Betongben genom träsk och mark

Veckan träningsprogram innehåller en herrans massa distans då tanken är att utsätta kroppen för något den inte är van vid för att nästa vecka lätta på träningen och sedan invänta formtoppen inför kommande lopp de närmaste veckorna.

Mycket distans innebär även mycket tid vilket kan vara svårt att få ihop då man även har ett jobb att sköta och en familj som man vill hinna träffa. Det blir därför en del pusslande för att få ihop det. Då frun var borta idag och hade med sig junior samtidigt som det bjöds på en stor mängd datastrul på jobbet passade jag på att kompa ut någon timme och avverka veckans längsta pass i kväll. Planen var att köra från Umeå till Bullmark, vidare mot Botsmark och Vindeln för att sedan cykla längs med Vindelälven till Vännäsby och sedan tillbaka till Umeå.

Jag kände ganska snabbt att benen var tunga idag vilket inte blev bättre av att det var ganska rejäl motvind fram till Bullmark där jag stannade på lanthandeln för att köpa en cola då jag bestämt mig för att fylla på med lite socker med ungefär en timmes mellanrum på dagens pass. I Bullmark svängde jag mot Gravmark och Botsmark och hade inte längre motvind men istället så var vägen fram till Botsmark en enda lång slakmota vilket inte direkt gjorde att benen kändes piggare. Träningsfilen säger att det var 0,5% lutning i 28 km.

Dagens andra lanthandelsbesök skedde efter att jag klarat av slakmotan och var framme i Botsmark där det återigen blev en Cola och även en lite chokladbit. Efter detta energiintag började jag cykla mot Vindeln men det visade sig tyvärr att det var den näst sämsta vägen i mannaminne. De hade "lagat" vägen genom att lägga ut oljeklister och sedan enorma mängder med löst grus som låg över hela vägen. Då jag inte hade med mig någon pump och inte var så sugen på att få punktering mitt ute i ödemarken bestämde jag mig för att vända och välja en annan väg.

Tillbaka i Botsmark tog jag vägen via Mickelsträsk och Flurkmark mot Umeå. Tyvärr såg jag inte till de två kameler som tydligen bor i Mickelsträsk.

I samband med den uteblivna kameltittandet började jag bli ännu segare än tidigare då jag precis som så många gånger tidigare fick en svacka efter ca 2,5 timmar. Jag gnetade dock vidare en halvtimme till innan jag stannade och åt upp den banan jag snott med mig från jobbet. Bananen gjorde susen och jag kände mig snart piggare igen.

I Flurkmark tog jag vägen mot Hissjö där jag planerade att stanna på dagen tredje lanthandel för att fylla på vätska. När jag närmade mig insåg jag att klockan snart var 19 och misstänkte att de skulle stänga butiken vilket gjorde att jag fick öka tempot rejält i några kilometer. Som den otroligt vältajmade person jag är så klev jag in på butiken kl 18:59 för att köpa dagen tredje cola samt en godispåse som jag la i ryggfickan för att ha om det behövdes.

Från Hissjö tänkte jag ta vägen mot Backen men jag hann bara köra knappt 2 kilometer innan jag såg att det var den sämsta vägen i mannaminne då de tagit bort asfalten så det var bara att vända om och ta 363:an mot Umeå och Västerslätt.

Framme i Umeå skarvade jag på rundan genom att köra från Västerslätt till Backen och sedan den så kallade sörforsrudan.

Med en liten omväg inne i Umeå blev denna runda precis över 15 mil. Då de stumma benen tog mig runt med ett rullsnitt på 31 km/h blev det inte passet riktigt 5 timmar men det var väldigt nära.

Även om benen var tunga så var det ytterligare ett trevligt pass i osannolikt bra väder och man blir nästan så salig att man börjar tal i tungor av att cykla i kvällssolen och känna lukten av hägg och nyklippt gräs.

slakmota

Inga kameler syntes till

Grabbarna var inte hemma

Cykel framför älv

På väg att bli avhängd av min egen skugga?

Dagens runda

Träna låg - bli trött

Eftersom det blev rätt lite cyklat i helgen tog jag med cykeln i bilen när jag åkte in till jobbet igår för att sedan cykla hem efter arbetsdagen och då cykla en lite längre väg en vanligt. Vägen jag valde gick via Vindeln och Tvärålund och bjöd på fantastiska vyer i fantastiskt kvällsväder.

