04:20 i går morse ringde väckarklockan och jag, Titanen och Klas hoppade snabbt upp ur våra sängar i den lägenhet vi hyrt i Motala. Vi tryckte i oss en ansenlig mängd müsli, utförde diverse toabestyr och tog på oss våra cykelkläder innan vi rullade ned till starten av Vätternrundan. Noterbart var att Titanen utförde något mer toabestyr än oss övriga då han duschade och sedan applicerade deodorant under armarna. Jag tror han var rädd för att någon skulle tycka att han luktade dåligt under dagen.
Vid starten var det sjukt kallt, ca 7 grader, och vi skakade som hundar när vi stod och väntade. Dock så var det en snubbe som stod bredvid oss som tydligen tyckte att 7 grader var varmt då han körde i kortbyxor och kortärmat.
Exakt 05:26:08 rullade vi över startmattan och hade då 30 mil framför oss. Det fanns ingen större organiserad klunga i vår startgrupp utan vi började köra på tillsammans med några ryssar. Vi var kanske 10 st som hjälptes åt med farthållningen. Det föll bort folk längs vägen men kom till några med jämna mellanrum när vi körde om långsammare klungor. Det var dock fler som föll bort än som kom till så vi blev en mindre och mindre grupp.
En bit innan Jönköping (11 mil) hookade vi upp med 2 killar, Alexander från Jönköping och Tobias från Vikingstad. Vår lilla grupp hängde sedan ihop till backen i Medevi (28 mil) där den sprack något. Alla jobbade på bra och bidrog hela dagen.
Första stoppet under rundan blev i snabbdepån i Fagerhult (14 mil). Då hade vi snittat 33,6 km/h i mot/sidvinden och jag började tro att min målsättning (som jag inte berättat för de övriga) om att få in gruppen på under 9 timmar kanske skulle kunna uppnås.
Precis när vi rullade ut från depån kom en riktigt stor organiserad klunga körandes. Vi hade inte fått upp farten så de kom ikapp och började skrika och domdera om att vi skulle hålla oss undan och att vi fick lägga oss längst bak om vi ville åka med. Lite överdrivet kan jag tycka då jag inte tror att vår 5 personersgrupp togs särskilt mycket plats men samtidigt tänkte jag att detta kanske är en grupp som kör ganska fort och att det kunde vara skönt att åka med ett tag utan att behöva dra. Efter någon minuter frågade jag dock en av deltagarna i gruppen hur fort de körde och fick då svart: "här kör vi jävligt fort." Efter en följdfråga fick jag veta att de satsade på att klara 12 timmar varpå jag meddelade att det var alldeles för långsamt och cyklade om och ifrån klungan tillsammans med den lilla femmannagruppen.
Nästa stopp blev Boviken (23 mil). Det stoppet kom som en välsignelse för mig då jag varit extremt kissnödig i några mil. Klas noterade att jag i stort sett flög av cykeln för att lätta på trycket så snabbt som möjligt.
När vi rullade ut från Boviken hade vi exakt 2 timmar och 10 minuter kvar till 9 timmar och det var 7 mil kvar att cykla. Nu tänkte jag att det här ska fn gå vägen.
Från Boviken tillkom det någon person till gruppen. Dock så började det visa sig att vi varit ute ganska länge och ganska långt då förningarna blev kortare och kortare. Jag kände mig emellertid fortsatt stark och försökte ta så mycket ansvar som möjligt. Mellan Hammarsundet (26 mil) och Medevi var det rejält krokigt på vissa håll men jag hade nio timmar i huvudet så jag körde på så mycket som möjligt i fronten. Vi hade fått en liten svans varav en snubbe verkade vara rejält stark. Han låg bak i svansen för att sedan göra ett rejält ryck från gruppen för att sedan falla ner i svansen igen. När han gjort det för tredje gången kunde jag inte hålla käften längre utan frågade om det inte var bättre att han hjälpte till med att dra gruppen istället för att köra som en jo-jo. Han surnade till och muttrade något ohörbart tillbaka. Mitt utspel gav dock önskad effekt och han tog en monsterförning som varade i flera kilometer. Efter att jag och han växeldragit ett tag kom vi ikapp en stor grupp som körde rätt fort. Det var då knappt 2 mil kvar och jag visste att om vi bara snittade 30 km/h sista biten så skulle vi klara 9 timmar. Ganska skönt att få åka med enkelt någon mil med den vetskapen.
Gruppen var ganska stor och det blev rätt trångt på de små vägarna sista biten in. Tyvärr så blev Titanen trängd i en korsning och gick omkull med ca 5 km kvar. Det gick emellertid bra och han var snabbt uppe och klarade sig utan skador.
Jag rullade över tidmattan exakt 14:08:00, dvs efter 8 timmar 51 minuter och 52 sekunder. Grabbarna grus rullade in just efteråt.
Jäkligt kul att klara sub 9 i en liten grupp och att alla tre som åkte ner klarade av det. Kul att se viljan som både Klas och Titanen levererade.
Dessutom väldigt kul att känna sig pigg och stark hela vägen, jag har aldrig känt mig piggare efter en vätternrunda än i år. Kanske blir det en satsning på sub 8 till nästa år.
Tack grabbar för en härlig utflykt!
Nu är resan från Norrlands Venedig till det verkliga Venedig påbörjad. Vi tog tåget igår kväll till Arlanda och nu sitter vi och väntar på flyget.
