Puls är trubbigt - monark är vasst

Som jag nämnde i gårdagens inlägg så slog jag wattrekord på fyrorna trots att jag kände mig rätt seg i kroppen. Ytterligare en intressant notering från gårdagens pass var att pulsen var lägre än vanligt trots en god prestation. Första intervallen slutade på en puls på 170 slag/minuten vilket är 4-5 slag lägre än vad jag brukar ha på första intervallen på dylika pass. Sista intervallen slutade på 180 slag vilket även det är några slag lägre än vanligt.

Hade jag bara gått på känsla och puls så hade jag troligen gjort någon av två följande tolkningar under passet igår.
1)    Då kroppen känns seg och pulsen går inte upp är jag inte tillräckligt återhämtad efter veckans tidigare pass.
2)    Pulsen går inte upp för att jag inte tar i tillräckligt mycket.

Båda dessa alternativ hade troligen lett till ett sämre träningspass då senario ett troligt lett till en justerat träningsupplägg till något mindre slitsamt och senario två till att jag kört på som satan på de första intervallerna och sedan inte kunna fullfölja hela passet på grunda av utmattning.

Slutsatsen är alltså att puls är ett ganska trubbigt verktyg på den bevisligen kan variera ganska många slag vid samma ansträngning vid olika tillfällen och att man lätt kan bli lurad om man tränar allt för slaviskt efter pulsen.

Det är onekligen rätt bra att då och då kunna träna under så kontrollerade former som Monarkcykling erbjuder.