Då jag hört att det nya svarta är att träna med låga energinivåer så gav jag mig av vid 17.30 utan att ha ätit något sedan lunchen som bestod av fisk och några små potatisar. När jag var framme i Vindeln efter knappa 6 mil började den utebliva middagen göra sig påmind genom en kraftig hungerkänsla och även en viss matthet i kroppen. Mattheten kan även ha haft att göra med att jag lagt in några 30 sek spurter som brukar suga musten hur mig. Detta gjorde att jag tog ett kort stopp för att äta den nödsnickers jag hade med mig för att sedan rulla vidare hemåt.

Problemet efter stoppet var att jag nu helt plötsligt hade rejält med motvind vilket inte gjorde att jag direkt kände mig piggare så det var bara att borra ner huvudet och köra så gott det gick för att komma hem.

Efter dryga 9 mil och ytterligare någon spurt var jag jättetrött och sista milen gick rätt tungt. Efter just över 3 timmar var jag dock hemma och hade avverkat nästan på metern 10 mil. Efter dusch och ombyte satt det bra med middag några timmar senare än vanligt.

Att jag cyklade hem igår gjorde att jag inte hade någon bil att ta till jobbet idag så det fick bli ytterligare en sväng på cykeln, denna gång utan omväg. Gårdagen pass satt kvar rejält i benen och jag kan säga att det inte direkt blev något hastighetsrekord idag.

Tillbaka efter ebola - det gick åt skogen

Efter att ha vilat tre dagar från träning på grund av en lättare förkylning blev det i eftermiddag ett pass i skogen. Det blev en runda med ganska låg intensitet som innehöll en blandning av stigar och grusväg och jag var ute ca 1 timme och 45 minuter.

Helt otroligt vad mycket det hänt ute i naturen sista veckorna, rätt trevligt att sommaren är här helt plötsligt.

Bjuder på lite bilder.

stig

mastigt

nöjd gubbe

sommarälv

strandpromenad

Träningstävling - Ronde van Vännäs

I går arrangerade vi träningstävling under Vännäs CKs flagg. Vi körde 3 varv på en bana som var ganska exakt 10 km. För att få lite känsla av vårklassiker så innehöll varje varv ca 2 km grusväg. Vädret var dock fantastiskt och grusvägen ganska slät så det blev inte riktigt lika episkt som Ronde van Vlaanderen eller Paris-Roubaix.

Vi var 10 cyklister som kom till start och tuffast var Jonas B som körde med sin grymt snygga fixie.

Jag hade bestämt mig innan för att köra några tempoökningar och körde ca 4-5 ryck. Bror var dock ännu offensivare och körde ännu fler ryck så jag fick även träna på att täppa luckor. Detta ryckande gjorde att tempot blev extremt ojämt och var inte optimalt för att hålla någon vidare fart men det blev väldigt bra träning.

Sista halva varvet gick väldigt avvaktande innan bror drog iväg en långspurt. Jag kom in på hjul ganska snabbt och kunde gå förbi en bit innan mål och vinna med ungefär ett hjul. Titanen som var med mig och bror i täten hel vägen rullade in på en tredje plats.

Efter att alla gått i mål avslutade vi med kaffe, gifflar och lite eftersnack. Sammanfattningsvis var det en riktigt trevlig tillställning.

Inte så jämn fart

Bärsärkarrunda och bad

Strax innan 10 idag rullade jag och bror iväg på en cykeltur. Vi skulle cykla Vännästrampet-rundan bakvägen så vi började köra mot Bjurholm. Första 10 minuterna gick lugnt men sedan brakade det loss och vi körde sedan mer eller mindre som satan resten av rundan.

Vi var i Nordmaling på mindre än två timmar och då hade vi snittat drygt 37 km/h. Detta gjorde att vi var före tidschemat vilket innebär att pizzahaket där vi planerat in lunch inte öppnat ännu men vi fick komma in och beställa ändå.

Efter att ha tryckt en rullkebab så bar det av mot Vännäs igen. Nu gick det inte lika snabbt eftersom det var mot och sidvind hela vägen hem men vi försökte hålla uppe intensiteten ändå.

