Ny cykel - tysken har kommit

Idag innan lunch kom det tydligen en lastbil hem till oss och lämnade av ett paket. Tvååringen i hushållet som känner sin far kommenterade leveransen med följande ord: "lastbilen kom med pappas cykel, då blir pappa glad".

Nedan bjuder jag på ett bildspel från uppackningen av den.

Stabil kartong

Väl packad

Oj vilka stora hjul

Det där skyddet bakom kransen kanske får vara kvar

Nej det fick det inte

En matchande buff - coolt...

Fräscht med vita handtag - undra hur länge

happymtb-korrekt bild i soffa

Jag har inte hunnit provcykla den ännu men det ser i varje fall snabb ut.

Ett år

Idag är det ett år sedan jag och Johanna sa ja till varandra i Vännäs kyrka.

Orden jag sa i mitt tal på bröllopsfesten tål att upprepas: "Jag är väldigt stolt över det vi har tillsammans."

I kväll ska vi fira vår första bröllopsdag med pompa och ståt.

Dubbla pass och död sensor

I morgon kommer det inte finnas så mycket tid för träning då frun jobbar natt i natt och behöver sova en bra bit in på dagen i morgon och när hon har vaknat så är det dags för att fira vår första bröllopsdag.

På grund av morgondagens begränsade utbud av tid passade jag på att köra dubbla pass idag istället och jag började med att i förmiddags köra 2 st 20 min intervaller på 300 watt inomhus på monarken.

Efter några timmars vila var det sedan dags för dagens andra pass och det blev 2,5 timmar cykling, denna gång utomhus. Jag försökte hålla uppe farten hyfsat vilket gick rätt ok trots förmiddagens pass förutom sista halvtimmen då jag helt plötsligt blev rejält trött. Jag hade under passet lagt in 4 st 30 sek spurter vilket nog bidrog till tröttheten. På de 2,5 timmarna hann jag cykla just precis under 8 mil vilket innebär att rullsnittet var ca 32 km/h.

Det var tur att jag körde på väl kända vägar och kunde kolla upp distansen i efterhand då hastighetssensorn till min cykeldator dog i början av passet. Det verkar vara stendöd och reagerar inte ens på en stark köksmagnet.Lite oroande är det att detta inte var den sensor som strulade på Mallorca (som jag efter många om och men fick att fungera) utan att det var den andra av mina två sensorer. Risken är alltså att jag snart står helt utan. Det väntar alltså framtida utgifter men pengar sägs ju vara till för att användas och vad gör man inte för att bidra till förbättrad konjunktur i samhället...

Puls är trubbigt - monark är vasst

Som jag nämnde i gårdagens inlägg så slog jag wattrekord på fyrorna trots att jag kände mig rätt seg i kroppen. Ytterligare en intressant notering från gårdagens pass var att pulsen var lägre än vanligt trots en god prestation. Första intervallen slutade på en puls på 170 slag/minuten vilket är 4-5 slag lägre än vad jag brukar ha på första intervallen på dylika pass. Sista intervallen slutade på 180 slag vilket även det är några slag lägre än vanligt.

Hade jag bara gått på känsla och puls så hade jag troligen gjort någon av två följande tolkningar under passet igår.
1)    Då kroppen känns seg och pulsen går inte upp är jag inte tillräckligt återhämtad efter veckans tidigare pass.
2)    Pulsen går inte upp för att jag inte tar i tillräckligt mycket.

Båda dessa alternativ hade troligen lett till ett sämre träningspass då senario ett troligt lett till en justerat träningsupplägg till något mindre slitsamt och senario två till att jag kört på som satan på de första intervallerna och sedan inte kunna fullfölja hela passet på grunda av utmattning.

Slutsatsen är alltså att puls är ett ganska trubbigt verktyg på den bevisligen kan variera ganska många slag vid samma ansträngning vid olika tillfällen och att man lätt kan bli lurad om man tränar allt för slaviskt efter pulsen.

Det är onekligen rätt bra att då och då kunna träna under så kontrollerade former som Monarkcykling erbjuder.

Wattrekord och dålig form

Jag har känt mig trött och hängig hela dagen idag och tänkte länge att idag måste jag nog ställa in träningen. Det var extra lockande att ställa in då det regnat och varit kring 4 grader ute hel dagen. Tillslut tog jag mig dock samman och knallade upp på övervåningen och satte mig på Monarken.

Det stod 4 min intervaller på schemat och under uppvärmningen kändes det fortsatt seg och dåligt.

Jag lastade i 4 kg i viktkorgen och hoppades att jag skulle kunna hålla ca 90 i kadens vilket jag lyckades trots den mindre bra känslan. Det blev till och med så att snittkadensen landade på 94 på första intervallen och sedan 95 på de övriga tre. Det ger alltså en watt på 376 på första och 380 på de senare.

Så mycket har jag aldrig snittat på 4 st 4 min intervaller så trots en seg dag och en ganska seg känsla så slog jag wattrekord. Hade jag bara gått på känslan så hade jag tyckt att det var ett kasst pass istället för det bästa någonsin.

Slutsatsen är alltså att känslan inte alltid säger sanningen den lögnhalsen.

Säsongspremiär och deltagarrekord

Vi har ikväll haft säsongspremiär för cykelklubbens gemensamma träningar på landsvägen. Vi hade tur och kvällen bjöd på både sol och hyfsad temperatur.

Det blev en premiär med deltagarrekord då hela 12 cyklister dök upp vilket var väldigt bra för vår lilla klubb. Det var både de som cyklat väldigt mycket och de som var mer eller mindre helt nya i sporten.

