Morgonen började stax efter kl 7 med att sonen vaknade och ville stiga upp och bygga duplo. Då han ville att hans mor skulle följa med fick jag förmånen att ligga kvar i sängen en stund. Jag ställde fram klockan en timme och somnade om. Tydligen var det dock så att klockframställningen inte var så framgångsrik för efter drygt två timmar kom frun in och frågade när det var jag skulle ut och cykla. Då var det 25 minuter kvar till den tid vi hade bestämt att träffas för dagens cykeltur. Det blev med andra ord lite stressigt då jag skulle äta frukost, byta om, fylla flaskor och pumpa cykeln på dessa kvarvarande minuter. Jag klarade det nästan och var inte mer än 2 minuter sen till samlingen.
Vid samlingsplatsen stod bror samt hans namne Tomás som är ganska nyinflyttad till Vännäs. Det var första gången han hängde med oss ut och cyklade och det visade sig att han var både trevlig och dessutom en riktigt stark cyklist.
Turen gick till Umeå via Överboda, Rödtjärnsberget och Hössjö och det blev hårdkörning nästan direkt från start. Det började med att någon tog en hårdare förning och sedan var det igång. För att det skulle bli ännu lite hårdare så var det kraftig kantvind ungefär 37 av de 47 km in till Umeå.
I Umeå blev det ett besök på Mekka för fika och samtal innan vi åter styrde kosan tillbaka mot Vännäs via Sörfors och Överboda.
På vägen hem fortsatte hårdkörningen i kantvinden och benen fick sig en bra omgång. Farten på passet landade på 34 km/h och bortser man från de km vi cyklade inne i stan i Umeå så var snittfarten 34,5 km/h.
Förövrigt bör det nämnas att jag vann spurten om Vännäs-skylten tämligen enkelt, att det sedan inte var någon annan som spurtade tycker jag är oväsentligt i sammanhanget.
Du har rätt - en vinst är alltid en vinst.
SvaraRadera