Årets sista pass - sweet med tabata

Jag har i kväll avverkat årets sista träningspass. Det blev 10 min uppvärmning följt av en tabataintervall som som vanligt var sjukt jobbig. Efter tabatan trampade jag lugnt i 10 minuter för att sedan köra någon form av sweetspot-intervall i 20 minuter på ca 230 watt. 

Detta pass avslutade ett träningsår som började väldigt bra vilket höll i sig ända fram till att jag skadade mig på Mörksuggejakten i Rättvik. Skadan satte lite käppar i hjulen träningsmässigt men jag lyckades ändå hålla ihop det hyfsat fram till cykelvasan och några veckor efter. Från mitten av september havererade dock träningen fullständigt och var nästan obefintlig i drygt två månader. December blev dock rätt bra och nu är jag igång igen och en fördel med träningsuppehållet är att jag nu känner mig riktigt motiverad igen. 

Som jag skrev ovan blev kvällens pass årets sista trots att det återstår en dag av året. Då jag kört på rätt bra i fyra veckor och på slutet kört 5 rätt tuffa pass på 6 dagar blir det nu 2 dagars vila och sedan något lugnare på träningsfronten resten av veckan för att sedan köra igång med tre tuffare veckor igen. 

Aktivitusprogrammet från i fjol är anpassat för två veckors träningsläger på Gran Canaria vilket det inte blir något av i år vilket gör att programmet inte går att följa närmaste tiden. Tanken är ändock att få till bra med träningstid men med mer korta pass med fokus på tröskel- och Vo2max pass än vad jag körde på GC i fjol. 

Högkadenstjuga och hårdkörning

I kväll har jag avverkat en högkadenstjuga enligt följande schema:

5min - kadens 90

5min - kadens 100

2min - kadens 110

2min - kadens 120

1min - kadens 130

2min - kadens 120

3min - kadens 110

Trots att snittwatten på denna intervall endast var 255 watt blev det rätt jobbigt då rörelseekonomin är rätt dålig när kadensen är riktigt hög. Detta kände jag av på cykelvasan i år i de långa utförsbackarna där jag hade för låg utväxling och var tvungen att ligga på riktigt hög kadens vilket var jättejobbigt. 

Efter 5 min lugn cykling lade jag 3,25 kg i viktkorgen och bestämde mig för att hålla 90 i kadens så länge jag orkade. Efter 12 min gav jag upp och då hade jag snittat 293 watt. Med lite bättre motivation hade jag kanske kunnat härda ut någon minut till men även detta känns rätt bra i benen nu såhär efteråt. 

Denna intervall följde jag sedan upp med 1,5 min vila följt av 5 min på 270 watt. 

Nu blir det chips och film för att optimera återhämtningen...

Lågkadenstjugor

När jag satt mig på monarken i kväll för att riva av två lågkadenstjugor kände jag mig rätt seg och trodde att träningen skulle gå rätt dåligt. Upplägget på respektive intervall var enligt följande i tid och kadens:

4min - kadens 80

2min - kadens 70

2min - kadens 60

6min - kadens 50

2min - kadens 60

2min - kadens 70

2min - kadens 80

Jag hade gjort upp ett viktschema för att köra intervallerna på 260 watt men när jag kört ett tag kändes det rätt bra så jag la på en liten viktskiva till vilket gjorde att intervallerna landade på 272 respektive 275 watt. 

Jag avslutade sedan sista intervallen med en 30 sek spurt för att säkerställa att jag skulle bli tillräckligt trött...

I morgon blir det högkadensträning istället vilket jag inte alls är bra på. Å andra sidan är det väl just därför det är bra att köra sådan träning då och då. 

Fyror och tabata = fail

I eftermiddag mellan släktlunch och släktmiddag hann jag med ett träningspass. Jag körde fyror och efter tre genomförda intervaller drabbades jag av ett infall att istället för att köra en fjärde fyra ge mig på en tabata-intervall. Detta visade sig vara ett felaktigt beslut då jag var tvungen att ge upp efter fyra 20 sekundare då benen var helt döda. Med lite eftertanke så var det ju rätt självklart att det skulle sluta så då tabator är dödligt jobbigt även med helt fräscha ben. 

Om vi återgår till den hyfsat lyckade delen av träningen, dvs fyraminutersintervallerna, så körde jag dem på 331, 333 och 332 watt att jämföra med kring 360-365 watt när jag är i form. Även här har utvecklingen varit god de senaste tre veckorna men jag antar att det är nu utmaningen börjar, att komma upp de sista 10% som fattas för att jag ska vara i för mig god watt-form. Sedan skulle det även behövas rätt många procent viktminskning för att kunna säga att formen som helhet är god. Julveckan är dock inte rätt tid för att lösa den delen av formförbättringen. 

Vissa framsteg

Efter att ha firat jul i dagarna två så satte jag mig i kväll på monarken för att bränna bort lite julmat. Det blev återigen en omgång med 20 min intervaller på den högsta intensiteten för denna vinter.

Första intervallen körde jag på 282 watt vilket var väl högt så andra körde jag på 270 watt. Sakta men säkert börjar jag alltså närma mig de 300 watt som jag körde intervallerna på i fjol.

Under det tre veckorna jag tränat sedan jag körde igång årets vinterträning har jag förbättrat mig ca 50 watt på 20 min intervallerna. Nu hoppas jag på lika bra utveckling de kommande tre veckorna :-)

TRX och tjugor

Jag fick idag en hemmagjord TRX av svågern i födelsedagspresent och nu i kväll har jag invigt den. Det kändes bra och jag tror det blir perfekt att komplettera cykelträningen med lite lättillgänglig styrketräning med denna tingest.

Efter att ha kört några övningar för överkroppen (vilket lär kännas i morgon) så satt jag mig på Monarken och körde två stycken 20 min intervaller på låg kadens. Wattsiffrorna har lämnat nivån pinsamma för att nu bara vara låga. Om några veckor hoppas jag att de kommit upp ytterligare en nivå, dvs till acceptabla.  

Tröskeltest

Jag har i kväll genomfört ett tröskeltest på monarken enligt samma upplägg som jag gjort tidigare, dvs först uppvärmning följt av 5 min på vo2max, 5 min lugnt för att sedan köra 20 min så hårt som möjligt. 

Jag lyckades kräma ur så fantastiska siffror så som 270 watt under dessa 20 minuterna att jämföra med 304 watt vid denna tid i fjol. Då vikten dessutom ökat så kan vi konstatera att formen är allt annat än god...

Tar man resultatet under dessa 20 minuterna och drar bort 5% så ska det vara en god uppskattning av tröskelwatten vilket innebär 256 för min det. Tur det är länge till säsong.

Tomas och Katarina

Ni som brukar läsa min blogg då och då vet kanske att jag har en bror som också cyklar en hel del och som dessutom är riktigt bra på det vilket i sin tur gör att jag verkligen få anstränga mig för att ens lyckas hålla någorlunda jämna steg.

Det kanske inte riktigt alla vet är att han även har ett tufft och krävande jobb samt två fina barn tillsammans med sin sambo Katarina. Det äldre barnet, Tova, har dock ett gravt handikapp som utsätter hela familjen för riktigt tuffa prövningar. Tova har åkt akut till olika sjukhus minst 40 gånger och blivit kvar under totalt minst 500 dagar av hennes tolvåriga liv. I år har hon exempelvis legat på intensiven vid ett flertal tillfällen.

Min bror kan vara en mästare på att måla fan på väggen över småsaker i livet så som att han är på väg att bli förkyld, att han fått en repa på sin nya cykelsadel eller något annat men han är även en mästare på att när det verkligen spelar roll fokusera på det som är viktigt och väsentligt i livet och fokusera på det positiva.

Både han och Katarina är fantastiska på att kämpa sig igenom alla motgångar och göra det tillsammans utan glömma bort varandra på vägen. Alla prövningar och all osäkerhet om vad som väntar runt hörnet som de utsätts för skulle ta tagit knäcken på de flesta, både individer och par men de står kvar när de flesta andra viktig ner sig för länge sedan.

De står dessutom inte heller bara kvar rakt upp och ner utan de lyckas dessutom finnas tillgängliga för oss som vänner och ställer alltid upp för andra om det behövs.

Tomas och Katarina - ni är fantastiska och skulle fler vara lika bra på att se ljuset i mörkret, att söka lösningar istället för problem och se varandras styrkor istället för svagheter så skulle världen vara en bättre plats.

Om ni inte redan gjort det så bör ni läsa dessa blogginlägg från Tomas blogg:
Att slita spjutet ur mitt bröst
Hur mår du - allt är relativt!

Bild från http://tomascykelblogg.blogspot.se

Monarkwatt vs Power2Max-watt

Efter att ha satt på en klinga med rätt storlek för monarkcykeln på mitt power2max-vevparti och sedan det monterat vevpartiet på monarken har jag kört ett pass och jämfört monarkwatt mot power2max-watt. 

