Årskrönika 2013: juli-december

Juli
I juli åkt jag ner till Rättvik tillsammans med Mats T för att köra Mörksuggejakten som ingår i långloppscupen då jag fått blodad tand efter MTB-loppet i Skellefteå. Tanken var att även bror skulle med men han kunde tyvärr inte på grund av Tovas sjukdom

Gällande loppet så höll jag bra fart i den beryktade Vidablickbacken och tog rätt många placeringar i backen. Jag fick det dock lite tyngre på stigpartierna som kom efter backen då jag i grunden är kass på stigar och dessutom var lite stum i benen. Nivån på min cykling var dock acceptabel och efter några gruspartier började det återigen kännas riktigt bra.

Tyvärr gick det inte lika bra sedan då jag efter ca 80 minuter kraschade i en sandkurva och tappade luften. Jag körde dock vidare men kraschade för andra gången efter ca 2 timmar då en person gick i backen precis framför mig. Dessa krascher tog på kroppen rätt bra vilket gjorde att det gick tungt på slutet. Dessutom så hade större delen av min medhavda energi försvunnit då mina gels mosats vid första skrotningen och då jag tappade en flaska sportdryck vid den andra.

Efter 2 timmar och 56 minuter rullade jag i mål ganska energitom med en ömmande kropp. Målet innan start var att vara max 30% efter segraren vilket var kvaltiden till led 3 på cykelvasan. Nu missade jag det med 5-6 minuter.

Tyvärr visade det sig i efterhand att jag slagit i revbenen ganska rejält vilket skulle sitta i rätt länge och påverka träningen. Jag började med en veckas total vila för att sedan köra igång med cykling på racern. Det gick hyfsat så länge jag undvek de värsta potthålen och höll överkroppen stilla men att köra hårt eller växla tempo gick inget vidare. Dessutom gick smärtan ganska mycket upp och ner beroende på hur aktiv jag varit vilket gjorde att jag fick ställa in ett antal pass när det kändes sämre.

Tre veckor efter kraschen startade jag i Sundsvall Classics 10 milaklass vilket blev en ledsam historia för min del. Jag hade känt mig trött och hängig i några dagar men hoppades att det skulle släppa när jag kom igång, det gjorde det inte. Dessutom gjorde det rätt ont i revbenen vilket gjorde att när jag fått slita ont i 3 mil och vi kom till vägskälet där 5-milaklassens bana svängde av så valde även jag att svänga av där och bryta.

Ett par dagar efter loppet i Sundsvall stod jag återigen i startlinjen, denna gång i Gravmarkstrampet som är ett inbjudningslopp arrangerat av Jakob Nyström som går på vägarna kring Gravmark.

Loppet var ca 85 km och innehåll ett spurtpris och ett bergspris som extra krydda. Vi var ca 20 cyklister som rullade iväg i hällande regn men som tur var så var temperaturen ganska ok.

Vid bergspriset var vi tre stycken som kom iväg i en utbrytning som höll hela vägen in i mål. Jag lyckades dessutom ta hem spurten och vara först i mål.

Efter målgång var det fika och prisutdelning i Jakobs stuga med ett stort prisbord. Förutom en pokal fick jag med mig en deltaslip och en skiftnyckel hem. Sammanfattningsvis var det ett väldigt trevligt arrangemang.

I juli blev familjen dessutom stugägare vilket bara omnämndes i förbifarten i bloggen. Vi tillbringade större delen av sommaren i stugan som ligger utanför Nordmaling och har trivts fantastiskt bra.

Augusti
I augusti kunde jag träna hyfsat obehindrat även om jag fortfarande kände av skadan.

11 augusti arrangerade VCK Vännästrampet för tredje gången och det blev deltagarrekord. Innan var vi lite oroliga för att det skulle bli få deltagare då antalet föranmälningar var få men efteranmälningarna tickade på i bra takt och tillslut var det 36 anmälda varav 34 stod på startlinjen. Dessutom var det många riktigt starka cyklister som var med.


För egen del hade jag tyvärr en ganska dålig känsla större delen av loppet. Redan ganska tidigt började jag få problem med bålen och fick något som kändes ungefär som håll. Detta började dyka upp efter min revbensskada och berodde sannolikt på skadade/ansträngda muskler kring nedre delen av revbenen och i bålen.