Vi började med att var och en fick presentera sig kort och sedan hade vi en snabb genomgång kring vad man ska tänka på när man cyklar i klunga. Efter det gav vi oss av på en gemensam uppvärmning för att sedan leta oss till Lägerbacken där vi körde lite intervaller. Var och en fick själv bestämma var i backen man vill starta och sedan körde alla till toppen där vi återsamlades för att sedan rulla ner och sedan köra igen. Det blev totalt 4 svängar uppför backen. Intervallerna sved på riktigt bra i benen för mig och nog även för de flesta övriga.

Efter detta delade vi in oss i två grupper och körde en sväng på 12-13 km innan vi återsamlades och avslutade träningen.

Förhoppningsvis var det givande för alla och vi hoppas att uppslutningen blir bra även framöver på dessa tisdagsträningar.

Försovning, hårdköring och cykelmekka

Morgonen började stax efter kl 7 med att sonen vaknade och ville stiga upp och bygga duplo. Då han ville att hans mor skulle följa med fick jag förmånen att ligga kvar i sängen en stund. Jag ställde fram klockan en timme och somnade om. Tydligen var det dock så att klockframställningen inte var så framgångsrik för efter drygt två timmar kom frun in och frågade när det var jag skulle ut och cykla. Då var det 25 minuter kvar till den tid vi hade bestämt att träffas för dagens cykeltur. Det blev med andra ord lite stressigt då jag skulle äta frukost, byta om, fylla flaskor och pumpa cykeln på dessa kvarvarande minuter. Jag klarade det nästan och var inte mer än 2 minuter sen till samlingen.

Vid samlingsplatsen stod bror samt hans namne Tomás som är ganska nyinflyttad till Vännäs. Det var första gången han hängde med oss ut och cyklade och det visade sig att han var både trevlig och dessutom en riktigt stark cyklist.

Turen gick till Umeå via Överboda, Rödtjärnsberget och Hössjö och det blev hårdkörning nästan direkt från start. Det började med att någon tog en hårdare förning och sedan var det igång. För att det skulle bli ännu lite hårdare så var det kraftig kantvind ungefär 37 av de 47 km in till Umeå.

I Umeå blev det ett besök på Mekka för fika och samtal innan vi åter styrde kosan tillbaka mot Vännäs via Sörfors och Överboda.

På vägen hem fortsatte hårdkörningen i kantvinden och benen fick sig en bra omgång. Farten på passet landade på 34 km/h och bortser man från de km vi cyklade inne i stan i Umeå så var snittfarten 34,5 km/h.

Förövrigt bör det nämnas att jag vann spurten om Vännäs-skylten tämligen enkelt, att det sedan inte var någon annan som spurtade tycker jag är oväsentligt i sammanhanget.

MMA, cykling och mjölksyra

I kväll har jag kört ett kampsportsinspirerat träningspass i samband med att sonen skulle sövas. Det ska iofs sägas att det var junior som var den mest aktiva i detta pass och han körde någon form av helikopterteknik som innebar att olika kroppsdelar med jämna mellanrum träffade mig på mer eller mindre skadliga ställen. Jag jobbade mest med att försöka hålla upp garden så gott det gick. Trots detta var det jag som avgick med segern då junior efter ungefär 40 minuter låg utslagen på min arm.

Tidigare under dagen fick jag ca 40 minuter över vilka jag använde för att cykla. Jag tog racern och åkte ut och körde 20 och 40 sek spurter tills det sprutade mjölksyra ur öronen. Sedan for jag hem.

Det går alltså att köra sig ordenligt trött även om man inte har så mycket tid över.

Lunchrace och riddarrustning

Då det inte finns någon tid för träning i kväll och troligtvis inte heller någon tid i morgon så tog jag en något längre lunch idag och körde ett cykelpass på dryga timmen.

Mattias på Aktivitus har beordrat mig att köra ett pass som heter MTB-race och kortfattat innebär det att jag ska köra 90 sek på nästan max följt av 8 minuter på trävlingsfart. Nu körde jag racer istället för MTB men enligt samma upplägg som visade sig vara jättejobbigt.

För första gången sedan hemkomsten var det roligt att cykla vilket berodde på att kroppen kändes något bättre än vad de gjort de senaste passen, det kändes alltså inte längre som jag var sjuk. Att det blåste helt absurt mycket gjorde då inte så mycket.

Något annat jag försökte träna på idag var att köra snabbt i kurvorna vilket är något jag är riktigt dålig på. Jag är helt enkelt en fegis och har grymt svårt att låta bli bromsarna. Jag kanske får ta på mig hockeyutrustningen och testa lite gränser för att känna att jag kan köra betydligt fortare än vad jag vågar göra i dagsläget. Ett annat alternativ skulle kunna vara att köra i en riddarrustning. Utan dylika skydd gör det ju så sjukt ont att krascha vilket gör att tar till alldeles för mycket marginaler.

Skit

Jag tycks ha någon form av skit i kroppen (nu menar jag inte ordagrant då toabesöken fungerar utan problem) som gör att jag känner mig trött och hängig. Frun klagar på likande symptom. Denna skit har gjort att både dagens och gårdagens cykelpass har känns riktigt dåliga - eller som man också skulle kunna säga; skit.

Dessutom lyckades jag pricka av gårdagens sämsta väder när jag var ute och cyklade vilket innebar att jag fick känna på både storm, regn och en hel del hagel. Cykling när den är som trevligast med andra ord... Detta innebär att cykeln nu ser ut som skit och att vinterns noggranna topsning av den är som bortblåst.

Nu hoppas jag att lite vila kommer göra att skitkänslan försvinner och att formen infinner sig.