Tyvärr att wattsiffrorna drygt 50 watt lägre än vad jag producerade i fjol men jämförelsen kan ändock göras om än då en låg nivå. 

Jag körde två 20 min intervaller med 2,5 kg i viktkorgen och under första intervallen höll jag en snittkadens på 98 vilket ger 245 watt enl monarken. Samtidigt visade vevpartiet 244 watt i snitt. 

Under intervall 2 höll jag 95 i kadens vilket ger 237,5 watt att jämföra med 236 watt enligt vevpartiet. 

Detta test gav alltså en avvikelse på 1 respektive 1,5 watt på respektive intervall eller 0,4% och 0,6% vilket innebär att mätmetoderna ligger väldigt nära varandra. 

Paket och fyror

Jag svängde förbi postens utlämningsställe i eftermiddag och plockade upp ett paket från cyclecomponents. 

Paketet innehåll lite godsaker i form av två kepsar, en del energiprodukter och en klinga med 52 tänder. Så fort klingan är monterad ska det jämföras watt...

Senare under kvällen har jag kört ett pass på monarken för att bränna bort lite av de kalorier jag tryckte i mig igår under jobbets julfest. Det blev lite slöcyklande samt 3 st 4 min intervaller vilka brände bra i benen. 

I morgon blir det nog att roa sig med lite tjugor. 

Terminator och igång med Aktivitus-program

Morgonen inleddes med att jag och frun åkte till specialistmödravården för att göra ett ultraljud. Där inne fanns det en krabat som verkar växa som den ska. Hen hade både armar, ben och en massa andra saker som är bra att ha. Jag tycker dock att hen har vissa likheter med Terminator

Arbetsdagen som följde utvecklades tyvärr inte alls som jag hade hoppats men det var något lättare att hantera efter förmiddagens trevliga aktivitet.

I kväll har jag kört ett pass på Monarken och jag är nu inne i Aktivitus-programmet. Tyvärr märker jag nu baksidan av att kunna mäta watt då jag hela tiden ser hur långt efter fjolårsnivån jag ligger. Det viktiga är dock att jag kommit igång igen och förhoppningvis kommer jag ikapp fjolårsnivån och kanske till och med förbi.

Redo för watt!

Själv är jag inte på långa vägar redo för att producera watt än på ett tag. Monarken är dock redo för att mäta watt då jag häromkvällen roade mig med att montera mitt power2max vevparti på monarkcykel. 

Det sitter för närvarande en klinga med 50 tänder på det vevpartiet tillskillnad från 52 som man ska ha för att få korrekta monarkwatt. Jag har dock beställt en klinga med 52 tänder för att kunna jämföra watt enligt monarken med vad vevpartiet säger. 

Det hade iofs gått att göra jämförelsen genom ta kadensen * vikt i viktkorgen * 0,96 och på så vis beakta skillnaden som två tänder till gör men så kan man ju inte hålla på, det känns ju oseriöst. Istället la jag ett par hundralappar på en ny klinga. 

Inväntar träningsvärken

Körde veckans tredje träningspass i kväll. Det blev återigen 3 st 8 min intervaller på låg belastning men med hög puls. Det kändes dock något bättre än sist så formen kanske kommer om några månader. 

Efter genomförd cykling körde jag plankan och sedan fick jag helt plötsligt för mig att göra några berpees vilket var jättejobbigt så nu är det bara att invänta träningsvärken. 

Kors i taket

Jag har tränat!

Förkylningen har gett med sig tillräckligt så att jag kunde köra ett träningspass i kväll. 

Det blev 3st intervaller à 8 minuter på låg effekt men med väldigt hög puls. Inga wattsiffror att skryta med men förhoppningsvis ska det bli väsentligt bättre. 

Nu är det bara att hålla tummarna för att kroppen reagerar positivt och att förkylningen inte kommer tillbaka. 

Dags att komma igång igen!

Bloggandet har varit obefintligt i nästan tre månader och så även träningen.

Efter cykelvasan fick jag en motivationsdipp och dessutom har jag förföljd av diverse förkylningsvirus.

För några veckor sedan kom jag igång och körde några pass men efter det drabbades jag av förkylning grande som hållit i sig i drygt tre veckor. Förhoppningen är dock att kulmen nåddes i helgen och att jag ska komma igång och köra en del i veckan för att nästa vecka köra igång med det träningsprogram jag fick från Aktivitus i fjol och som började v 50.

Nu är det alltså slut på vilandet och dags att köra igång träningen och bloggandet.

På återseende!

Segt som sirap

Jag tog ut racern på en kortare sväng igår kväll och hade hoppats på att benens skulle kännas pigga då jag tänkte köra någon typ av sweet-spot pass i knappa timmen.

Tyvärr så var benen allt annat än pigga. Tydligen var det så att Mr Tabata hade tagit med sig allt krisp i benen på onsdagkväll när han var på besök bara lämnat kvar ett par sirapssega ben.

Jag försökte ignorera denna sega känsla och lyckades väl hyfsat i 25 minuter men andra halvan av passet blev snarare ett rullpass än ett sweet-spot pass.

Föregående veckas träning - Kort men hård

Föregående vecka bjöd inte på allt för mycket tid för träning då jag ju är en otroligt upptagen man. Jag lyckades dock ändå pressa in ett antal pass men den totala träningstiden blev ändå begränsad. Då tiden är knapp får man istället passa på att köra hårt.

Måndagen bjöd på ett kortare MTB-pass tillsammans med Lukas som jag skrivit om tidigare. Det passet var inte så hårt men övriga pass under veckan försökte jag pressa ut mig rejält.

Tisdagar innebär vanligtvis träning med klubben men då frun jobbade kunde jag inte delta. Jag lyckades dock ordna barnvakt i en knapp timme och hann då med att köra två st 12 min intervaller på 308 respektive 306 watt.

Torsdag blev det 5 min uppvärmning följt av en tabata och sedan 5 min nedvarvning.

Fredagen blev det 50 min MTB där jag körde på så hårt jag orkade.

Söndagen bjöd återigen på en tabata, denna gången dock med något längre uppvärming.

Det blev alltså bara just över 3 timmars träning totalt på hela veckan men förhoppningsvis var de så intensiva så att formen inte försvinner helt.

Fick ett kvitto

Igår kväll var jag ute på en kort MTB tur tillsammans med Lukas B som ville prova min 29-tummare då han funderar på att köpa en cykel med större hjul. Jag tog därför min gamla On-One och vi rullade iväg på en tur som innehöll väldigt varierad terräng.

Passet gjorde att jag fick ett ordentligt kvitto, inte på att formen var god för den var fortfarande riktigt dålig efter förra veckans förkylning, utan på att det var ett korrekt beslut att köpa ny cykel i våras.

När jag körde den gammla cykeln insåg jag att den var sämre på allt; sämre när det gick uppför, när det gick utför och när det var stökigt vilket gjorde att jag var ännu sämre än vanligt utanför grusvägarna. Den största skillanden, förutom att gaffeln på den nya cykeln är så väldigt mycket bättre, var klättringsegenskaperna. När det blev brant släppte fästet på framhjulet på gammcykeln vilket det inte gör när jag kör Canyonen.

Skönt att få ett kvitto på att pengarna som la ut i våras inte var bortkastade.

Förbannat!

Årets sista chans till att köra cykellopp på landsväg var idag då själevardfjärden runt går. Vad händer då? Jo jag blir helt plötsligt förkyld med halsont och huvudvärk så jag får sitta hemma och fortsätta kolhydratuppladdningen istället för att cykla 15 mil. Ett upplägg som gör susen för formen...

Cykelvasan 2013

Då var jag hemma igen efter helgens tripp till dalarna och cykelvasan.

I höstas fick jag frågan av min före detta arbetskamrat Mattias ifall jag var intresserad av att följa med honom och några andra för att köra cykelvasan vilket jag tackade ja till och då det fanns platser över frågade jag bror som även han hakade på.

I våras var fokuset inte allt för stort på MTB-cyklande utan det blev en handfull pass och start i seedningsloppet i Skellefteå. I övrigt blev det mest cykling på landsvägen. Loppet i Skellefteå gick dock bra vilket gjorde att jag och Tomas fick starta tävlingklass på cykelvasan.

Tanken var sedan att jag efter Vätternrundan skulle styra om träningen något och köra ett eller ett par MTB-pass i veckan. Riktigt så blev det ju inte då jag på första MTB-cyklingen efter Vättern kraschade och skadade ett par revben.

Detta gjorde att jag länge var osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna starta och då jag väl bestämde mig för att åka ner var jag osäker på hur revbenen skulle reagera av 95 km MTB vilket gjorde att jag åkte ner utan uttalat prestationsmål. Jag tänkte att jag kör på så länge som det håller.

