Till min fru

Idag är det exakt 7 månader sedan jag och J gifte oss och det var då exakt på dagen 17 år sedan vi blev tillsammans. Vi kände att 17 års betänketid räckte.

På bröllopsfesten höll jag ett litet tacktal där jag började med att tacka mina föräldrar, svärföräldrar, syskon med respektive, vänner osv för att de alla är en bidragande orsak till att jag är så välartad och framgångsrisk ;-)

Sedan tackade jag min precis nyblivna fru och då sa jag följande:

"Tack för att du vill leva resten av ditt liv tillsammans med mig trots att du är en av de intelligentaste människorna jag träffat…

Tack för att du redan delar mitt liv samtidigt som du låter mig ha mitt eget. Tack för att du förstår mig som ingen annan. Jag vill också tacka dig för att du står ut med mig och mina brister och mina fel, jag vill tacka dig för att du gett mig världens finaste son och den kärlek du ger mig och Henning varje dag.

Johanna, du äger mitt hjärta. Med dig vid min sida är jag aldrig ensam. Min svaghet, min rädsla och min oro ser du och delar med mig. Men du ser även min glädje, mina drömmar och mina styrkor.

Du är en stor del av min styrka, utan dig är jag så mycket mindre.

I dag är jag otroligt lycklig och det är tack vare dig. Jag är väldigt stolt över det vi har tillsammans."

Nu  7 månader senare är jag fortfarande stolt över det vi har tillsammans och det är jag övertygad om att jag kommer vara det för alltid.