tas". Jag undar vem denna Uffe är?