På lördagsmorgon tog vi första bussen upp till Mora för att vara på plats i god tid innan start vilket var tur då det visade sig hur otroligt väl förberedd jag var då jag i startfållan upptäckte att mitt ena flaskställ gått sönder i kraschen i Rättvik. Jag fick dock tag på några buntband och lyckades fixa ihop materialet tillräckligt så att det höll hela loppet.

I startbacken la jag mig på Tomas hjul och det gick i en som jag kände det kontrollerad fart i backen, jag låg inte riktigt på max men hyfsat hårt. Efter backen trodde jag att intensiteten skulle gå ner något men det gjorde det inte utan pulsen låg kvar på en hög nivå och jag började fundera på hur jobbigt det var tänkt att detta skulle bli. När den långa asfaltsbacken kom efter ca 2 mil kändes det rätt skönt och efter den började både jag och Tomas komma igång lite och vi började köra om lite cyklister efter att från början mest blivit omcyklade.

Med ganska exakt 25 km kvar hör jag att det rasslar till från en cykel i gruppen och ser tyvärr att det var Tomas cykel som havererat och det rejält. Han hade drabbats av både kedjebrott och trasigt växelöra vilket gjorde att loppet var över för hans del. Jag fick ett lycka till av honom och körde vidare.

Jag kände mig hyfsat pigg sista milen och rullade i mål efter 3:18:45 enligt den officiella tidtagningen vilket jag är nöjd med särskilt med tanke på att jag att jag varit osäker på ifall jag skulle kunna köra öht. Mest nöjd är jag dock över att kroppen höll ihop och att jag inte stördes av skadan eller fick några andra krämpor att tala om under loppet.

Cykelvasan var ett grymt bra arrangemang och banan passar en landsvägscyklist som mig ganska bra även om jag skulle ha haft nytta av ytterligare några pass på skogscykeln. Inte alls omöjligt att jag kör igen.

Fixat flaskställ

Skönt att ha gått i mål

Lite smutsigt var det...

På väg till Sälen

Cykeln är packad i en lastbil och vi sitter på en buss på väg till Sälen. 

Om 2,5 h går starten av cykelvasan. Nu är det bara att hoppas att gubbkroppen håller ihop hyfsat. 

Back on singeltrack

Kanske inte riktigt som rubriken säger men idag var jag i varje fall tillbaka på grusvägen och traktorstig då jag körde första passet på MTB sedan kraschen i Rättvik för drygt 5 veckor sedan.

Det kändes väl sådär om jag ska vara ärlig. Revben och bål reagerade inte 100% positivt men det var hanterbart under den knappa timme jag cyklade. Det blir spännande att se känna hur det känns på lördag då jag ska cykla 9 mil mtb...

Vännästrampet - lyckat arrangemang, risig kropp, hyfsat resultat

Idag kördes Vännästrampet för tredje gången och det blev deltagarrekord. Innan var vi lite oroliga för att det skulle bli få deltagare då antalet föranmälningar var få men efteranmälningarna tickade på i bra tack och tillslut var det 36 anmälda varav 34 stod på startlinjen. Dessutom var det många riktigt starka cyklister som var med.

Ner till Nordmaling gick det i hög fart och inte allt för mycket ryck för att vara ett lopp med tävlingskaraktär. Snittet så långt låg en bit över 40 km/h.

Efter Nordmaling och på väg mot Bjurholm var farten betydligt ojämnare, bitvis gick det riktigt långsamt och bitvis riktigt, riktigt fort. Det fortsatte på ungefär samma vis efter Bjurholm med en del ryck och attacker blandat med ganska avvaktande körning. Inga lyckades dock komma iväg på riktigt och det var ca 15 cyklister samlade fram till sista backen.

För egen del hade jag tyvärr en ganska dålig känsla större delen loppet. Redan ganska tidigt började jag få problem med bålen och fick något som kändes ungefär som håll. Detta har börjat dyka upp efter min revbensskada och beror sannolikt på skadade/ansträngda muskler kring nedre delen av revbenen och i bålen. Det var dock inte värre än att det var hanterbart.

Senare under loppet med kanske 4-5 mil kvar dök det upp ytterligare problem då jag började få ont i själva magen och blev dessutom illamående vilket gjorde att jag fick svårt att äta och dricka. Detta har aldrig hänt mig tidigare under cykling och det var ingen angenäm känsla.

Dessa problem gjorde att jag blev betydligt mer passiv och låg längre bak i klungan de sista milen än vad jag hade tänkt mig vilket sällan är ett framgångsrecept.

Denna passivitet gjorde att jag gick in som en av de sista i målbacken. Ganska tidigt tog jag några placeringar men då hade det redan spruckit upp i två grupper framför mig. Jag körde på i ett hyfsat tempo och körde jämt med andragruppen som låg 20-30 meter framför. Efter knappt halva backen släppte jag fram Christer Lundin som låg på min rulle och som är stark uppför. Han körde på riktigt bra och vi knapade sakta men säkert in på gruppen framför. Vi nådde dock inte riktigt ända fram då bror som låg i gruppen framför höjde tempot i slutet av backen men vi plockade en av cyklisterna som fått släppa gruppen vi jagade.

På upploppsrakan ställde jag mig upp för att känna om det fanns kvar något krut för en spurt men det var ganska tomt så jag rullade in i mål på Christers rulle. Dessutom förtjänade Christer att gå in på placeringen framför mig efter hans fina körning i backen. 

Det blev en 8:e plats för min del vilket jag tycker känns helt ok i det startfältet som var och med de problem jag hade. Det som var positivt var att jag egentligen aldrig hade några problem att gå med i attackerna (utom en gång då jag låg lite för långt bak i klungan) trots den mindre bra känslan. Jag ångrar dock att jag var för passiv i början av backen, hade jag inte varit det kanske jag kunnat komma någon plats högre.

Bror som som vanligt var stark och aktiv i klungan stor del av dagen rullade in på en fin 4:e plats. Vännäs CK hade alltså 3 cyklister bland de 8 första vilket får anses vara bra för vår lilla klubb.

Efter loppet var det fika och utdelning av tårtor till de som var snabbast uppför backen. Vi i tävlingsledningen fick mycket lovord av cyklisterna för ett bra arrangemang och förhoppningsvis blir det ännu fler till start nästa år.

Nu hoppas jag att denna genomkörare ska göra susen för formen inför cykelvasan nästa helg och att jag då ska slippa ha ont på andra ställen än i benen.

Formtoppning inför cykelvasan med japanskt inslag

Jag har under en längre tid följt ett träningsupplägg jag fått av Aktivitus. Efter min krasch i Rättvik hade jag dock svårt att köra enligt upplägget några veckor utan det blev träning som inte gjorde ont vilket innebar att intervaller och dylikt fick stå tillbaka. 

Nu är jag dock tillbaka i upplägget igen och då cykelvasan närmar sig börjar det vara dags för formtoppning. 

Inför vätternrundan körde jag väldigt mycket distans ett par veckor innan för att sedan köra ganska lugnt veckan innan. Det funkade bra men nu är upplägget helt annat med korta intensiva intervaller istället. Jag har idag för tredje dagen på raken kört ett tabata-pass och jag körde även tabata i lördags. 

Nu blir det vila i morgon, ett lugnt pass på lördag, Vännästrampet på söndag följt av 2-3 lugna pass veckan efteråt vilket förhoppningsvis leder till toppform på vasan. 

Även om upplägget denna gång är helt annorlunda än sist så är tanken egentligen densamma, utsätt kroppen för något den inte är van vid och få en superkompensation och toppform. 

Fikarunda till Vindeln - med knak

Jag och bror rullade i förmiddags iväg på en riktigt klassisk runda, fikatur till Vindeln. Att cykla till Vindeln och handla fika på café Mjölnaren är nog en av de turer vi gjort flest gånger de senaste åren. För egen del var det dock premiär för i år.

Vädret och sällskapet var riktigt bra men benen hos gubbarna som cyklade var av någon anledning sämre. Vi försökte dock hålla någon form av anständig fart ändå och la dessutom in några spurter här och där vilket förhoppningsvis gör att benen vaknar till kommande pass.

Min cykel knakade mest hela rundan och efter fikastoppet var det väldigt påtagligt knakande, särskilt när jag stod och cyklade. Vi spekulerade kring om det var så att cykeln höll på att duka under på grund av min ökade vikt efter min överdrivna chipskonsumtion i går kväll eller om det berodde på något annat.

Jag tyckte mig lokalisera ljudet till hjulen och därför provade jag att byta snabblås till hjulen när jag kom hem och cyklade sedan en liten extra runda på 10 minuter, helt plötsligt var det helt tyst. Vi får se om det fortsätter att vara tyst eller om dessa snabblås också börjar knaka snart efter att ha burit min chipsvikt några rundor.