Vi var tillbaka i Vännäs efter mindre än 3:30 i rulltid och hade snittat 35,7 km/h.

Det blev men andra ord ett riktigt hårt och ganska långt pass. Kroppen kändes bra mest hela tiden utom ett tag kring 10 mil då jag fick någon form av suspekt ryggsmärta som dock försvann efter några minuters stretching.

Efter hemkomst blev det fika och sedan var det dags att inviga en av juniors födelsedags presenter från igår, utonhuspoolen, vilket junior tyckte var fantastiskt kul och nu har han badat i plaskpool lika många gången denna sommar som föregående.

Nu hoppas jag på jag på svenskt vm-guld för att knyta ihop en bra dag.

Skäggig gubbe

Kyrka av glas

Bror bombar på

Kvalitetshak

Gubbe som just ätit kebab

Kyrka av sten

Bad i trädgården

Kalas och snabbrunda

Idag har junior haft tvåårskalas i trädgården. Det var fantastiskt väder och junior var väldigt nöjd med att kalaset var ute, att han fick träffa alla i släkten och över att få massa roliga paket med bra innehåll. Han var dock inte så särskilt intresserad av fikat så där fick jag göra en insats så att det inte skulle bli så mycket över.

Efter kalaset såg jag bröderna Sedin gå till VM-final och efter den gav jag mig ut på en runda med cykeln.

Det blev lite snabbkörning och sedan några varv uppför den legendariska stigningen Col de Pengsjölia. Från att igår ha gett upp efter en minut på 360 watt så körde jag idag några av de snabbaste svängarna jag gjort i den backen. Sömn och kakor var nog det som gjorde susen. Tror jag ska satsa på det i större omfattning framöver, vanligtvis brukar jag bara köra på delen med kakor.

Avbrott

Efter en riktigt tuff vecka på jobbet, lite sömn och ett sjukdomsvirus virvlande i huset försökte jag mig på ett träningpass i kväll. Det gick åt skogen nästan direkt. Redan efter minut ett av den första av fyra planerade intervaller gav jag upp då kroppen protesterade och det dessutom fanns inte någon mental styrka idag.

Förhoppningsvis var detta bara ett tillfälligt svacka och jag hoppas både kropp och huvud är tillbaka på banan snart igen efter en natt med ordentligt med sömn.

Nu ska jag genomsöka skafferiet för att se om det finns något att trycka in i huvudet.

Blöt premiär och vitt är inte vitt för alltid

Kroppen kändes lite bättre idag så jag bestämde mig för att köra ett träningpass även om jag är lite rosslig och småhänging.

Det blev premiär på MTBn tillsammans med gänget som cyklar MTB varje torsdag och söndag. Det blev knappa 3 mil på väldigt varierat underlag med en hel del blöta inslag och även en hel del backar.

Det var jäkligt kul och cykeln kändes grym. Enda problemet var att bromsarna tog väsentligt bättre än vad jag är van vid från den gamla mtbn så jag hade en tendens att bromas för hårt mest hela tiden.

Förövrigt är de vita handtagen inte så vita längre då jag lyckades köra ner hjulet i ett lerhål vilket gjorde att jag åkte över styret och begravde händerna i lera. Leriga händer och vita handtag är tydligen ingen bra kombination...

Delar av dagens gäng

Vita strumpor var inte dagens bästa beslut...

Inte så vitt längre

Inställt och en liten tävling

Då jag har en lättare huvudvärk, känner av lite halsont och är allmänt trött i kroppen så blev kvällens planerade träning inställd. Det blev istället att montera pedalerna på den nya MTB och rulla i närområdet ca 15 minuter utan att ens byta om.

Första intrycket av cykeln var positivt även om det långt ifrån var något riktigt test.

Förövrigt så ligger frun sjuk med feber så jag tänkte vi kunde ha en gissningstävling kring hur lång tid det tar innan även jag är ordentligt sjuk. I potten ligger en punkterad slang och en ventilhatt.

Tempopendling och dödsväder

Idag var det premiär för pendling med cykel till och från jobbet. I mitt träningsprogam stod det tröskelintervaller på schemat men istället för att köra 2 st intervaller a 20 minuter körde jag en lång intervall på väg in till Umeå.