Senare under loppet med kanske 4-5 mil kvar dök det upp ytterligare problem då jag började få ont i själva magen och blev dessutom illamående vilket gjorde att jag fick svårt att äta och dricka. Detta hade aldrig hänt mig tidigare under cykling och det var ingen angenäm känsla.

Dessa problem gjorde att jag blev betydligt mer passiv och låg längre bak i klungan de sista milen än vad jag hade tänkt mig vilket sällan är ett framgångsrecept. Denna passivitet gjorde att jag gick in som en av de sista i målbacken. Jag lyckades plocka några placeringar och slutade på en 8:e plats vilket kändes ok i det startfältet som var och med de problem jag hade.

Bror var som vanligt mycket stark och aktiv i klungan och gick i mål på en fin 4:e plats. Dessutom lyckades Christer Lundin bli 7:a i sitt första lopp på landsväg vilket gjorde att VCK fick in 3 cyklister bland de 8 främsta vilket jag tycker är bra för vår lilla klubb.

Efteråt fick vi i tävlingsledningen mycket lovord av cyklisterna för ett bra arrangemang och förhoppningsvis blir det ännu fler till start nästa år.

Bild från http://tomascykelblogg.blogspot.se

Nästa inplanerade cykelaktivitet var cykelvasan. Ett par dagar innan CV körde jag mitt första pass på MTB sedan kraschen drygt 5 veckor innan. Det var inget helt lyckat test då bål och revbenen inte kändes helt bra och därför funderade jag på hur det skulle kännas under de 95 km jag snart skulle cykla.

Det visade sig dock att det fungerade bra när det väl var dags att cykla från Sälen till Mora och jag stördes inte särskilt av skadan under loppet. 

I startbacken la jag mig på Tomas hjul och det gick i en som jag kände det kontrollerad fart i backen, jag låg inte på max men hyfsat hårt. Efter backen trodde jag att intensiteten skulle gå ner något men det gjorde det inte utan pulsen låg kvar på en hög nivå och jag började fundera på hur jobbigt det var tänkt att detta skulle bli. När den långa asfaltsbacken kom efter ca 2 mil kändes det rätt skönt och efter den började både jag och Tomas komma igång lite och vi började köra om lite cyklister efter att från början mest blivit omcyklade.

Med ganska exakt 25 km kvar hör jag att det rasslar till från en cykel i gruppen och ser tyvärr att det var Tomas cykel som havererat och det rejält. Han hade drabbats av både kedjebrott och trasigt växelöra vilket gjorde att loppet var över för hans del. Jag fick ett lycka till av honom och körde vidare.

Jag kände mig hyfsat pigg sista milen och rullade i mål efter 3:18:45 enligt den officiella tidtagningen vilket jag är nöjd med särskilt med tanke på att jag att  länge var osäker på ifall jag skulle kunna köra öht med tanke på skadan.

Cykelvasan var ett grymt bra arrangemang och banan passar en landsvägscyklist som mig ganska bra även om jag skulle ha haft nytta av ytterligare några pass på skogscykeln och nu är jag anmäld även till 2014 års upplaga.

Tyvärr visade det sig att detta blev årets sista cykellopp för min del då jag var sjuk helgen efteråt då jag tänkt cykla Själevardfjärden runt och dessutom blev Norrlandsmästerskapen inställd som jag hade funderat på att ställa upp i.

Sammanfattningen av säsongen är att den var lyckad, särskilt fram till kraschen i Rättvik. Jag uppnådde mina prestationsmål som jag satt upp och hade en bra känsla i många av loppen. Tyvärr gjorde skadan att senare delen av säsongen inte riktigt blev som jag hade tänkte men resultaten var ändå ok.

September-December
Efter ett par inlägg i september slog den stora bloggdöden till och det hände inget på bloggen förrän i början av december. Dessutom var träningen riktigt dålig under den tiden då jag drabbades av en svacka i motivationen, hade väldigt mycket på jobbet och dessutom förföljdes av diverse förkylningsvirus.


I december kom dock både träningen och bloggandet igång. Dessutom var jag och frun iväg och fick ett foto av en blivande familjemedlem.