Bror i finväder

Chipsgubbe

Fika

Bror dricker en av sina 5 koppar kaffe (eller var det 7?)

Fors

Gravmarkstrampet - först över mållinjen

I går hade jag förmånen att få cykla Gravmarkstrampet. Ett inbjudningslopp arrangerat av Jakob Nyström som går på vägarna kring Gravmark till vilket jag blivit inbjuden av min fd arbetskamrat Mattias.

Loppet var ca 85 km och innehåll ett spurtpris och ett bergspris som extra krydda.

Vi var ca 20 cyklister som rullade iväg i hällande regn men sådan tur var så var temperaturen ganska ok.

Det var gemensam start i ca 5 km innan farten blev fri. När farten släpptes gick jag och Olof Häggström, en riktigt stark triathlet, fram och tog några förningar varpå gruppen delade upp sig och vi blev 8 st i täten.

Spurtpriset kom bara några km senare och det togs enkelt hem av Olof Malmberg från Gimonäs CK. Själv var jag inte alls med på noterna när skylten kom så jag inte ens med och utmanade. Denna Olof punkterade tyvärr en dryg mil senare och då var vi bara 7 st kvar i tätgruppen.

Efter drygt 2 mil kom vi till backen  med bergspriset och triathlon Olof körde på ganska hårt uppför backen. Jag tog hans rulle och när det var ca 50 meter kvar gick jag förbi och var först uppför backen.

När jag tittade bakåt efter backen var det bara en kille till som hängt på uppför backen och då vi körde på ett tag efter backen växte luckan. Vi tre körde sedan på i ett ganska jämt tempo resten av rundan förutom sista milen då det blir några ryck och tempväxlingar.

Jag försökte mig på två stötar sista 5 km men kom inte riktigt loss även om det var ganska nära andra gången.

Efter min andra attack la sig Olof i täten och drog de sista kilometarna in mot mål så jag fick ett perfekt uppdrag inför spurten vilket gjorde att jag kunde komma först över mållinjen.

Efter målgång var det fika och prisutdelning i Jakobs stuga med ett stort prisbord. Förutom en pokal fick jag med mig en deltaslip och en skiftnyckel hem.

Sammanfattningsvis ett mycket bra och trevligt arrangemang och sedan är det ju aldrig fel att få vara först över mållinjen.

Dessutom var det skönt att kroppen kändes väsentligt bättre än för bara några dagare sedan.

segerbild

några av priserna

Sundsvall Classics - ett misslyckande

Jag och frun åkte till Sundsvall i helgen för att kitta upp vår nyinköpta sommarstuga med prylar från Ikea. 

Jag passade på att starta i Sundsvall Classics på lördag förmiddag vilket blev en ledsam historia för min del. Jag startade i 10-milaklassen. 

Jag har känt mig trött och hängig i några dagar men hoppades att det skulle släppa när jag kom igång, det gjorde det inte. 

Dessutom gjorde det rätt ont i revbenen vilket gjorde att när jag fått slita ont i 3 mil och kom till vägskälet där 5-milaklassens bana svängde av så valde även jag att svänga av. 

Nu är det bara att hoppas på snabb förbättring av formen. 

Lördagscykling trots trilskande revben

Efter förra helgens kraschande har det inte blivit någon cykling i veckan då kroppen känts ännu äldre än vanligt. Det är framförallt revbenen som gjort sig rejält påminda. Revbenen för i vanliga fall en ganska anonym tillvaro men i veckan har de varit synnerligen oanonyma...

På grund av revbensskadan var jag rätt övertygad om att jag skulle vara tvungen att stå över lördagsrundan som styrdes upp via Vännäs CKs kanal på world wide web. Jag körde dock en kort testrunda på fredag eftermiddag och konstaterade att ifall jag höll överkroppen helt stilla och undvek att köra ner i hål i vägen så var smärtorna hanterbara. Därför bestämde jag mig för att följa med på lördagsrundan. 

Det var sex cyklister som samlades för att köra en lite längre runda och vi valde Vännästrampetrundan med fikapaus i Olofsfors. 

Farten var hög, fikat var gott, sällskapet var trevligt så det var tur att jag inte missade tillställningen på grund av några obstinata revben. 

Fikapaus

Mörksuggejakten - kraschfest i Rättvik

I går morse blev jag upphämtad av Mats T för att tillsammans med honom åka ner och cykla Mörksuggejakten som ingått i långloppscupen. Tanken var att även bror skulle följa med ner men den extremt tuffa tiden med Tovas sjukdom gjorde att han inte kunde följa med.

Bilresan flöt på utan incidenter och vi var framme i Rättvik strax efter kl 18. Vi inackorderade oss på Utby vandrarhem för att sedan förse oss med mat och rekognoscera startområdet samt den ökända backen upp till Vidablick som kommer redan efter ca 2 km. Vi konstaterade att det var en rejäl backe...

Sedan letade i oss tillbaka till vandrarhemmet för lite tv-tittande innan det blev sänggång.

Efter en natts sömn blev det frukost bestående av pannkakor och nutella innan vi åkte till startområdet där vi hämtade ut nummerlappar och gjorde oss redo för start.

Med kvarten kvar ställde vi oss i kön till startfållorna och hamnade bredvid de riktigt snabba grabbarna i kön. Vi fick dock inte stå bredvid dem i starten. Jag ställde min längst bak i min fålla och några minuter senare gick starten som bestod av masterstart genom Rättvik fram till botten av Vidablickbacken.

Jag stod på bra i backen och plockade rätt många placeringar innan vi var uppe på toppen. Jag fick det dock lite tyngre på stigpartierna som kom efter backen då jag i grunden är kass på stigar och dessutom var lite stum i benen. Nivån på min cykling var dock acceptabel och efter något gruspartier började det återigen kännas riktigt bra. 

Tyvärr skedde då dagens första tillbud för egen del då jag efter ca 80 min körde lite för fort in i en sandkurva vilket gjorde att framhjulet skar ner ordentligt och jag åkte över styret och landade på ryggen. Jag lyckades dessutom slå i revbenen rätt hårt i fallet, troligtvis var det styret som tog i revbenen. Detta gjorde att jag tappade luften en kort stund.

Jag tog mig dock upp rätt snabbt men hade pga av smällen lite jobbigt att andas ett tag och det var inte direkt skönt att köra på ojämn stig. Jag fick därför slå av på tempot ett tag. 

Efter 15-20 min i lite lägre tempo började det kännas bättre och jag höjde tempo igen. Det kom dessutom en del vägpartiet som är min starka sida där jag kunde hålla bra tempo. 

När jag hade kört ett tag i lite högre tempo tänkte jag ta en gel men då visade det sig att de två stora enervit gels jag hade i ryggfickan hade spräckts i kraschen vilket inte var optimalt. Jag hade dock 1,5 flaskor sportdryck kvar så jag tänke att det går nog bra ändå. 

Efter dryga två timmar var det en snubbe som tydligen tyckte jag körde för sakta i en utförsbacke på ett grusparti. Just efter att han passerat mig gick han i backen och helt plötsligt låg det både en cyklist och en cykel framför mig på vägen och jag hade ingenstans att ta vägen. Jag försökte få ner farten så mycket som möjligt och styrde ut till höger innan det small och jag bjöds på dagens andra flygtur. 

Denna gång gick det ganska fort men jag landade i diket vilket var tur då det dämpade fallet något vilket var bra då jag i huvudsak landade på ansiktet. Jag kom dock undan men en fläskläpp, öm näsa och lite stel nacke samt en lättare huvudvärk. 

Efter denna krasch tappade jag lite mentalt fokus och dessutom upptäckte jag efter ett tag att jag dessutom tappat den fulla flaska med sportdryck som jag hade kvar och plötsligt var jag utan energitillskott. 

Vid sista vätskekontrollen högg jag en mugg sportdryck men sista halvtimmen började det ringa energiintaget föra sig påmint. 

Efter 2 timmar och 56 minuter rullade jag i mål ganska energitom med en ömmande kropp.  

Målet innan start var att vara max 30% efter segraren vilket är kvaltiden till led 3 på cykelvasan. Nu missade jag det med 5-6 minuter. Dock skönt att jag redan kvalat in till led tre och att missen inte berodde på bristande fysiks förmåga utan på kraschfesten jag ställde till med. 

Nu blir det intressant att att se hur kroppen känns i morgon. Just nu sitter jag och hoppas att Mats ska undvika att köra i de värsta guppen på vägen då de känns rejält i revbenen. 

Mot Rättvik

I bilden på väg mot Rättvik för att jaga mörksuggan

Premiär som licensierad - Gottne Veterancup

I slutet av förra veckan fick jag min tävlingslicens som cyklist och idag körde jag mitt första lopp som licensierad. Jag har tidigare kört två lopp i sportklass men idag var det riktig tävlingspremiär i Gottne Linjelopp som ingår i SWE-cup för veteraner.

