Tempopendling och dödsväder

Idag var det premiär för pendling med cykel till och från jobbet. I mitt träningsprogam stod det tröskelintervaller på schemat men istället för att köra 2 st intervaller a 20 minuter körde jag en lång intervall på väg in till Umeå.

Jag tog det lugnt första 10 minuterna innan jag började trycka på. Förhoppningen var att jag skulle klara av de 34 km under 60 minuter men stockar till ben och rak motvind på några sekundmeter gjorde att jag missade med ca 2 minuter.

Tanken men hemresan var att jag skulle ta det ganska lugnt då vi hade träning med cykelklubben direkt efteråt. Det började dock regna 2 minuter efter att jag påbörjat turen hem så jag tryckte på för att hålla värmen och efter ett tag insåg jag att den vind jag hade mot mig på väg in till jobbet nu var i ryggen och att det gjorde att snittfarten var relativt hög. Denna insikt fick mig att trycka på lite mer än vad jag tänkt då det alltid är trevligt med hög fart och det gjorde att passet utvecklade sig till någon form av sweetspot-pass istället för ett lugnt pass.

När jag kom hem var det bara att kasta av sig de sjöblöta cykelkläderna och ta på nya för att rulla ner till klubbträningen. Nu hade tyvärr regnet tagit ytterligare fart men trots detta var det 8 tappra personer som dök upp och som fick cykla i ösregn och ca 6 grader. Så långt från propagandacykling man kan komma och alla frös, vissa mycket och andra jättemycket.

Nu ser det dock ut som att vädret ska vända och att det kanske till och med blir lite cyklingen med bar hud i slutet av veckan. Om ni har tur kommer det upp bilder på bloggen.