Jag tog det lugnt första 10 minuterna innan jag började trycka på. Förhoppningen var att jag skulle klara av de 34 km under 60 minuter men stockar till ben och rak motvind på några sekundmeter gjorde att jag missade med ca 2 minuter.

Tanken men hemresan var att jag skulle ta det ganska lugnt då vi hade träning med cykelklubben direkt efteråt. Det började dock regna 2 minuter efter att jag påbörjat turen hem så jag tryckte på för att hålla värmen och efter ett tag insåg jag att den vind jag hade mot mig på väg in till jobbet nu var i ryggen och att det gjorde att snittfarten var relativt hög. Denna insikt fick mig att trycka på lite mer än vad jag tänkt då det alltid är trevligt med hög fart och det gjorde att passet utvecklade sig till någon form av sweetspot-pass istället för ett lugnt pass.

När jag kom hem var det bara att kasta av sig de sjöblöta cykelkläderna och ta på nya för att rulla ner till klubbträningen. Nu hade tyvärr regnet tagit ytterligare fart men trots detta var det 8 tappra personer som dök upp och som fick cykla i ösregn och ca 6 grader. Så långt från propagandacykling man kan komma och alla frös, vissa mycket och andra jättemycket.

Nu ser det dock ut som att vädret ska vända och att det kanske till och med blir lite cyklingen med bar hud i slutet av veckan. Om ni har tur kommer det upp bilder på bloggen.

Ny cykel - tysken har kommit

Idag innan lunch kom det tydligen en lastbil hem till oss och lämnade av ett paket. Tvååringen i hushållet som känner sin far kommenterade leveransen med följande ord: "lastbilen kom med pappas cykel, då blir pappa glad".

Nedan bjuder jag på ett bildspel från uppackningen av den.

Stabil kartong

Väl packad

Oj vilka stora hjul

Det där skyddet bakom kransen kanske får vara kvar

Nej det fick det inte

En matchande buff - coolt...

Fräscht med vita handtag - undra hur länge

happymtb-korrekt bild i soffa

Jag har inte hunnit provcykla den ännu men det ser i varje fall snabb ut.

Ett år

Idag är det ett år sedan jag och Johanna sa ja till varandra i Vännäs kyrka.

Orden jag sa i mitt tal på bröllopsfesten tål att upprepas: "Jag är väldigt stolt över det vi har tillsammans."

I kväll ska vi fira vår första bröllopsdag med pompa och ståt.

Dubbla pass och död sensor

I morgon kommer det inte finnas så mycket tid för träning då frun jobbar natt i natt och behöver sova en bra bit in på dagen i morgon och när hon har vaknat så är det dags för att fira vår första bröllopsdag.

På grund av morgondagens begränsade utbud av tid passade jag på att köra dubbla pass idag istället och jag började med att i förmiddags köra 2 st 20 min intervaller på 300 watt inomhus på monarken.

Efter några timmars vila var det sedan dags för dagens andra pass och det blev 2,5 timmar cykling, denna gång utomhus. Jag försökte hålla uppe farten hyfsat vilket gick rätt ok trots förmiddagens pass förutom sista halvtimmen då jag helt plötsligt blev rejält trött. Jag hade under passet lagt in 4 st 30 sek spurter vilket nog bidrog till tröttheten. På de 2,5 timmarna hann jag cykla just precis under 8 mil vilket innebär att rullsnittet var ca 32 km/h.

Det var tur att jag körde på väl kända vägar och kunde kolla upp distansen i efterhand då hastighetssensorn till min cykeldator dog i början av passet. Det verkar vara stendöd och reagerar inte ens på en stark köksmagnet.Lite oroande är det att detta inte var den sensor som strulade på Mallorca (som jag efter många om och men fick att fungera) utan att det var den andra av mina två sensorer. Risken är alltså att jag snart står helt utan. Det väntar alltså framtida utgifter men pengar sägs ju vara till för att användas och vad gör man inte för att bidra till förbättrad konjunktur i samhället...