Då det var start redan kl 09:00 blev det uppstigning i ottan för att bila ner till Gottne utanför Övik. I bilen åt jag det som numer är min standardiserade racefrukost, pannkakor. Tyvärr fick jag köra ner ensam då brodern sitter på intensiven med sin fina Tova.

Väl framme så hämtade jag ut nummerlappen som nålades fast och sedan bytte jag om och konstaterade att det var en tuff bana som väntade och att det var många forta gubbar som skulle köra.

På startlinjen var det ca 55 gubbar som stod och jag hade som mål att inte bli avhängd och försöka undvika sistaplatsen i H30-klassen.

Det började med ca 4 km masterstart fram till banans stora backe som förövrigt låg i byn Backe. Backen innebar en klättring på ca 80 höjdmeter och den skulle vi köra uppför 4 gånger då vi körde 4 varv på en 26 km bana. Första gången vi körde uppför backen tänkte jag att detta kommer bli jobbigt vilket det också blev men det kändes nästan bättre för varje gång vi körde den.

Nästan direkt gick det iväg en utbrytning som dock blev inhämtad med ca 3 mil kvar då farten i klungan var rätt hög.

Själv låg jag mestadels långt bak i klungan och konstaterar att min placeringsförmågan i klungan inte är fantastisk. Jag har en förmåga att hamna lite för långt bak och för långt ut åt sidorna vilket gör att jag inte skyddas optimalt från vinden men trots detta så gick det bra att hänga med och på sista varvet började jag även avancera lite i fältet.

I sista backen innan målet tog jag ytterligare några placeringar och gick i mål någonstans kring mitten av startfältet vilket jag helt klart är nöjd med, skönt att inte behöva skämma ut sig i tävlingspremiären. Jag är även nöjd med att benen kändes bra hela dagen även om jag fick slita en del i backen i Backe men det var jag nog inte ensam om.

Det blev 104 km med ett snitt på ganska exakt 40 km/h och ca 800 höjdmeter.

Wattmätare

Det kom förbi en lastbil med ett paket från Tyskland idag när jag var på jobbet. Paketet innehöll det som jag använt skatteåterbäringen till, en tysk högkvalitativ effektmätare till cykeln.

Jag har i kväll installerat den och varit ute på en testrunda på hela 7 minuter och presterat enorma wattsiffror...

Installationen var förvånansvärt enkel och tog knappt 10 minuter plus tid för att åka till lillebror och låna en tillräckligt stor skiftnyckel. Att synca ihop den med cykeldatorn var också det väldigt enkelt och tog knappa 10 sekunder.

I morgon blir det ett lite längre test då jag tänkt ta ut den på en riktigt träningsrunda.

Tysk kvalité

Tempocykling

Igår tog jag för första gången i år fram tempocykeln. Det blev först ca 15 mån uppvärmning följt av 16 km tempocykling i blåsten. 

Jag hade tänkt att köra 20 km men de hade grävt av vägen jag cyklade på så jag var tvungen att vända i förtid. 

Snittfarten, exklusive vändningen, blev 40,0 km/h. 

Tempocykling är förövrigt inte den bekvämaste typen av cykling och det är extra obekvämt för gammal stela gubbar. 

Vätternrundan - den långa berättelsen om min vätternkarriär

I lördags strax efter 18 rullade jag i mål efter min sjunde vätternrunda på åtta år. Jag börjar med andra ord vara en ganska runtinerad vätterncyklist trots min relativa ungdom...

2006 - Första rundan
Första rundan genomförde jag 2006 efter att ha cyklat lite mest som sommarträning inför min dåvarande vintersysselsättning som var att åka runt i randig tröja och få skit kastad efter mig. Jag åkte ner tillsammans med min god vän tillika cykelkamrat Klas för att tillsammans med honom cykla den ofattbart långa turen runt sjön.

Tyvärr så blev Klas sjuk på natten innan start vilket gjorde att han inte kunde köra så plötsligt stod jag där ensam på startlinjen och hade egentligen ingen aning om vad som väntade. Jag startade samtidigt som happymtbs sub9-gäng ledda av Leo men min ambitionsnivå var klart lägre än så och jag hade egentligen inget tidsmål. I någon kilometer hängde jag på sub9orna innan jag anslöt till en grupp som körde klart långsammare. Alldeles för långsamt visade det sig och jag hoppade emellan klungor ett bra tag innan jag hittade en som kändes bra innan Gränna. Då visade det sig att jag hade begått ett vanligt nybörjarmisstag genom att dricka väldigt mycket just innan start och jag var så kissnödig när vi kom till kullerstenen i Gränna att jag höll på avlida. Det var bara att stanna och låta den fina klungan försvinna.

Efter det stoppet hakade jag på en klunga där det gick ganska snabbt och när vi kom ner till Jönköping var jag rätt trött och började då tänka att det var 20 mil kvar och jag började tvivla på om detta skulle gå vägen. Jag la mig dock bakom en stor klunga från Hissingen som körde på i ett hanterbart tempo och jag började fokusera på hur långt det var kvar till nästa depå istället för hur grymt långt det var kvar till mål.

Efter en hel del lidande och en massa blåbärssoppa i Hammarsundet cyklade jag tillslut i mål och möttes av Klas som gratulerade till en bra tid - jag hade tagit mig runt på 9:33 vilket jag var väldigt nöjd med även om jag var så trött att jag var gråtfärdig och illamående.

Redan i bilen på väg hem pratade jag och Klas om att köra nästa år så att han även fick vara med på rundan.

Vätternrundan 2007
Ett år senare stod vi där bredvid varandra i startfållan tillsammans med ett sub10-gäng från happymtb som rullade iväg på ett enda långt ryckigt led. Denna gång är enda gången jag varit direkt inblandad i en olycka på vätternrundan då rundan höll på att ta slut för både mig och Klas. En kille i klungan gick i backen några cyklister framför oss. När Klas skulle försöka styra förbi körde han på cykeln som kom glidande längs vägen. Han flög över styret och landade i diket. Han gjorde dock en riktig stuntmanrullning och var snabbt uppe på benen helt oskadd. Själv så åkte jag med helt låsta däck en bra bit på vägen och lyckades på något sätt komma emellan de två som kraschade.

Vid stoppet i Fagerhult tappade vi bort happyklungan och klungsurfade oss mot mål. Tyvärr tappade jag bort Klas vid Hammarsundet då han tydligen tappat kedjan.

2007 års tid blev 9:54, alltså något sämre än året innan men förhållanderna var tuffare och jag var inte gråtfärdig och illamående efter denna runda som året innan. Snabbaste tid detta år var 7:43

Denna gång pratade vi inte om att köra igen nästa år utan Klas sa att han nog aldrig mer skulle köra då han drabbats av den stora tröttheten som även slog till mot mig året innan. Detta höll i sig ett år och ingen av oss anmälde sig till året efteråt.

Vår vän Johan köpte dock en cykel under året och 2009 var vi återigen anmälda.

Vätternrundan 2009

Nu var jag, Klas och Johan anmälda men Klas kunde av olika anledningar inte åka med så det blev jag och Johan som satt oss i bilen för den nätta bilturen på 80 mil.

Sista prognosen på kvällen visade att vi skulle klara oss från regn i stort sett hela tiden förutom kanske en liten skur i starten. Den skuren i starten höll dock i sig mer eller mindre omfattande i 17 mil... Kring Gränna regnade det så mycket att sikten var ytterst begränsad och man blev verkligen blästrad i ansiktet av grus och smuts från vägen. När det regnade som mest gick dessutom min framväxel upp vilket var lite frustrerande. Jag fick dock upp kedjan på den stora klingan där den låg resten av dagen. Vi lyckade trots det minst sagt ogynnsamma vädret hålla humöret uppe på ett bra sätt och hade roligt hela vägen från start till mål och cyklingen flöt på rätt bra hela tiden.

Johan som tränat ca 50 mil innan klagade någon gång på att det gick lite för fort men ville samtidigt inte byta till någon långsammare klunga och tillslut kom vi in på 9:19.

Vätternrundan 2010
Detta år lyckades alla tre som var anmälda i fjol komma iväg. Själv var jag på konferens i Uppsala torsdag och fredag och laddade upp med en del vin vilket visade sig vara en ganska ok uppladdning. Jag blev upplockad av mina kamrater i Uppsala och sedan fortsatte resan mot Vättern.

När väckaren ringde tidigt på morgonen steg vi upp och gjorde oss i ordning. Johan var lite mer noggrann än oss övriga då han duschade och drog på dig deodorant såhär innan start.

Första stoppet under rundan blev i snabbdepån i Fagerhult (14 mil). Då hade vi snittat 33,6 km/h i mot/sidvinden och jag började tro att min målsättning (som jag inte berättat för de övriga) om att få in gruppen på under 9 timmar kanske skulle kunna uppnås.

Precis när vi rullade ut från depån kom en riktigt stor organiserad klunga körandes. Vi hade inte fått upp farten så de kom ikapp och började skrika och domdera om att vi skulle hålla oss undan och att vi fick lägga oss längst bak om vi ville åka med. Lite överdrivet kan jag tycka då jag inte tror att vår 5 personersgrupp togs särskilt mycket plats men samtidigt tänkte jag att detta kanske är en grupp som kör ganska fort och att det kunde vara skönt att åka med ett tag utan att behöva dra. Efter någon minuter frågade jag dock en av deltagarna i gruppen hur fort de körde och fick då svart: "här kör vi jävligt fort." Efter en följdfråga fick jag veta att de satsade på att klara 12 timmar varpå jag meddelade att det var alldeles för långsamt och cyklade om och ifrån klungan tillsammans med den lilla femmannagruppen som vi kört med stor del av dagen.

Vi rullade i mål på 8:51 i vår lilla grupp och det hade för egen del känts mycket bra hela dagen och tankarna på sub 8 i framtiden väcktes. 

Vätternrundan 2011
Till min femte runda hade jag, Klas och Johan även fått med oss bror på resan och vi åkte ner tillsammans i en minibuss.

Fredagskvällen ägnades åt att hämta startbevis, förbereda cyklar och äta. Vi hann även med förmöten med de grupper vi skulle åka med. Johan och Klas skulle åka med en sub9 grupp och jag och bror med en sub8 grupp via happymtb.org

Redan på förmötet började vi förstå att vårt mål att cykla under 8 timmar skulle bli svårt då det endast dök upp 6 personer på mötet. Vi försökte dock intala oss att övriga som visat intresse skulle dyka upp i startfållan.

Väl i fållan visade det sig att det var inte så många till som dök upp, bara 2-3 st till vilket innebär att det nästan skulle vara omöjligt att nå sub8. Vi körde dock på så gott vi kunde efter förutsättningarna bla tillsammans med delar av sub9 gruppen som startade samtidigt och sedan med en del folk som kom till och föll av efter vägen. Sammanfattningsvis helt oorganiserat och ibland var det rena rama vilda västern i klungan.

Någonstans efter ca 20 mil räknade jag efter på möjlig måltid och kom fram till att vi skulle landa kring 8:15 vilket efter omständigheterna kändes rätt okej. Någon mil senare blev vi dock upphunna av en stor snabb grupp som vi valde att hänga på. Här var det ordning och reda och det var slut på vilda västerntakterna i klungan trots att gruppen hette Team High Chaparall.

De höll ett mycket bra tempo någonstans kring 40 km/h i snitt men lugnt i backarna. Med denna hjälp rullade vi in på 8:02, alltså endast 2 min från vårt mål på att komma under 8 timmar. Vi kunde dock inte ha gjort något annorlunda för att ha cyklat fortare under de rådande omständigheterna och därför var jag riktigt nöjd med tiden.

Vätternrundan 2012
Detta år blev det bara jag och bror som åkte ner då Johan och Klas drabbats av lunginflammationer och andra problem.

För första gången startade jag och bror på förmiddagen och det tillsammans ca 35 st andra i Team Knowit som hade som mål att cykla under 8 timmar, dvs minst 3 minuter snabbare än vad jag cyklade året innan. Team Knowit var en sammanslutning av cyklister som hittat varandra via happymtb.org

Vädret var rätt tråkigt innan start med precis innan vi skulle starta så slutade det att regna vilket kändes väldigt skönt. Det kom dock några riktigt rejäla skurar under rundan men vi verkar ha klarat oss betydligt bättre än de som cyklade tidigare än oss.

Jag hade haft ett struligt träningsår med skada på hösten och mycket sjukdomar under våren så jag var rätt osäker på formen och framförallt så var jag orolig för att starten skulle bli hård och ryckig då vi i klungan aldrig kört tillsammans tidigare. Tyvärr var min oro berättigad och jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle orka gå med denna klunga då det gick alldeles för snabbt och ryckigt för mig i mot-/kantvinden. Efter knappa 5 mil gick snöret och jag såg klungan försvinna sakta men säkert i fjärran. Jag hade då gått på vilja ett tag och blivit ordenligt stum och fick släppa iväg även nästa klunga som kom ikapp mig nästan direkt. Min snittpuls fram till dess hade nästan varit 90% av max.

Då var inte tankarna direkt jättepositiva och tanken slog mig att jag skulle kliva av men kom då att tänka på att jag kolhydratladdat i flera dagar och att bukfetman skulle löpa amok om jag klev av efter så kort tid.

Jag körde då en knapp mil bakom en tjej som skulle göra solo på under 10 timmar. Jag låg bakom henne tills en snabb grupp från Fredrikhof kom ikapp och då hakade jag på den. Det kändes rätt bra att ligga bakom den och fick då tillbaka lite hopp om att ta mig runt den där sjön. Tyvärr så blev det en ordenligt lucka i svansen bakom denna grupp strax efter Gränna. Denna lucka försökte jag täppa själv vilket gick åt skogen och nu var jag återigen väldigt väldigt trött och utan klunga.

Efter detta kom det efter att jag cyklat någon mil ensam en ny klunga från Hofet som jag åkte med ner till Jönköping där det skedde en krasch i en rondell varpå jag stannade. När jag stod och väntade kom Team Knowits systergrupp från happymtb.org som skulle åka på under 8:30 ikapp och jag hakade på dem resten av rundan.

Efter den tuffa inledningen var jag rätt krokig och hade krampkänningar på båda vaderna i typ 10 mil så jag åkte mest i svansen även bakom denna grupp även om jag var med och snurrade några varv då och då.

Slutligen rullade jag in på 8:22 vilket var en bit ifrån målet men med tanke på att jag var mer eller mindre döende redan efter 5 mil så känns det ändå tiden ok. Känslan under dagen hade dock varit allt annat än trevlig och angenäm.

Efter detta funderade jag en hel del på om det skulle bli någon mer satsning på att cykla snabbt runt den där sjön eller om jag nu skulle skita i det. När startplatserna till happymtbs snabbgrupp dök upp några månader efteråt till 2013 års lopp hade jag efter en hel del funderande bestämt mig för att ge detta en chans till. Till 2013 hoppades jag kunna träna ordenligt.

Vätternrundan 2013
Träningen hade flytit på riktigt bra egentligen ända sedan i höstas och jag har kört på bra efter ett träningsprogram som Aktivitus tagit fram. Trots bra träning och ganska bra testresultat var självförtroendet inför årets runda inte på topp. Den otrevliga känslan från året innan då jag var för svag och för trött låg och gnagde i huvudet plus att jag haft ont i ryggen veckan innan.

Det visade sig dock att oron var obefogad och att jag hade en positiv känsla i kroppen hela dagen och knappt kände av ryggen. Inte ens när jag ett tag inte trodde att vi skulle klara måltiden så blev jag särskilt negativ utan försökte då fokusera på min egen prestation och känsla.

När sedan farten gick upp efter Fagerhult och jag var fortsatt pigg i benen började det kännas riktigt bra och roligt och ju närmare mål vi kom desto säkrare blev jag på att vi skulle nå målet.

Vi rullade in på 7:44, alltså bara en minut långsammare än den snabbaste tiden någon hade 2007.

Mer om årets runda här.

Även om årets runda var grymt rolig och delar om mig känner att jag vill köra igen så snart som möjligt så känns det som att detta blir en bra avrundning på Vätternkarriären eller vi varje fall sista snabbsatsningen på några år. Om det blir någon fler runda kanske det är dags att nyttja startavgiften bättre än till att ta några flaskor vatten utan istället försöka äta och fika så mycket som möjligt i depåerna.

Nöjda gubbar efter årets runda

Vätternrundan sub8 - my story

Bild från www.eskillaago.wordpress.com

I fredags vid 07.00 kom bror och förbi och hämtade upp mig för vidare transport mot Motala och Vätternrundan. De 80 milens bilåkande ägnades åt godisätande, struntsnack samt till att med jämna mellanrum kontrollera väderprognosen och oroa oss för vindens som såg ut att vänta på oss runt rundan.

Bilresan rullade på bra och vi var framme i Motala vid 18 tiden där vi inackorderade oss i en mycket centralt belägen lägenhet med hög standard.

Efter att vi lastat av våra saker gick vi för att hämta ut nummerlapparna samt för att äta middag. Vi gick på en restaurang som erbjöd pastabuffé och dryck för 139 kr. Vi lastade på rejält med lasagne som vi tryckte i oss i en rasande fart. Middagen tog ganska exakt 8 minuter och med tanke på att den kostade vad den kostade så var timpriset rätt högt.

När vi ätit gav vi oss åter till lägenheten för fixande av utrustningen inför dagen efter samt för att sakta men säkert bygga upp ångestnivån.