Puls är trubbigt - monark är vasst

Som jag nämnde i gårdagens inlägg så slog jag wattrekord på fyrorna trots att jag kände mig rätt seg i kroppen. Ytterligare en intressant notering från gårdagens pass var att pulsen var lägre än vanligt trots en god prestation. Första intervallen slutade på en puls på 170 slag/minuten vilket är 4-5 slag lägre än vad jag brukar ha på första intervallen på dylika pass. Sista intervallen slutade på 180 slag vilket även det är några slag lägre än vanligt.

Hade jag bara gått på känsla och puls så hade jag troligen gjort någon av två följande tolkningar under passet igår.
1)    Då kroppen känns seg och pulsen går inte upp är jag inte tillräckligt återhämtad efter veckans tidigare pass.
2)    Pulsen går inte upp för att jag inte tar i tillräckligt mycket.

Båda dessa alternativ hade troligen lett till ett sämre träningspass då senario ett troligt lett till en justerat träningsupplägg till något mindre slitsamt och senario två till att jag kört på som satan på de första intervallerna och sedan inte kunna fullfölja hela passet på grunda av utmattning.

Slutsatsen är alltså att puls är ett ganska trubbigt verktyg på den bevisligen kan variera ganska många slag vid samma ansträngning vid olika tillfällen och att man lätt kan bli lurad om man tränar allt för slaviskt efter pulsen.

Det är onekligen rätt bra att då och då kunna träna under så kontrollerade former som Monarkcykling erbjuder.

Wattrekord och dålig form

Jag har känt mig trött och hängig hela dagen idag och tänkte länge att idag måste jag nog ställa in träningen. Det var extra lockande att ställa in då det regnat och varit kring 4 grader ute hel dagen. Tillslut tog jag mig dock samman och knallade upp på övervåningen och satte mig på Monarken.

Det stod 4 min intervaller på schemat och under uppvärmningen kändes det fortsatt seg och dåligt.

Jag lastade i 4 kg i viktkorgen och hoppades att jag skulle kunna hålla ca 90 i kadens vilket jag lyckades trots den mindre bra känslan. Det blev till och med så att snittkadensen landade på 94 på första intervallen och sedan 95 på de övriga tre. Det ger alltså en watt på 376 på första och 380 på de senare.

Så mycket har jag aldrig snittat på 4 st 4 min intervaller så trots en seg dag och en ganska seg känsla så slog jag wattrekord. Hade jag bara gått på känslan så hade jag tyckt att det var ett kasst pass istället för det bästa någonsin.

Slutsatsen är alltså att känslan inte alltid säger sanningen den lögnhalsen.

Säsongspremiär och deltagarrekord

Vi har ikväll haft säsongspremiär för cykelklubbens gemensamma träningar på landsvägen. Vi hade tur och kvällen bjöd på både sol och hyfsad temperatur.

Det blev en premiär med deltagarrekord då hela 12 cyklister dök upp vilket var väldigt bra för vår lilla klubb. Det var både de som cyklat väldigt mycket och de som var mer eller mindre helt nya i sporten.

Vi började med att var och en fick presentera sig kort och sedan hade vi en snabb genomgång kring vad man ska tänka på när man cyklar i klunga. Efter det gav vi oss av på en gemensam uppvärmning för att sedan leta oss till Lägerbacken där vi körde lite intervaller. Var och en fick själv bestämma var i backen man vill starta och sedan körde alla till toppen där vi återsamlades för att sedan rulla ner och sedan köra igen. Det blev totalt 4 svängar uppför backen. Intervallerna sved på riktigt bra i benen för mig och nog även för de flesta övriga.

Efter detta delade vi in oss i två grupper och körde en sväng på 12-13 km innan vi återsamlades och avslutade träningen.

Förhoppningsvis var det givande för alla och vi hoppas att uppslutningen blir bra även framöver på dessa tisdagsträningar.

Försovning, hårdköring och cykelmekka

Morgonen började stax efter kl 7 med att sonen vaknade och ville stiga upp och bygga duplo. Då han ville att hans mor skulle följa med fick jag förmånen att ligga kvar i sängen en stund. Jag ställde fram klockan en timme och somnade om. Tydligen var det dock så att klockframställningen inte var så framgångsrik för efter drygt två timmar kom frun in och frågade när det var jag skulle ut och cykla. Då var det 25 minuter kvar till den tid vi hade bestämt att träffas för dagens cykeltur. Det blev med andra ord lite stressigt då jag skulle äta frukost, byta om, fylla flaskor och pumpa cykeln på dessa kvarvarande minuter. Jag klarade det nästan och var inte mer än 2 minuter sen till samlingen.