På lördag morgon när väckarklockan ringde steg jag upp för att äta en frukost bestående av pannkakor och nutella. Trots den fina frukosten kände jag av ett svagt illamående som främst berodde på nervositet inför vad som komma skulle. Jag skulle cykla 30 mil tillsammans med happymtbs sub8-gäng vilket jag även försökte mig på i fjol då det gick åt skogen. Då gick jag på rött från första metern och åkte av redan efter knappa 5 mil rejält krokig. Den känslan ville jag inte uppleva igen och då vi var nästa sista grupp som startade så fanns risken att det skulle bli väldigt många mil cyklande på egen hand.

Efter morgonbestyr innehållande att antal toabesök rullade vi ner mot starten och en förträff med gruppen. Som vanligt tyckte jag att alla andra såg mycket starkare ut än vad jag är.

Klockan 10:30 rullade vi iväg och då hade jag hunnit med ytterligare ett toabesök, denna gång på en bajamaja vid starten.

Det började som vanligt i sann happymtb-anda, rejält ryckigt, och redan efter 3 minuter gick någon lätt på hjul precis framför mig och vinglade till rejält men det redde upp sig. Sedan fortsatte den ryckiga körningen i rätt många mil. Jag tror dock att det är väldigt svårt att få till smidig och lugn klungkörning utan dödsryck i en sub8-klunga ihopsatt via internet. Det är en jättegrupp som aldrig kört ihop tidigare och där det dessutom skiljer rätt mycket i kapacitet.

I fjol tyckte jag det gick hysteriskt fort från början och jag åkte av så det sjöng om det innan Ödeshög. I år tyckte jag det gick mycket lugnare, sedan om det verkligen gick lugnare eller om känslan berodde på att jag tränat ungefär 50% mer än i fjol vet jag inte.

I just Ödeshög låg jag långt bak i gruppen och det sprack upp rejält framför mig och luckan växte snabbt så då fick jag bita i och jaga ikapp luckan som hunnit växa till uppskattningsvis 150-200 meter vilket gjorde att rundans klart högsta puls uppnåddes. Det lugnade dock ner sig ett tag efter att jag kommit ikapp då Mr 29:er var framme och röt lite grann.  Även om det lugnade sig så var det ett antal som åkte av här.

På morgonen innan start så postade jag ett inlägg på facebook där jag undrade vad denna typ av aktivitet skulle vara bra för men när vi rullade genom Gränna på kullerstenen i 40 km/h och jag dessutom kände mig pigg så förstod jag återigen varför, det är helt enkelt jäkligt kul.

Vid stoppet i Fagerhult så snackade jag kort med bror och sa att det kändes riktigt bra i kroppen, jag var dock inte riktigt så offensiv som honom då han sa att han inte var det minsta trött. Nog tyckte jag att det ändå kändes lite att vi cyklat i 14 mil...

Min enda oro vid stoppet var att vi låg efter tidschemat och att vi skulle få svårt att nå måltiden. Efter pausen drogs dock tempot upp och det rullade på rejält. Någon gång när jag tittade ner på cykeldatorn låg vi på i 45 km/h i det långsamma ledet och hoppet om att nå tiden väcktes igen.

Med fem mil kvar räknade jag på att vi skulle klara tiden även om vi bara snittade 35 km/h sista biten och då jag fortsatt var rätt pigg i benen började det kännas riktigt bra.

Vi höll uppe tempot även sista biten och rullade in på 7:44 vilket jag är mer än nöjd med. Lika nöjd som jag är över tiden är jag över känslan. Att jag kände mig stark hela dagen och rullade runt i kedjan hela vägen utan att stå över ett enda varv frivilligt (jag fastnade dock av misstag i svansen några km i trängseln efter Medevi) känns grymt bra och en enorm skillnad mot fjolårets misärkänsla. Extra kul också att bror lyckades lika bra och att vi rullade i mål tillsammans.

Årets runda är ett tydligt bevis på att kontinuerlig och bra träning gör skillnad.

Min rumpa längst bak till vänster

Äntligen!

Äntligen lyckades jag spräcka åttatimmarsgränsen på Vätternrundan. Jag gjorde det dessutom med marginal och bidrog till farthållningen i gruppen hela rundan. Tiden blev 7:44 och brodern lyckades lika bra.

Mer info kommer någon annan gång för nu ska jag äta chips.

Tävlingsklass kirrad

Jag har precis fått seedningsresultaten från lördagens mtb tävling i Skellefteå och konstaterar att tiden jag hade räcker för att kvala in till tävlingsklass på cykelvasan vilket var ett mål inför denna säsong. Tiden räckte till startled 3 av 4 tävlingsled.

Om drygt ett dygn vet jag om jag kan bocka av ytterligare ett mål, Vätternrundan under 8 timmar. Än så länge flyter i varje fall bilresan på utan bekymmer.

Vätternkittad gubbe

Jag fick ganska rejält ont i ryggen i lördags under MTB-tävlingen och har haft ganska rejäla känningar under veckan. Detta har inte känns helt optimalt då jag snart ska cykla i 30 mil. Jag bokade därför en tid hos en naprapat och idag var jag dit. Naprapaten konstaterade att mitt bäcken var ganska snett och bröt och bände en hel del i mig för att få det rakt.

Efter genomförd behandling tipsade han om att det kunde vara bra att stretcha någon gång nu och då. Sedan sa han att det fanns risk att jag blev öm i kroppen ett tag efter behandlingen så jag hoppas att eventuell ömhet har gått över innan 10:30 på lördag.

Just nu känns dock ryggen något bättre än tidigare och jag tror att behandlingen gör att ryggen är redo för Vättern.

Vätternkittad

Delar av gårdagskvällen ägnades åt att förbereda cykeln för en tur runt Vättern. Jag började med att rengöra kedja och drev för att undvika eventuella effektförluster i drivlinan. All effekt som går att pressa ur benen lär behövas så inget får gå till spillo. Jag passade även på att byta trissorna i bakväxeln vilket tog lite längre tid än tänkt då hjärnan inte riktigt ville fungera när jag skulle sätta dit de nya.

Sedan gnussade jag övriga delar av cykeln rena och fina och monterade på zipparna. Sista men inte minst satt jag dit en ny och fräsch styrlina. Nu ska jag bara sätta din en lite ramväska att förvara energi i och sedan är cykeln redo för en snabb tur runt sjön. Nu är det bara att hoppas att även gubben är redo.

Krafttrampen MTB - tävlingspremiär på MTB

I morse ringde väckarklockan innan tuppen hunnit stiga upp eftersom jag, bror och Niclas Nyman skulle åka till Skellefteå tillsammans för att köra Krafttrampen MTB.

Detta var första MTB-tävlingen för mig och bror och en viss osäkerhet har funnits i några dagar då jag inte visste vad som väntade och att träningsmängden på MTB är ytterst begränsad. Det visade sig dock gå bättre än vad jag trodde även om det finns en del kvar att lära.

Vi var på plats god tid innan start och efter att vi hämtat ut nummerlappar, druckit kaffe (som mina medresenärer hade med sig) och bytt om värmde vi upp och rekade starten av banan. Att vi rekat inledningen hjälpte dock föga då starten blev allt annat än lyckad.

Till skillnad från alla andra tävlingar jag kört så började det inte med att rulla lugnt bakom en bil eller motorcykel utan starten skedde från stillastående och redan efter typ 100 meter svängde det 90 grader och sedan bar det av rejält uppför längs ett elljusspår. Den stillastående starten var som sagt allt annat än lyckad och innan vi var inne i backen hade typ halva startfältet passerat trots att vi stod ganska långt fram.

I stort sett alla körde i det högra ledet och farten var inte särskilt hög i kön vilket gjorde att jag bytte spår till det vänstra med förhoppning om att kunna runda delar av fältet. Det visade sig inte bli någon succé då det spåret var klart sämre och enda effekten var att det blev jobbigare, fortare gick det inte.

Efter några kilometer började det dock rulla på bättre och jag, bror och Niclas turades om att dra och började komma ikapp fler och fler cyklister och efter ett tag hade några hakat på och vi hade skapat en mindre grupp där vi var de klart mest aktiva.

Efter ca 3 mil kom ett skogsparti där jag fick en lucka bakåt efter att någon hakat ihop med bror så de fick stopp. Jag körde på i mitt tempo resten av skogspartiet men började kolla bakåt när vi kom ut på närmaste väg. När jag såg att gruppen anförd av bror var ganska nära slog jag av någon procent och ganska snart var bror ikapp. Det hade då börjat spricka upp ordenligt i gruppen och då det gick uppför i några kilometer så sprack det helt och nu var det bara jag och bror.