Vid samlingsplatsen stod bror samt hans namne Tomás som är ganska nyinflyttad till Vännäs. Det var första gången han hängde med oss ut och cyklade och det visade sig att han var både trevlig och dessutom en riktigt stark cyklist.

Turen gick till Umeå via Överboda, Rödtjärnsberget och Hössjö och det blev hårdkörning nästan direkt från start. Det började med att någon tog en hårdare förning och sedan var det igång. För att det skulle bli ännu lite hårdare så var det kraftig kantvind ungefär 37 av de 47 km in till Umeå.

I Umeå blev det ett besök på Mekka för fika och samtal innan vi åter styrde kosan tillbaka mot Vännäs via Sörfors och Överboda.

På vägen hem fortsatte hårdkörningen i kantvinden och benen fick sig en bra omgång. Farten på passet landade på 34 km/h och bortser man från de km vi cyklade inne i stan i Umeå så var snittfarten 34,5 km/h.

Förövrigt bör det nämnas att jag vann spurten om Vännäs-skylten tämligen enkelt, att det sedan inte var någon annan som spurtade tycker jag är oväsentligt i sammanhanget.

MMA, cykling och mjölksyra

I kväll har jag kört ett kampsportsinspirerat träningspass i samband med att sonen skulle sövas. Det ska iofs sägas att det var junior som var den mest aktiva i detta pass och han körde någon form av helikopterteknik som innebar att olika kroppsdelar med jämna mellanrum träffade mig på mer eller mindre skadliga ställen. Jag jobbade mest med att försöka hålla upp garden så gott det gick. Trots detta var det jag som avgick med segern då junior efter ungefär 40 minuter låg utslagen på min arm.

Tidigare under dagen fick jag ca 40 minuter över vilka jag använde för att cykla. Jag tog racern och åkte ut och körde 20 och 40 sek spurter tills det sprutade mjölksyra ur öronen. Sedan for jag hem.

Det går alltså att köra sig ordenligt trött även om man inte har så mycket tid över.

Lunchrace och riddarrustning

Då det inte finns någon tid för träning i kväll och troligtvis inte heller någon tid i morgon så tog jag en något längre lunch idag och körde ett cykelpass på dryga timmen.

Mattias på Aktivitus har beordrat mig att köra ett pass som heter MTB-race och kortfattat innebär det att jag ska köra 90 sek på nästan max följt av 8 minuter på trävlingsfart. Nu körde jag racer istället för MTB men enligt samma upplägg som visade sig vara jättejobbigt.

För första gången sedan hemkomsten var det roligt att cykla vilket berodde på att kroppen kändes något bättre än vad de gjort de senaste passen, det kändes alltså inte längre som jag var sjuk. Att det blåste helt absurt mycket gjorde då inte så mycket.

Något annat jag försökte träna på idag var att köra snabbt i kurvorna vilket är något jag är riktigt dålig på. Jag är helt enkelt en fegis och har grymt svårt att låta bli bromsarna. Jag kanske får ta på mig hockeyutrustningen och testa lite gränser för att känna att jag kan köra betydligt fortare än vad jag vågar göra i dagsläget. Ett annat alternativ skulle kunna vara att köra i en riddarrustning. Utan dylika skydd gör det ju så sjukt ont att krascha vilket gör att tar till alldeles för mycket marginaler.

Skit

Jag tycks ha någon form av skit i kroppen (nu menar jag inte ordagrant då toabesöken fungerar utan problem) som gör att jag känner mig trött och hängig. Frun klagar på likande symptom. Denna skit har gjort att både dagens och gårdagens cykelpass har känns riktigt dåliga - eller som man också skulle kunna säga; skit.

Dessutom lyckades jag pricka av gårdagens sämsta väder när jag var ute och cyklade vilket innebar att jag fick känna på både storm, regn och en hel del hagel. Cykling när den är som trevligast med andra ord... Detta innebär att cykeln nu ser ut som skit och att vinterns noggranna topsning av den är som bortblåst.

Nu hoppas jag att lite vila kommer göra att skitkänslan försvinner och att formen infinner sig.