Vi turades om att dra och fortsatte att köra ikapp och ifrån några ytterliga cyklister och gick i mål samtidigt efter ca 1 timme och 53 minuter. Enligt den officiella resultatlistan gick vi i mål som 6 & 7 i motionsklass och jag hade enligt listan 1 sekund snabbare tid än bror då jag gick i mål typ en meter innan honom men det är tveksamt om det verkligen skiljde en hel sekund.

Någon minut senare rullade Niclas i mål. Tyvärr hade han kört fel på slutet och tappat ett antal placeringar men kände sig ändå nöjd med dagen.

För att kunna köra snabbare än vad jag gjorde idag så skulle jag behöva bli bättre på att köra i stökig terräng då det antingen går sakta eller så krävs stor insats för att hålla ok fart. Jag behöver helt enkelt mer träning.

Sammanfattningsvis så var det en mycket trevlig dag med både trevligt sällskap, bra bana samt en prestation som jag känner mig nöjd med. Arrangemanget var bra och det kom 194 cyklister till start vilket är riktigt bra för en norrlandstävling.

Felval?

Efter att ha kört hårda intervaller på MTBn igår så har det inte blivit någon cykling idag. Istället har jag använt delar av kvällen till att lasta in ved i vedboden.

Det verkar inte har varit ett av de smartaste val jag gjort då jag dels är stel i benen plus att jag har fått någon form av allergisk reaktion med svidande ögon och kliande hals som följd. Nu är det bara att hoppas att detta är snabbt övergående och inte kommer ha någon inverkan på lördagens form på cykelvasan.

MTB-tur, krasch och oro

Igår blev det en tur tillsammans med MTB-gänget här i Vännäs. Vi var 10 stycken som rullade iväg i kvällsolen på en tur på dryga 2 timmar i varierad terräng. Även tempot var varierat från bitvis väldigt lugnt till ibland väldigt högt.

Jag hade planerat att hålla ett lugnt distanstempo och lät därför de snabbaste i gruppen cykla iväg i första riktiga backen men efter det gick mina planer i stöpet då jag inte lyckades hålla igen i de kommande backarna utan hängde med när tempot drogs upp. Inte vad som var planerat med det var kul.

Överlag var det en riktigt rolig runda. Det enda som inte var bra var att det blev en rejäl krasch i gruppen när två gick ihop. De klarade sig dock från allvarliga skador och kom undan med en del blåmärken. En av cyklarna klarade sig dock inte så bra då framhjulen blev så krokigt att det inte gick runt i framgaffeln men med en ganska stor kraftinsats gick det att böja till så att det gick att snurra runt så att Peter (cykelägaren) kunde rulla ut till närmaste större väg och ringa efter hjälp.

Benen kändes rätt ok igår trots nästan 50 mil cykling under veckan och förhoppningen är att de ska kännas riktigt bra nu till helgen då det är dags för Krafttrampen MTB som är seedningslopp inför Cykelvasan. Det ska bli mycket intressant att göra tävlingspremiär på MTB och jag har egentligen ingen aning om vad som väntar förutom att man kommer bli rejält trött. Något som tyvärr är ganska oroande är att väderprognosen för Skellefteå ser allt annat än bra ut och just nu sägs det att det kommer att ösregna vilket inte kommer vara till min fördel då jag hade föredragit torrt och lättcyklat som den solskensälskande landsvägscyklist som man är. Förhoppningsvis hinner de ända prognosen innan det är lördag men det är inte så troligt då jag aldrig lyckats cykla i något annat än skitväder i Skellefteå.

Fikatur till Vindeln

Igår var det årspremiär för fikatur till Vindeln, dock med ett lite annorlunda upplägg än det vanliga. Det var både en ny väg och ett nytt café.

Det var jag och Titanen som rullade iväg strax efter nio i går morse och vädret var återigen fantastiskt. Istället för att ta vägen via E12:an och sedan Tvärålund så cyklade mot Bjurholm för att svänga av efter två mil längs Bjurholmsvägen mot Skivsjö och Vindeln. Jag har aldrig tidigare cyklat den vägen så det var en ny bekantskap, dessutom en riktigt trevlig sådan. Bror körde den för någon vecka sedan och lovordade vägen och den förtjänade verkligen alla lovord. Bra underlag och fantastisk norrländsk natur.

När vi var framme i Vindeln efter dryga 7 mil blev det fika på Vejos Café. Fikat var riktigt bra och de har fått till en trevlig innemiljö. Uteserveringen kan dock inte riktigt mäta sig med som Café Kvarn erbjuder nere vid älven.

Efter fikat bar det av hemåt via Rödåsel längs med Vindelälven. För att förbättra träningseffekten så hade det börjat blåsa en hel del under vår fikapaus så nu hade vi rak motvind i nästan 5 mil. Det säga ju att man blir stark av motvind så vi tackade och tog emot och det hördes inga svordomar alls kring att det blåste fan rakt på näsan...

Totalt blev rundan rätt exakt 12 mil och jag tror att det är svårt att få ihop en runda i närområdet längs vackrare vägar.

Betongben genom träsk och mark

Veckan träningsprogram innehåller en herrans massa distans då tanken är att utsätta kroppen för något den inte är van vid för att nästa vecka lätta på träningen och sedan invänta formtoppen inför kommande lopp de närmaste veckorna.

Mycket distans innebär även mycket tid vilket kan vara svårt att få ihop då man även har ett jobb att sköta och en familj som man vill hinna träffa. Det blir därför en del pusslande för att få ihop det. Då frun var borta idag och hade med sig junior samtidigt som det bjöds på en stor mängd datastrul på jobbet passade jag på att kompa ut någon timme och avverka veckans längsta pass i kväll. Planen var att köra från Umeå till Bullmark, vidare mot Botsmark och Vindeln för att sedan cykla längs med Vindelälven till Vännäsby och sedan tillbaka till Umeå.

Jag kände ganska snabbt att benen var tunga idag vilket inte blev bättre av att det var ganska rejäl motvind fram till Bullmark där jag stannade på lanthandeln för att köpa en cola då jag bestämt mig för att fylla på med lite socker med ungefär en timmes mellanrum på dagens pass. I Bullmark svängde jag mot Gravmark och Botsmark och hade inte längre motvind men istället så var vägen fram till Botsmark en enda lång slakmota vilket inte direkt gjorde att benen kändes piggare. Träningsfilen säger att det var 0,5% lutning i 28 km.

Dagens andra lanthandelsbesök skedde efter att jag klarat av slakmotan och var framme i Botsmark där det återigen blev en Cola och även en lite chokladbit. Efter detta energiintag började jag cykla mot Vindeln men det visade sig tyvärr att det var den näst sämsta vägen i mannaminne. De hade "lagat" vägen genom att lägga ut oljeklister och sedan enorma mängder med löst grus som låg över hela vägen. Då jag inte hade med mig någon pump och inte var så sugen på att få punktering mitt ute i ödemarken bestämde jag mig för att vända och välja en annan väg.

Tillbaka i Botsmark tog jag vägen via Mickelsträsk och Flurkmark mot Umeå. Tyvärr såg jag inte till de två kameler som tydligen bor i Mickelsträsk.

I samband med den uteblivna kameltittandet började jag bli ännu segare än tidigare då jag precis som så många gånger tidigare fick en svacka efter ca 2,5 timmar. Jag gnetade dock vidare en halvtimme till innan jag stannade och åt upp den banan jag snott med mig från jobbet. Bananen gjorde susen och jag kände mig snart piggare igen.

I Flurkmark tog jag vägen mot Hissjö där jag planerade att stanna på dagen tredje lanthandel för att fylla på vätska. När jag närmade mig insåg jag att klockan snart var 19 och misstänkte att de skulle stänga butiken vilket gjorde att jag fick öka tempot rejält i några kilometer. Som den otroligt vältajmade person jag är så klev jag in på butiken kl 18:59 för att köpa dagen tredje cola samt en godispåse som jag la i ryggfickan för att ha om det behövdes.

Från Hissjö tänkte jag ta vägen mot Backen men jag hann bara köra knappt 2 kilometer innan jag såg att det var den sämsta vägen i mannaminne då de tagit bort asfalten så det var bara att vända om och ta 363:an mot Umeå och Västerslätt.

Framme i Umeå skarvade jag på rundan genom att köra från Västerslätt till Backen och sedan den så kallade sörforsrudan.

Med en liten omväg inne i Umeå blev denna runda precis över 15 mil. Då de stumma benen tog mig runt med ett rullsnitt på 31 km/h blev det inte passet riktigt 5 timmar men det var väldigt nära.

Även om benen var tunga så var det ytterligare ett trevligt pass i osannolikt bra väder och man blir nästan så salig att man börjar tal i tungor av att cykla i kvällssolen och känna lukten av hägg och nyklippt gräs.

slakmota

Inga kameler syntes till

Grabbarna var inte hemma

Cykel framför älv

På väg att bli avhängd av min egen skugga?

Dagens runda